Forumet - En värld utan Religion

En värld utan Religion

6122 0 129
ända sen vi människor har gått på denna planet så har vi utvecklats till olika faser och under tiden så har vi skapat/funnit Religioner-.-
jag är inte troende men jag är ganska öppen för nya tankar, så jag har fått i uppgift att skriva hur våran värld hade sett utan religionen.

hade våran värld varit bättre eller sämre många säger ju att världen hade gått under på grund av att vi hittade ingen mening med livet, andra säger att världen hade varit mer avancerat, bättre tänkande, inga krig som var för guds namn.

så vd säger ni?
hero206:

inga krig som var för guds namn


eller snarare, fega människor som behöver utnyttja en s.k gud för att få med sig så många som möjligt på sina påhitt för att kunna kriga fast det inte har alls med religionen att göra utan med att människan är dum?

hero206:

så vd säger ni?


svår fråga då man är van vid sin egna värld full med religion överallt.

Spana också in:

Slumpartad:

Religion är tro som grundar sig på föreställningen om en eller flera gudar, andar, transcendenta själar eller andra övernaturliga fenomen.


Yey, wikipedia.

Religion kommer av det latinska ordet ”religiō”, vars urprungiga betydelse är omtvistad. En förklaring kan vara att det kommer av en duplicering av ”le-ligare”, en sammanbindning av ”lego” (läsa) och”re” (igen), bildandes betydelsen ”välja”, gå över igen eller ”fundera över nogsamt”. En annan förklaring är att det kommer av ”ligare” (binda ihop) och tillsammans med prefixet ”re” blir binda ihop åter.”
Religion är som synes ett svårdefinierat begrepp. Behöver det innefatta ett högre väsen, är det som Richard Dawkins hävdar något evolutionärt betingat eller som Marx uttryckte det: ”Ett opium för folket”?
En definition som någon skulle kunna ge på religion är ”tron på det övernaturliga.” Detta är dock en paradox; om man tror att det finns kan man ingalunda tro att det är övernaturligt eftersom det då klart finns i naturen och då är fullständigt naturligt. Annars handlar det väl mycket om att tro på något vi inte riktigt kan greppa, något överlägset som andar, gudar eller inte ens någon varelse, utan bara en värld bortom denna.
Det man kan säga är väl att för en religion krävs tro och för tro krävs att det inte är bevisat, annars skulle det vara vetenskap, eller en teori och det är inte riktigt samma sak.
Dawkins teori är att religion är ett enda stort så kallat ”meme”, en trend och ett uttryckssätt som imiteras. Liksom genom den evolutionära utvecklingen är det det bästa anpassade ”memet” som överlever. Dessa utvecklas och förs vidare med hjälp av selektiv påtryckning. Dawkins tror alltså att religion i allmänhet är ett påhitt, vilket gör honom till en stark ateist, som ironiskt nog skulle kunna vara en religion i sig, se nedan.
Marx å sin sida var väl mer eller mindre inne på samma spår som Dawkins, bara att han inte var lika djupsinnig när han förklarade religionens uppkomst. Han ansåg att religion (som så mycket annat) var en metod för aristokraterna att hålla arbetarna på plats, ett sätt att organisera dem och leda dem efter sin pipa. Frågan är i så fall varför det är kvar idag, särskilt som religionen tvärtom styr på vissa ställen nuförtiden och världsliga makthavare inte sällan har fått böja sig för de religiösa ledarnas önskemål.
Dock har ju religionen använts i världsliga syften, det var ju inte så att Gustav Vasa övergick till protestantismen av religiösa skäl, ej heller Henry VIII av England.
Hur som helst råder det inga tvivel om att de flesta är religiösa på grund av en genuin tro, sedan om dessa har blivit lurade eller har nått en högre sanning är en annan fråga.


Som tumregel till vad som är religion tycker jag kan läggas fram:

Att tro på en högre makt.
Att tro på en värld bortom denna.
Känslan av att ha funnit en högre sanning.
En hängiven tro på sin idé, utan krav av bevis.

Uppfylls några av dessa, eller alla, är det i min mening ganska troligt att man har att göra med någon typ av religion. Vi är sålunda redo att prova vår måttstock i praktiken, på två något svårbestämda världssyner.

Ateism

Ateism kan delas in i två subgrupper: Stark och svag ateism. Stark ateism är den uttalade övertygelsen att det inte finns någon gudomlig entitet över huvud taget och svaga är de som inte är teister, här räknas till exempel ett nyfött barn, eftersom det aldrig har hört talas om konceptet ”gud.” Till de svaga ateisterna räknas också de som helt enkelt inte lutar åt att det existerar någon gudomlig entitet, men inte heller är övertygad om motsatsen, så även om man är agnostiker (anser att man omöjligt kan känna till huruvida det ligger till på det ena eller andra sättet och erkänner denna begränsning) så är man antingen en teistisk eller ateistisk sådan, eftersom man lutar åt endera hållet.
Jag väljer därför att begränsa mig till stark ateism eftersom det är ett uttalat ställningstagande och en inställning som därigenom går att ifrågasätta. Vad har dessa ateister för belägg sin övertygelse?
Ett av argumenten är just det nyfödda barn jag nämnde tidigare. Det är ateistiskt ifrån födseln eftesom det inte vet något om någon gud, därför är gudar ett mänskligt påfund. Å andra sidan vet ju heller detta barn inte något om vare sig möbler, teknik eller djur. Det är ”a-hästist”, ”a-datorist”, ”a-stolist” och en hel del annat. Vi vet ju inte allt bär vi föds, så varför skulle vi vara begåvade med att känna till Guds existens? Särskilt i den kristna tron är ju idén att det hela ska bygga på tro, på fria val. Då vore det ju emot hela principen om Gud skulle inpränta sin existens i alla levande människor.
Ett annat anförande är att de egenskaper som tillskrivs gudar, som t.ex. omnipotens, omnisciens och omnibenevolens, är omöjliga. Konstaterar man dock att något är omöjligt konstaterar man också indirekt att man vet allt som är möjligt och det, om något, finner jag för osannolikt att någon gör. Man framlägger också ”problemet med ondska, d.v.s. om det finns en gud, varför finns då ondska? Som svar på det kan man hävda att ondskan står människan för (och vi har, som nämndes ovan, fri vilja.) Genast får man då frågan varför en gud då skulle utsätta oss för naturkatastrofer och dylikt. Svaret blir då, tyvärr, ofta det kända ”Guds vägar äro outgrundliga”, men även om det kanske inte är ett tillfredsställande svar, ligger det inte något i det? Hur kan en människa, med vårt begränsade förnuft, hoppas förstå alla av världens, och för den delen universums, hemligheter. Hur kan vi hoppas förstå hur en eventuell gud verkar, när vi inte ens hittills har kommit underfund med universums uppkomst, eller konceptet ”en evighet.”
Med detta i åtanke, är det inte en försvarlig slutsats att dra att starka ateister har en övertygelse som inte är grundad på bevis, en tro? Och, anser de inte att de har kommit fram till en högre sanning, vilken de har kommit fram till genom sitt eget förnuft, som de i sin tur genom sitt totala förtroende för, har upphöjt och närmast börjat dyrka. Där tror jag bestämt att flera av kriterierna för en religion är uppfyllda, frågan är om det är nog.
För mig personligen så hade världen varit mycket sämre utan religioner.

De flesta utav dagens monster så som varulvar, frankenstein, vampyrer och mr hyde kommer ifrån mytologier. Hade mytologierna inte funnits så hade inte dessa monster skapats.
Idéen om spöken och övernaturliga ting hade även varit helt borta.

Jag är inte religiös. Men jag lever mycket hellre i en värld där saker får vara okända och fantasin flödar än helt förklaras med vetenskap.

Religioner har skapat en hel del problem men samtidigt satt mycket färg på vardagen.
Rådjuret:

Okej då tycker du så, men i ett allmänt forum kanske det är lämpligt att gå efter en allmän uppfattning (alltså att religion är en tro på någon sorts gud).


Den allmänna uppfattningen är allt som oftast felaktig och en så lös definition av ordet begränsar debatten oerhört.