Forumet - En kort berättelse

En kort berättelse

559 0 2
Hur jävla besviken kan man vara på sin far som hellre söp och bar sig åt än att vara med sina barn och sin familj. Hur kan man välja att sitta med ciggen och groggen i stället för att leka med sina barn. Hur kan man välja att misshandla sina barn och kalla dem för dumma i huvet i stället för att ta vara på deras intelligens och leda dem fram till ett bra liv. Hur kan man lära sina barn att kunskap är viktigt och att uppföra sig väl är viktigt när man själv skiter i allt och bär sig åt som ett svin. Hur kan man välja att bjuda in alkisgubbar som pissar på sig i soffan. Hur kan man välja att dricka sprit när barnen ber om att man ska sluta. Hur kan man välja att inte säga förlåt när man är nykter. Hur kan man välja dåligt i stället för bra.

Jag tänker ibland så här: -Tänkte ni aldrig att vi skulle bli vuxna en dag? Tänkte ni inte på att det ni utsätter oss för glömmer vi inte bara för att tiden går. Ibland undrar jag om ni överhuvudtaget tänkte alls.

Pappa dricker sprit och slåss. Jag vill inte bo här längre. Pappa äcklar sig, kastar allting på golvet, askar i våra skor i hallen. Respekterar oss inte. Ger oss inte plats. Tränger sig på när man har kompisar. Han vill själv leka. Han är som ett stort barn. Han kom och snackade en massa skit som jag inte förstod, sedan gick han, sedan kom han igen och snackade, sedan gick han, sedan kom han igen och så kunde det hålla på hur länge som helst innan han lämnade en ifred, för en stund. Så fort han var full skulle han snacka och diskutera. När han var nykter låg han och sov eller läste deckare. Diana gå ner och köp bir. Diana gå ner och köp cigarretter. Ständigt dessa kommandon. Skruva ner TV:n, hämta det, hämta det. När mamma låg på sjukhuset var det bara han och jag hemma. Jag fick klara mig själv, tvätta, diska och laga mat. Jag var 10 år. Jag fick en skivspelare när mamma kommit hem för att jag hade varit duktig. Mammas oskyldiga blick och hans skyldiga. Ja, jag vet ju vad som låg i det budskapet. Don’t tell! Nä det har jag inte gjort heller, men jag skulle vilja skrika ut vad det var du gjorde mig under min uppväxt!