Forumet - Ekonomi och juridik, vad är det?

Ekonomi och juridik, vad är det?

1753 0 38
Hej, jag har aldrg läst dessa två ämnen i skolan än men är lite nyfiken på att utbilda mig till något av dem. Så skulle va schysst om någon som har läst det kan berätta om vad det egentligen innebär, vad är det man lär sig egentligen? Och vad kan man få för jobb, hur jobbar man?

Inom antingen ekonomi eller juririk då, eller båda om du har pluggat båda dårå. [smile]

Tack och puss på förhand sötisar. [cute][love]
Har inte ens börjat gymnasiet men vet ganska mycket vad det innebär.
För att göra en lång historia snabb:
Juridik = du kommer sitta på biblioteket med lagboken som jag ser många gör. Juridik = advokat och sådär. Rättskunskap m.m. Du kommer att behöva studera vidare för något jobb alls. Väldigt liten chans att få jobb om du pluggat juridik och sedan vill gå ut i arbetslivet. Eftersom juridik omfattar så mycket..

Ekonomi: Är ganska stort och därför måste du göra lite mindre inritkningar och valbarakurser. Det kan vara företag, service osv. Många skolor har så att du får marknadsföra något i en grupp, låta dig starta ett riktigt eget företag. Det kan även vara internationell ekonomi, entrepenörskap. Omfattar också ganska mycket vilket också kräver fortsatta studier.

Spana också in:

svartarosen:

Så skulle va schysst om någon som har läst det kan berätta om vad det egentligen innebär, vad är det man lär sig egentligen? Och vad kan man få för jobb, hur jobbar man?


Pja, juridik är ett hemskt roligt, ganska komplext och framförallt ett brett ämne. Det handlar - som du säkert redan förstått - om rättvisa i olika former. Man ska nog vara intresserad av ämnet för att lyckas (det bör man nog vara inför alla typer av studier på höre nivå), för det är mycket att läsa och studietakten är ganska intensiv.

Om du väljer att läsa juridik på universitetsnivå finns olika alternativ, enstaka kurser, rättsvetenskapliga kandidatprogram och givetvis juristprogrammet som ju är den mest konkret yrkesinriktade utbildningen inom området. När man talar om juridik i allmänhet, refererar de flesta människor till vad domare, åklagare och adokater pysslar med i domstolarna, men det är ju bara en liten del av juridikens alla områden. För ovan nämnda yrkesgrupper utgör emellertid juristutbildningen den akademiska grunden, även om de krävs ytterligare meriter/studier för att bli något av dem.

Annars kan man alltid arbeta som bolags- eller kommunjurist eller inom myndigheter och ansvara för den juridiska kompetensen inom det specifika området.

Nåja, jag vet inte vad jag skall kunna berätta mer, fråga gärna om du har ytterligare frågor.

KKARIM:

Väldigt liten chans att få jobb om du pluggat juridik och sedan vill gå ut i arbetslivet. Eftersom juridik omfattar så mycket..


Visst råder det en viss överetablering på jurister för tillfället enlig de prognoser som SACO brukar göra, men har man bra beyg efter avslutad utbildning brukar det gå över förväntan. Är du dessutom notariemeriterad lär du aldrig någonsin behöva gå arbetslös.
Irrelevante:

Är du dessutom notariemeriterad lär du aldrig någonsin behöva gå arbetslös.


Sant.

Irrelevante:

Visst råder det en viss överetablering på jurister för tillfället enlig de prognoser som SACO brukar göra, men har man bra beyg efter avslutad utbildning brukar det gå över förväntan.


På universitetet/högskola menar du väl?
KKARIM:

På universitetet/högskola menar du väl?


Ja, inte fan kan man kalla sig "utbildad inom juridik" av de två 50-poängskurser som finns inom området på gymnasienivå. Det skulle vara ett stort hån mot alla akademiker.

Jag skulle nog inte vilja kalla någon med enbart gymnasiekompetens "utbildad" inom något teoretiskt område, överhuvudtaget. Gymnasietiden är inte mer seriös än motsvarande tidsperiod på dagis.
Irrelevante:

Ja, inte fan kan man kalla sig "utbildad inom juridik" av de två 50-poängskurser som finns inom området på gymnasienivå. Det skulle vara ett stort hån mot alla akademiker.


Hahah, det jag trodde XD.

Irrelevante:

Jag skulle nog inte vilja kalla någon med enbart gymnasiekompetens "utbildad" inom något teoretiskt område, överhuvudtaget. Gymnasietiden är inte mer seriös än motsvarande tidsperiod på dagis.


Därför väljer man IB[bigsmile].
KKARIM:

Därför väljer man IB[bigsmile].


Det är tveksamt om jag skulle vilja kallanågon som läst IB för utbildad heller. Du blir ingenting av det och du söker till högskola/universitet på samma premisser som någon som gått vilket random nationellt program som helst, med enda undantaget att du har betyg som är internationellt gångbara.
Irrelevante:

Det är tveksamt om jag skulle vilja kallanågon som läst IB för utbildad heller. Du blir ingenting av det och du söker till högskola/universitet på samma premisser som någon som gått vilket random nationellt program som helst, med enda undantaget att du har betyg som är internationellt gångbara.


Men det är lite mer än motsvarande tidsperiod på dagis. Självklart måste du läsa vidare efter IB, men du får mycket mer djup i ämnerna när du inte har 120 ämnen som på samhälls.

