Forumet - En tjej jag träffade

En tjej jag träffade

579 1 23
Hej,

Nu är det som så att jag är en ganska så tyst kille, samtidigt som jag inte är det. Oftast är jag försiktig hur jag beter mig inför folk innan jag lär känna dom helt och vet hur dom fungerar. Detta sätter stopp för mig att lära känna nya människor då de kanske tappar intresse för mig. Jag jobbar på detta, men har fortfarande en lång väg att gå innan jag blir av med blygheten.

I alla fall så träffade jag några människor från nätet i helgen. En av dessa var en tjej som var väldigt utåt och pratglad. Skrattade mycket och hade sig. Jag dricker inte ofta och är sällan ute på klubbar, och den här gången var det första gången jag tog mig an att gå ut på dansgolvet och släppa loss. Dansade lite med denna tjej från och till.

När det är dags att bege sig hemåt så följer jag med henne mot sig för att jag mer eller mindre skulle åt samma håll. Vi båda var rätt fulla och kunde knappt gå rakt. Hon ville hålla handen en bit medan vi gick mot busshållplatsen. För övrigt var detta första gången jag hållit en tjej i handen, så jag själv blev väldigt glad innerst inne att någon för en gång skull velat göra det. Diskussionerna vi hade på vägen är för mig nu ganska suddiga (förmodligen pga berusningen) och kommer inte ihåg så mycket av det vi pratade om, men hon nämnde att jag såg bra ut (har heller aldrig hört någon utanför min familj säga detta). När vi väl kommer till busshållplatsen för att vänta på att bussen ska ankomma, så vill hon lägga sig med huvudet i mitt knä. Även här kände jag mig väldigt uppskattad och trygg.

Nu kommer mina funderingar... Kände hon sig trygg med mig, eller var detta endast för att hon kanske var på lyset och samtidigt trött? Förstår att det såklart kan skilja från person till person. Men jag vet liksom inte själv... Har inga erfarenheter alls.

Nu i veckan har vi börjat prata lite på Skype om kvällarna. Återigen så känner jag att jag inte säger så mycket, och det känns som att jag skrattar med en falsk ton. Alltid precis innan vi ringer varandra så är jag hur taggad som helst och känner att "nu jävlar ska jag vara pigg och glad", men sen kommer min nervositet och jag blir den lilla personen igen. Blir så trött på detta. Jag försöker verkligen, men något sätter stopp!

Jag skulle gärna vilja fortsätta att lära känna henne och träffas mer på riktigt. Men jag vet inte hur jag ska göra. Går jag för långt om jag frågar ifall hon vill hitta på något, nu bara efter några dagar som vi pratat (och träffats en gång)? Hur går man tillväga? Och hur anser tjejer killar med betydligt färre vänner än sig själva? Det känns som att jag bara är en liten plutt i mängden som inte "betyder" så värst mycket, medan hon betyder sjukt mycket för mig.

Ursäkta den långa historian, men jag behöver verkligen råd!

Tack!
Men hur ska jag göra detta? Muntligt känns ju som mest betydelsefullt och så, men jag kan verkligen se framför mig hur jag stammar fram orden och det slutar med att jag får upprepa mig för att hon kanske inte hörde eller något.

När jag skriver så blir jag en helt annan person typ. Jag kan skriva mycket, men inte säga mycket [tard]

Spana också in:

MyChi:

Går jag för långt om jag frågar ifall hon vill hitta på något, nu bara efter några dagar som vi pratat (och träffats en gång)?


Verkligen inte. Fulla eller ej verkade ni ju ha personkemi. Om jag vore du skulle jag vara helt öppen med att du är blyg och nervös inför tjejer. Många tycker det är rart, och det är alltid ett plus om man visar att man kan vara öppen med bekymmer. Hon kanske går runt och tror att du inte är intresserad när du egentligen bara är blyg, så kör på!
MyChi:

Muntligt känns ju som mest betydelsefullt och så, men jag kan verklige se framför mig hur jag stammar fram orden och det slutar med att jag får upprepa mig för att hon kanske inte hörde eller något.


men du kan lika gärna skriva det då, om det känns bäst. jag personligen skulle inte bry mig om vilket sätt jag blev frågad på [crazy]
timeisrunningout:

Verkligen inte. Fulla eller ej verkade ni ju ha personkemi. Om jag vore du skulle jag vara helt öppen med att du är blyg och nervös inför tjejer. Många tycker det är rart, och det är alltid ett plus om man visar att man kan vara öppen med bekymmer. Hon kanske går runt och tror att du inte är intresserad när du egentligen bara är blyg, så kör på!


Det är sant [rolleyes]

ehd igen:

men du kan lika gärna skriva det då, om det känns bäst. jag personligen skulle inte bry mig om vilket sätt jag blev frågad på


Fast det känns weird att skriva det när man är i det laggat att det passar att prata för båda (tidsmässigt). Kanske att man ska nämna det medan hon antingen säger eller skriver att hon har tråkigt för tillfället eller något?

Egentligen vet jag inte varför jag kommer med motfrågor om detta, för ni har ju helt rätt. Men jag försöker se mig in i situationen framför mig [rolleyes]
MyChi:

Fast det känns weird att skriva det när man är i det laggat att det passar att prata för båda (tidsmässigt).


