Forumet - En bekännelse

En bekännelse

100 0 18
Jo det var så här att en gång när jag vaknade så var det en sjukt jävla dålig kuklåt som spelades från klockradion. Helt sjukt jävla dålig, sjukare än om goatse och tubgirl skulle få barn ihop. Jag var fruktansvärt trött och trodde nästan att jag drömde, för nog fan kunde inte något så jävla bedrövligt verkligen existera i verkligheten?

Jag låg och krampade i vanlig morgonanda plus vad som kan vara världens sämsta låt som jag inte ens förstod var på riktigt. Jag antog att låten var en skämtlåt, ett dåligt jävla skämt som borde låsas in och kastas bort för att sedan placeras på Eyjafjallajökull.

Dagarna gick och jag förträngde händelsen, men efter några dagar så hörde jag låthelvetet igen och jag sa "HELVETE, HOLL SÅ KEFT MADS!" och så fick jag en svag aning om vilket stjärtkomplex som möjligtvis skapat flensvisan.

När låten var slut andades jag som i chock, jag var fascinerad och äcklad på samma gång, mest äcklad och endast fascinerad över hur äcklad jag var och alltså inte fascinerad över något annat.

"Det var alltså Markus Krunegårds Hela livet var ett disco"
Nogfan kan man vara sämre än Petter, grattis Markus. Testa att skära ut stämbanden så ska du se att det låter bättre. Idiot.

Spana också in: