Forumet - ensam och deprimerad, det här livet suger :(

ensam och deprimerad, det här livet suger :(

1411 0 100
Jag har varit butter och nere för det mesta de senaste 10 åren ungefär, idag är jag 17. jag har alltid känt mig, typ annorlunda,. Jag vill oftast vara för mig själv, kanske för att jag tycker det är mest bekvämt. Därför har jag typ inga kompisar längre. Endast en person är jag med på fritiden, och vi står inte ens varann nära.

Någon som känner igen sig? vet att jag inte beskrev så noga hur jag känner mig och så men jag orkar inte.
Underligt nog, ja jag känner igen mig. Gillar faktiskt att va ensam också, ibland låtsas jag vara sjuk i en hel helg bara för att kunna traska runt i pyjamasbyxor hemma och lata mig. Fast jag har i och försig rätt många vänner, fast det kanske beror på jag har hittat riktigt tålamodiga kompisar? [smile]

Men hur nere känner du dig egentligen? Det finns ju en gräns till att vara deprimerad, och då brukar man vilja isolera sig ifrån andra?

Spana också in:

gurkan92:

jag har alltid känt mig, typ annorlunda,


Alla är annorlunda på något sätt :p



gurkan92:

butter och nere


har du varit det för att du är ensam hela tiden eller är det något annat som orsakar det? Om det är för att du är ensam så är det väl bara o försöka umgås mer med folk?
emery:

gurkan92: kanske för att jag tycker det är mest bekvämt.
? då blir du ju ensam.


Ja men jag är ju sån, alltså jag trivs att sköta mig själv om man säger, men i och med detta så bryr sig folk minde om mig, och till slut ignorerar dom mig. Det är nackdelen

- - - - - - - - - - - - - - - - - Sammanslagning 1 - - - - - - - - - - - - - - - - -


LightInDarkness:

gurkan92: jag har alltid känt mig, typ annorlunda,
Alla är annorlunda på något sätt :p


Det är sant, men jag trivs inte med den jag blivit[shake]

- - - - - - - - - - - - - - - - - Sammanslagning 2 - - - - - - - - - - - - - - - - -


Fluorette:

Underligt nog, ja jag känner igen mig. Gillar faktiskt att va ensam också, ibland låtsas jag vara sjuk i en hel helg bara för att kunna traska runt i pyjamasbyxor hemma och lata mig.


Ja ,visst är det skönt [wink] men jag behöver inte låtsas någonting för någon för ingen ringer nig ändå[sad]

- - - - - - - - - - - - - - - - - Sammanslagning 3 - - - - - - - - - - - - - - - - -


Fluorette:

Men hur nere känner du dig egentligen? Det finns ju en gräns till att vara deprimerad, och då brukar man vilja isolera sig ifrån andra?


Jag kan bli glad ibland, kanske någon enstaka gång per dag. Jag är medveten att det finns folk som har det värre än vad jag har, lillesyrran t.ex. som försökt ta sitt liv åtskilliga gånger. Jag har aldrig skärt mig eller något, men tankarna där hela tiden. Vad som fått mig att inte gå ner riktigt djupt är nog att jag faktiskt har hobbys, något att pyssla med. så på ett sätt är jag ganska stolt över mig själv och känner mig ganska stark. men det varierar.

Kanske har jag isolerat mig där för att jag är deprimerad som du säger, bara att jag lurar mig själv att jag trivs som enstöring
gurkan92:

Jag är medveten att det finns folk som har det värre än vad jag har, lillesyrran t.ex. som försökt ta sitt liv åtskilliga gånger.


Om både du och din syster är deprimerade finns risken att det kan vara sjukdomsrelaterat. Undersökt sköldkörteln, träffat läkare?
jag läste i en tidning då de intervjua en tjej som jobbade på ungdomsmottagningen och pratade med många unga. Han sa att förr så klarade man sig på att ha en stark kropp, nuförtiden lyckas man genom att vara så social ch trevlig och knyta så mycket kontakter osv. Hon fortsatte med att det är väldigt många som inte är gjorda för sådant, människan är helt enkelt inte gjord för detta "knytasnabbakontakter" umgänget. DEt är alltså egentligen "fel" på dem som kan de/trivs med det/inte reagerar eftersom de är i minoritet.

värt att tänka på.