Irrelevante:

med enda undantaget att du har betyg som är internationellt gångbara.


Precis.
KKARIM:

Men det är lite mer än motsvarande tidsperiod på dagis.


Det kanske det är, men fortfarande är det bara ett gymnasieprogram. Du blir ingenting av det.

KKARIM:

men du får mycket mer djup i ämnerna när du inte har 120 ämnen som på samhälls.


Kanske det, men jag har svårt att tro på vilket sätt det skulle gagna en. Jag menar, när det gäller allmänbildning innebär ju det att man kan mycket om allting istället för mycket inom vissa områden. Fördjupning kommer man att ägna hela sin universitetstid till och då är det väl bra att man får lite kunskap om olika sorters ämnen, inte sant? Jag är åtminstone glad att min gymnasieutbildning varit så pass mångsidig att jag har kunnat göra ett välgrundat och genomtänkt yrkesval.
Irrelevante:

Det kanske det är, men fortfarande är det bara ett gymnasieprogram. Du blir ingenting av det.


Mycket bra grund.

Irrelevante:

Fördjupning kommer man att ägna hela sin universitetstid till och då är det väl bra att man får lite kunskap om olika sorters ämnen, inte sant?


Ja, men jag blir hellre skitbra i matte, svenska, engelska och historia än att kunna 25 olika ämnen halvdant.

Plus så snackar man engelska helatiden, väldigt bra för språket. Men att ha så många ämnen tycker jag är dåligt. Att man känner, "åh, inte den här lektionen" istället för: "Ja, filosofi, skitbra", tror jag inte alla vill.
KKARIM:

Mycket bra grund.


Bland mina kursare verkar det inte vara någon större skillnad rent kunskapsmässigt, åtminstone är det inget som går att härleda till vilket gymnasieprogram man gått.

KKARIM:

Plus så snackar man engelska helatiden, väldigt bra för språket.


Där har du möjligen en poäng. Om man bortser från det faktum att IB-folk ofta kastar in engelska ord i sitt svenska tal, eftersom de inte tappat eller glömt den svenska motsvarigheten.

KKARIM:

Men att ha så många ämnen tycker jag är dåligt. Att man känner, "åh, inte den här lektionen" istället för: "Ja, filosofi, skitbra", tror jag inte alla vill.


Nu förstår jag inte alls hur du tänker. Jag betvivlar att man blir mindre motiverad för att man har variation i sin utbildning. Snarare borde väl motsatsen råda.

Observera att jag inte har någonting emot IB på något sätt, jag vill bara understryka det faktum att gymnasiet, oavsett program, inte kommer att förändra ens liv på något sätt och att man definitivt inte bör ha för höga förväntningar på det. Dem - och krafterna - kan man spara till universitetet.
Irrelevante:

Där har du möjligen en poäng. Om man bortser från det faktum att IB-folk ofta kastar in engelska ord i sitt svenska tal, eftersom de inte tappat eller glömt den svenska motsvarigheten.


Aldrig hört, men man pratar ju svenska annars typ öhm... När man inte är i skolan, på svensktimmarna och med andra elever?

Irrelevante:

Nu förstår jag inte alls hur du tänker. Jag betvivlar att man blir mindre motiverad för att man har variation i sin utbildning. Snarare borde väl motsatsen råda.


Men gymnasiet är ju ganska mycket inriktning och jag tycker det är för mycket på samhällsprogrammet som det borde vara. IB är mer det du vill ha och man får även välja vilka ämnen man vill ha. Du behöver inte gå igenom alla kärnämnerna.

Irrelevante:

Observera att jag inte har någonting emot IB på något sätt, jag vill bara understryka det faktum att gymnasiet, oavsett program, inte kommer att förändra ens liv på något sätt och att man definitivt inte bör ha för höga förväntningar på det. Dem - och krafterna - kan man spara till universitetet.


Tycker jag att man borde. Jo, livsförändrande i många fall. Vissa vet ju exakt vad de ska bli efter att ha gått gymnasiet. Men jag förstår vad du menar.
Dream:

Jo, på pre-ib måste du det.


Pre-IB är inte självaste IB. IB är ett tvåårigt gymnsieprogram, Pre-IB är ett förberedande program bara. Man kan ta en examen och sedan börja med IB direkt. Och Pre-IB är en blanding av Naturvetenskap och Samhällsvetenskap med färre ämnen där också.
KKARIM:

Aldrig hört, men man pratar ju svenska annars typ öhm... När man inte är i skolan, på svensktimmarna och med andra elever?


Förvisso. Jag kan inte svara för det själv, men har hört av många som gått på IB att det förhållit sig så.

KKARIM:

IB är mer det du vill ha och man får även välja vilka ämnen man vill ha.


Det är fritt fram att välja vad man vill läsa på t.ex. samhällsprogrammet också. Dessutom - hur vet du vad du vill respektive inte vill läsa om du aldrig fått en inblick i det? Jag tror att det är bra med allmänna kunskaper på gymnasiet, eftersom man då kanske får insikter om intressanta ämnen som man kanske aldrig hade tänkt läsa om man hade fått välja själv.

KKARIM:

Jo, livsförändrande i många fall. Vissa vet ju exakt vad de ska bli efter att ha gått gymnasiet.


Det kallas utveckling. Förväntningar är något helt annat.