Forumet - En "bekant" som är utsatt

En "bekant" som är utsatt

213 0 18
Jag har en "bekant" som under många år varit utsatt i skola osv. Har alltid blivit hackkycklingen. Nu på senare år har hon sökt sig till konstiga grupper människor, som INTE direkt är främjande för hennes person. De är den sortens människor som trots att de är 16-22 fortfarande tycker att cool definieras med skateghettowhitetrashstyle och en cigarett i mungipan.

Problemet jag ser ät att hon råkar ut för så mycket skit. Nu nyligen när hon var ute med sina kompisar en kväll stötte de på ett annat killgäng som kastade skällsord och MAT på henne? samtidigt som de hindrade henne från att gå därifrån. Var var hennes "gäng" hon var i, tänker ni. De tittade på. DE TITTADE PÅ. De gick inte in i "krigszoonen" för att hjälpa sin VÄN utan tittade på, när flera äldre killar höll fast henne. Vad är det för vänner?

Jag är lite kluven, för såhär kan hon ju inte ha det. Det är inte första gången nåt av den här karaktären händer henne, ibland händer det tom i skolan. Vad kan jag göra? Jag finns där när hon vill prata om grejer, jag försöker få henne förstå att det inte är ok att bli behandlad på sånt sätt och peppar henne att prata med sian föräldrar. Vad mer kan man göra? Är rädd att hon fastnar i destruktiva banor och till slut kanske fastnar i ett förhållande där hon blir misshandlad, för det är den roll hon vanligtvis får?

HJELP MIG UM

Dold text: Och vi umgås inte för att vi liksom aldrig gjort det, pratar liksom lite ibland men vi umgås inte på regelbunden basis, just för att jag aldrig skulle beblanda mig med hennes vänner och för att vi är så otroligt olika på alla alla alla plan. Vill egentligen adoptera henne och lära henne vilket sorts bemötande man ska förvänta sig och se till att hon får lite skinn på näsan :C
OF 5:

antingen så börjar du prata med henne på allvar och hoppas på att hon kan reda ut sin tillvaro. Eller så går du den enkla vägen och låtsas som ingenting.


Hur gör jag detta? när jag blir för pushig för henne drar hon sig undan och kallar mig jävla idiot du fattar ju ingenting.

sist det hände var då jag inte tyckte att nude pictures var det mest lämpliga för internet. Hon är ganska känslig för sådant. Kommer behöva ha massa tid för att bara hålla med henne först för att hon ska lita tillräckligt på mig för att även lite på mitt goda omdöme. :C
Postorderhoran:

g detta? när jag blir för pushig för henne drar hon sig undan och kallar mig jävla idiot du fattar ju ingenting.


Tror inte att du kan göra särskilt mycket mer. Det du kan försöka göra är väll att försöka se när hon känner att du går för lång och börjar dra sig undan. På så sätt kommer du inte på ond fot och kan förhoppningsvis prata mer och mer.
Skulle väll vara det.

Spana också in:

Känner igen systemet allt för väl. och innan du vet det så kommer hon trycka ur sig sin första unge och spendera sin tid med att röka och kolla på Big Brother. [sad]

Frågan är ju inte om du kan hjälpa henne eller inte. utan mer om hon själv inser problemen och är redo att "hjälpas". Dom vänner som f.ö inte står upp för sin polare blir slagen förtjänar själva ett kock stryk. ryggradslösa mesar.

Är hon medveten om sin situation, och hur du och eventuell omgivning ser på saken? Vore bra att få svar på dessa frågor innan vi kan spekulera vidare.
Ganthuc:

Är hon medveten om sin situation, och hur du och eventuell omgivning ser på saken? Vore bra att få svar på dessa frågor innan vi kan spekulera vidare.


hon vet att hon är mobbad sedan minst tio år tillbaka
hon vet att hon blev utsatt för ofredande
hon sa till mig att hon funderar på att polisanmäla händelsen (sa att jag stöttade henne i det beslutet) MEN Hon ångrade sig sedan till att "jag har ju mina vänner, jag låter dem ta hand om det här".