Om det känns bättre för dig att skriva så skriver du. Känner du att det här är en människa som du vill lära känna bättre och umgås med vinner du inget på att vänta på att hon ska ge dig ett guldläge. Bara kör, smid medan järnet är varmt!
Om ni inte håller kontakten lika ofta och du får för dig att fråga vid ett senare tillfälle kommer du antagligen ha ännu större tvivel på att din handlande är naturligt. Det är nu som det är naturligt att ses och om en månad kanske ni inte pratar alls lika ofta och dessa tankar känns ännu mer konstiga. Ska du agera så gör det nu. [rolleyes]
Dekadent:

Hur gammal är du?


20 [rolleyes]

Blivande_japan:

nej!föreslå att ni ska göra något! säg gärna något konkret du vill göratyp:"har du lust att ta en fika någon dag?" typ


Frågade om hon ville träffas i helgen, och det ville hon. Sen frågade jag vad hon ville göra, och jag gav en del förslag. Då frågar hon tillbaka något runt "ska vi inte kolla med dom andra också?" (alltså dom från den kvällen). Där sänktes jag lite kände jag. Detta var via SMS. Inte för att jag har något emot dom andra. Absolut inte. Men det var inte det som var tanken bara. Kanske ska jag bara ta mig i kragen och säga det muntlig, att jag är blyg och nervös etc etc. Hon kanske inte fått uppfattningen av att jag är intresserad. Vad vet jag.

Men det är så irriterande. Som jag sagt tidigare så är jag typ riktig taggad och allt, att bara säga som det är. Men sen när man väl snackar så blir jag nervös och min röst blir helt plötsligt fjollig och jag får inte ut mycket ord utan jag "hmm"ar för mycket "huh" när jag lyssnar. Fan, jag vill bara vara den där som spontant kan börja sjunga en random-låt, som jag kan göra mot mina närmaste... Där har jag min självsäkerhet.
Blivande_japan:

det skulle ju kunna vara så att hon också är osäker.du får pejla läget när ni ses, är hon lika "på" igen kan du ju fråga henne om fika (eller annat konkret förslag) någon gång under kommande veckan.


Var med henne nu i veckan en kväll. Jag tänkte att jag skulle vara lite "man-up" och förklara läget för mig. Alltså att jag är rätt tyst och nervös inför tjejer etc. Jag berättade det, fast på något sett som gjorde att jag inte riktigt fick ut det jag ville sagt. Hon typ "fast det märker jag inte haha". Svarade lite roligt att "Nää jag är väl kanske bra på att dölja det". Grejen är att jag förstår verkligen inte hur jag kan vara så beredd att säga allt precis innan man träffas, och sen när man gör det så blir jag helt knäpptyst och får hjärnsläpp. Hon frågade lite efteråt "var det inget mer du ville säga?", och då sa jag att jag inte direkt hade det, fastän jag visste att jag hade det. Pga nervositeten och hjärnsläppet så fick jag inte ut mer. Jag kom inte på vad jag skulle säga mer. Jag som hade så mycket att berätta!! Fan är problemet med mig... Jag kan stå i duschen och tänka på allt mellan himmel och jord, men sen när man är närvarande med henne så blir jag helt stum. Detta är sjukt jobbigt. Man hamnar i friendzone direkt (vilket jag insett nu att jag befinner mig i). Jag är ju liksom en av kanske 100 (eller mer) killar som hon känner, och mig har hon bara sett två gånger. Med tanke på att vi träffats via nätet och att jag inte är särkilt pratglad gör det så svårt. Hon är den enda tjej jag känner, så att låta henne rinna ut i sanden finns inte på kartan för mig.

SMSade nu idag igen ifall hon ville ses i veckan. Har inte fått något svar. Kan betyda vad som helst, men förmodligen är hon osäker på vad hon ska säga. Jag har en känsla att jag var lite konstig den där kvällen. Slängde ut mig några onödiga kommentarer/frågor bara för att få något att säga. Sån blir jag när jag är nervös, kan säga något awkward bara för att få ut åtminstone något. Jag känner mig rätt ointressant... Fast trots det så är hon trevlig, glad och tittar på en med ett gott leende. Jag vet inte, jag kan inte läsa av tjejer [chocked]

Ska jag förklara för henne igen att jag vill berätta mer om mig, eller? Ska jag ta det muntligt så är det nästan som att jag måste ha manus med mig för att komma ihåg vad jag ska säga. Det är ju så enkelt att skriva, men fruktansvärt opersonligt... Jag vill träffa henne, och ha någon som lyssnar på en. Jag känner ju inte så många liksom.
Blivande_japan:

Nä, jag tror du ska försöka ta det som det kommer och bara försöka lära känna henne. Ju mer du umgås med henne desto tryggare kommer du troligtvis känna dig och därmed blir det lättare att slappna av.


Låter väldigt klokt. Det är bara det där med att få henne att vilja "vara" med en. Hur ska man göra det ifall jag inte är så "trygg" (även om jag är det, men väldigt osäker på hur jag ska bete mig).