Forumet - En lång bit in i terapin!

En lång bit in i terapin!

727 1 11
Hallöj. Ni som läst min förra tråd, för ca två år sen, om att jag har en ballongfobi. Vill gärna säga med stolt röst att jag har kommit en jävla bra bit in i min terapi. Jag kan blåsa upp ballonger jättestora (inte så de smäller dock, det vågar jag inte än om jag ens nån gång kommer det). Jag kan smälla de på olika sätt som att sticka de med en kniv eller en penna. Jag kan hoppa på de. Råkade trycka sönder en för ett tag sen oxå fast det skulle jag inte våga göra självmant.

Dock är jag fortfarande livrädd så fort jag kommer ut på stan där typ donken å alla affärer som har nåt event på gång nästan alltid har ballonger. Och ofc ska alltid barn springa runt med de å vifta med de, slå de i marken osv. Usch fyfan asså.

Den senaste panikattacken jag fick var i fredags eller i torsdags när jag skulle hem å ser en jättestor ballong på marken som glider runt. Va tvungen att stanna upp å jag hade folk bakom mig som skulle förbi mig men jag kunde inte röra mig. Jag blev paralyserad å så kommer en snubbe å plockar upp den å då fattar jag att jag kan fortsätta gå. Under tiden jag gick (bara några sekunder efter händelsen) så blev jag jätteyr å det kändes som om jag svävade. De var så jävla äckligt. 

De sista jag vill säga i detta meddelandet är att jag vill tacka de som jag fick stöd ifrån i förra tråden och fler tips önskas hur jag ska bli kvitt detta helt. Har sökt psykolog som kan hjälpa mig men det tar sån tid att få en :(

Lounge: Mitt tips är: fortsätt i utmana banan som du gör i väntan på psykolog. Trots att du får bakslag så definierar inte det hur det är. Du kanske har en jävligt dålig dag/är stressad och är mer känslig i din fobi.

I'm with you bro. Är i liknande sits (dock ej rörande ballonger).
Tack!  Går runt och är konstant stressad dock. Alltid varit stressad. Så visst min stress gör fobin värre. De jobbigaste med detta är att man kan inte gå ut med den offentligt. Lixom här är jag anonym för att folk inte ska veta vem jag är för vissa, inte alla, har verkligen ingen respekt för "udda fobier" å så blir man mobbad för det.

Spana också in:


parkwaydrive: Tack!  Går runt och är konstant stressad dock. Alltid varit stressad. Så visst min stress gör fobin värre. De jobbigaste med detta är att man kan inte gå ut med den offentligt. Lixom här är jag anonym för att folk inte ska veta vem jag är för vissa, inte alla, har verkligen ingen respekt för "udda fobier" å så blir man mobbad för det.
Jo, men finns ju nivåer i stressen. Förstår att det känns jobbigt att gå ut med, psykisk ohälsa överlag är ju djupt stigmatiserat och kanske ännu värre om man har en "udda fobi". Jag tycker man ska prata om sin psykiska ohälsa, det gör samhället friskare, men sedan finns det ju alltid människor som inte förstår.

Lounge:
Jo, men finns ju nivåer i stressen. Förstår att det känns jobbigt att gå ut med, psykisk ohälsa överlag är ju djupt stigmatiserat och kanske ännu värre om man har en "udda fobi". Jag tycker man ska prata om sin psykiska ohälsa, det gör samhället friskare, men sedan finns det ju alltid människor som inte förstår.
Jag håller ju givetvis med till 100%. Har dock inga som förstår i min omgivning förutom familjen å min flickvän som hjälpt mig väldigt mycket med just fobin.

Alla jag känner vet dock att jag är konstant stressad å har konstant ångest. 

parkwaydrive: Jag håller ju givetvis med till 100%. Har dock inga som förstår i min omgivning förutom familjen å min flickvän som hjälpt mig väldigt mycket med just fobin.

Alla jag känner vet dock att jag är konstant stressad å har konstant ångest.
Det är ju jättefint att du har dem som stöd! Om det betyder mycket för dig att prata om det kanske du ska överväga att göra det på ett sådant sätt så att de som inte förstår kanske kan förstår lite mer. Jag tycker att du iaf inte ska skämmas över din fobi, du är en bland många andra med liknande fobier! Men det är ju lättare sagt än gjort. Men omgivningens reaktioner, att de skulle förlöjliga det, kanske säger mer om dem än dig. Din fobi är inget konstigt, du är bara mänsklig.

Lounge:
Det är ju jättefint att du har dem som stöd! Om det betyder mycket för dig att prata om det kanske du ska överväga att göra det på ett sådant sätt så att de som inte förstår kanske kan förstår lite mer. Jag tycker att du iaf inte ska skämmas över din fobi, du är en bland många andra med liknande fobier! Men det är ju lättare sagt än gjort. Men omgivningens reaktioner, att de skulle förlöjliga det, kanske säger mer om dem än dig. Din fobi är inget konstigt, du är bara mänsklig.
Tack så mycket för det bra svaret. Ska försöka överväga det annars får ja helt enkelt vänta tills psykologen hjälpt mig.