Alltså, tydligen har hon andra vänner som inte är mesproppar. Vet ej om det är gängbråk som är nästa grej, men det låter ju inte speciellt.. bra i alla fall.

Jag har en känsla av att hon så gärna vill bli sedd att hon inte ritkigt bryr sig om ifall det är positiv uppmärksamhet eller negativ. Det känns som om hon ser vad som är rätt och fel men det är roligare att live on the wild side och trotsa föräldrar och fatta destruktiva beslut.
Postorderhoran:

hon


vet man vem det var som ofredade henne? Har hon fortfarande "kontakt" med denne? Alltså att personen fortfarande är med i det gäng hon hänger runt med.

Och jo, vem står för mobbingen på henne. är det andra grupper eller så kanske hon är gruppens lilla hackkyckling, typ som en hang-around?
Ganthuc:

Och jo, vem står för mobbingen på henne. är det andra grupper eller så kanske hon är gruppens lilla hackkyckling, typ som en hang-around?


ca alla. hon är den där som det är "ok" att mobba oavsett vem man är.

Ganthuc:

vet man vem det var som ofredade henne?


ja, hon har namngett ett flertal.

Ganthuc:

Har hon fortfarande "kontakt" med denne? Alltså att personen fortfarande är med i det gäng hon hänger runt med.


de umgås inte, 2 grupper var ute och strövade och stötte på varandra och de började ge sig på henne. Typ.
Postorderhoran:

hon


Verkar ändå som att hon inte är riktigt medveten om situationen. Man kanske även kan dra slutsatsen att du överdriver situationen en aning, att du själv ser den som mer allvarlig än vad den egentligen är. Men ett ofredande är på långa vägar åt helvete för långt. Det verkar som att hon blivit ofredad mer än en gång? Skulle tro att hon inte vill bli hjälpt. Hon kommer köra sitt race och kommer inte ägna en tanke på att byta umgänge tills något drastiskt sker. och då får vi betänka att sexuellt ofredande, trakasserier, och ryggradslösa mekar till vänner som inte ingriper när ett gäng flyger på henne ÄR drastiska nog. Det krävs kanske en misshandel, överdos eller varför inte en riktig våldtäkt för att hon ska förstå vilken miljö hon befinner sig i. Eller så kanske hon tänker att den mobbingen hon får ta i ingruppen överväger den av en yttre part. Att den ändå ger henne ett temporärt skydd. Du kan ju försöka tala med hennes föräldrar när hon inte är i närheten. Ge dom dina synpunkter på saken och fråga om dom själva känner till situationen. Men säg det i förtroende att dom inte får sprida detta vidare. Mycket för ditt egna rykte men även i syfte om att kanske få ut mer information med tiden. Hon verkar ha ett förtroende för dig i varje fall.
Ganthuc:

Mycket för ditt egna rykte men även i syfte om att kanske få ut mer information med tiden. Hon verkar ha ett förtroende för dig i varje fall.


nä tror ej, såg igår att exakt det hon skrev till mig ligger uppe på facebookanteckning/blogg så tror ej det är skrivet i förtroende (vilket jag först trodde) utan jag tror sanningen kan vara en gnutta kryddad för att hon själv ska få mer uppmärksamhet på något sätt. Ska se hur det artar sig det här, Min mamma vet och hon är bra vän med hennes föräldrar.
Postorderhoran:

det är roligare att live on the wild side och trotsa föräldrar och fatta destruktiva beslut.


Flyr från verkligheten kanske? Har hennes liv varit tvärtom det liv som hon har nu så kanske det inte känns lika verkligt, det blir mindre jobbigt på något sätt. Eller adrenalinkick? Tyvärr ganska beroendeframkallande hos någon som har ett skitliv enligt min mening.

