Forumet - En rädsla jag inte kan bli kvitt

En rädsla jag inte kan bli kvitt

119 0 5
Jag förstår inte hur den mänskliga hjärnan fungerar och jag har ett stort problem. Jag är en kille på 19, snart 20 år. Jag är stor fotbollssupporter och jag tillhör en aktiv skara s k "ultrassupportrar" vars vardag innehåller hets mot andra supportrar, skrik och hån mot varann (absolut inget fysiskt våld). Av detta får jag en kick och är inte ett dugg rädd, även om jag lätt skulle få stryk om jag hetsade fel person.

Däremot finns min värsta rädsla i, konflikter där jag gjort fel och nu står till svars. Jag är helt enkelt livrädd för att få skäll, i skolan var jag alltid ett "mönsterbarn" för vågade verkligen inte missköta mig för var så rädd att få skäll, får sådan sjuk ångest när någon är arg på mig.

Numera håller jag på att rasera mitt förhållande med min flickvän, för varje gång jag gör nåt fel eller misstag så ljuger jag för henne för att fly från rädslan och ångesten att hon ska bli arg. Naturligtvis kommer ju varje lögn fram och då blir det ju ännu värre eftersom jag ljugit.

Nu är vi nära att bryta upp (känns som hon kommer lämna mig om jag fortsätter) och jag fixar verkligen inte det, jag älskar henne... Hur ska jag göra för att bli kvitt rädslan och sluta ljuga? Sluta begå misstag kan jag inte, det kan ingen...

Någon som känner igen sig? Och hur kan det komma sig att något farligt inte rör mig i ryggen alls medan en vanlig liten utskällning kan ge mig ångest och stark rädsla?
svaamp:

Numera håller jag på att rasera mitt förhållande med min flickvän, för varje gång jag gör nåt fel eller misstag så ljuger jag för henne för att fly från rädslan och ångesten att hon ska bli arg. Naturligtvis kommer ju varje lögn fram och då blir det ju ännu värre eftersom jag ljugit.


Känner igen det där. Känner igen det där.

Den jäveln[mad]

Spana också in:

oggelgoggel:

Simma motströms så gott det går. Dvs ta skiten istället för att försöka ljuga och bortförklara dig.


Jag försöker och har gjort varje dag i 19 år men går inte...
Det är som när folk, efter en rejäl bakfylla, säger att dom aldrig mer ska dricka alkohol, och helgen efter är dom likförbannat ute och super igen. Jag intalar mig själv att sluta ljuga mig ur situationerna men fegar ur varje gång, orkar inte med ångesten och rädslan. Och självklart blir det ju dubbelt värre när lögnen upptäcks som lögn och då försöker jag med en ny lögn...

Så här kan det inte forsätta, jag behöver hjälp!