Postorderhoran:

drar hon sig undan och kallar mig jävla idiot du fattar ju ingenting.


Hur mkt drar hon sig undan? Om hon inte sluter sig helt skulle jag nog be henne att förklara så att jag kunde fatta ngt. Annars är det ju lite krångligare... Visa att du finns där och att du bryr dig (fråga hur hon mår, om ni kan träffas etc). Det viktigaste är att hon inte börjar tvivla på er vänskap så att ni tappar kontakten.

Och bry dig om dig själv också, går det inte att få henne på andra tankar så är det så. Ge inte upp ditt liv för hennes bara.
x_marty:

Är du en sann vän hjälper du din vän som är i fara, oavsett om det är farlig eller inte.


jag umgås ju som sagt inte med henne, jag står mer på avstånd och blir ledsen och arg för hennes skull. Dock kan jag inte riktigt gå själv och tex göra en polisanmälan då hon relativt ofta kryddar sanningen lite när hon berättar för andra. Vad tycker du jag ska göra?

Wenzel:

Flyr från verkligheten kanske? Har hennes liv varit tvärtom det liv som hon har nu så kanske det inte känns lika verkligt, det blir mindre jobbigt på något sätt. Eller adrenalinkick? Tyvärr ganska beroendeframkallande hos någon som har ett skitliv enligt min mening.


jag tror egentligen bara att hon vill förändra sitt liv, så nu lever hon nån sorts badass-film-tonårstjejsliv iaf (eller strävar efter :S) och därför inte bryr sig om smällarna hon får ta på vägen, för hon tror det är normalt. (obs min iaktagelse, vet inte om det är så på riktigt)



Wenzel:

Hur mkt drar hon sig undan? Om hon inte sluter sig helt skulle jag nog be henne att förklara så att jag kunde fatta ngt. Annars är det ju lite krångligare...


blockar på msn, svarar inte på sms, svarar typ "aah" på facebook men inget mer. Typ så.

Wenzel:

Och bry dig om dig själv också, går det inte att få henne på andra tankar så är det så. Ge inte upp ditt liv för hennes bara.


nä, det gör jag inte. Finns dock mycket plats hos mig för att hjälpa andra. Tyvärr börjar jag ge upp lite ang henne nu, får se hur det artar sig sen när jag börjar skolan, har jag tur lyckas jag bli arg på nån som mobbar henne där. Om hon nu blir utstött i skolan, jag vet ju inte :S
x_marty:

Vill hon inte få hjälp har hon sig själv att skylla..?


jag förstod bara inte vad du menade med:

x_marty:

Är du en sann vän hjälper du din vän som är i fara, oavsett om det är farlig eller inte. Hon skärper nog till sig så fort hon insett att hon umgås med fel folk.

Vad jag hade gjort är att jag hade gått till henne randomly när jag såg, och snackat som en vän med henne eller som om jag vill försöka lära känna henne.

Om du går till henne och vill ge henne råd på vad hon kan göra kommer hon förmodligen säga "Vad fan vet du?! Du vet ingenting!"

Bli den vän hon litar på, bara då kan du leda henne till "den rätta vägen" :3

Good luck! [bigcheers]
prinoto:

Vad jag hade gjort är att jag hade gått till henne randomly när jag såg, och snackat som en vän med henne eller som om jag vill försöka lära känna henne.


problemet är väl att vi är uppvuxna ca 500 m ifrån varandra, vi har ett hum om vem den andre är och anledningen till att vi inte känner varandra bättre är att jag faktiskt inte står ut med henne. Nu låter det väldigt hemskt, men jag har liksom inte tålamodet som krävs för att försiktigt peta in henne på rätt spår, jag vill absolut inte umgås med hennes vänner, jag vill ba lyfta upp henne med rötterna och forma henne till en vettig människa och sen låta henne va igen (eller om hon blir bra av min uppfostran umgås med henne)

Vi har liksom inget inget gemensamt alls nu.