Jag klarar av att vara ensam. Jag har varit det över 2 år nu. Suttit ensam i min säng framför datorn. Men även eremiten förväntar sig att en dag vandra ut i världen igen. Då och då kommer den, ensamheten. Den fyller din själ med tomhet, en tomhet du vill fylla tillsammans med någon. Tomhetens intensitet är stark, du ryser från hjärtat ut i kroppen. Och du känner sorg över vad som inte blivit.
Hoppet är vad som får allt att fortsätta vara precis som det alltid varit. Hoppet om att en dag vandra ut i världen igen. Den dagen kommer aldrig, och månaderna och åren går. Och ensamhetens realitet kryper sig närmare inpå.
Förstå mig rätt nu, jag är oftast fylld av glädje. Och jag är engagerad i en sorts hyperinteraktivitet online. Men den aktiviteten är i sitt fundament baserad på en djuprotad pessimism och paranoia. Ett heroiskt försök att med ren viljekraft handla som om pessimismen inte är och lurar där ute i skuggorna.
I den här tråden så kan ni berätta eller fråga det ni vill relaterat med stor frihet.
när vi inser att ensamheten bara är en tanke kmr vi inte att känna oss ensamma längre
riktig frihet för mig är att slippa alla de tankar som stänger in en
Kom till stockholm, här blir man aldrig lämnad i utanförskap!
Adam:
Kom till stockholm, här blir man aldrig lämnad i utanförskap!
Jo, jag är på väg att flytta ditt. Då om jag gör det, så kommer jag iaf ha möjlighen att göra något för att inte vara ensam...
space: Förstå mig rätt nu, jag är oftast fylld av glädje. Och jag är engagerad i en sorts hyperinteraktivitet online. Men den aktiviteten är i sitt fundament baserad på en djuprotad pessimism och paranoia. Ett heroiskt försök att med ren viljekraft handla som om pessimismen inte är och lurar där ute i skuggorna.
gotcha, men i så fall förstår du ju själv: ut och lek nu!
vem vare som citera?
Adam:
Kom till stockholm, här blir man aldrig lämnad i utanförskap!
Enligt dina tidigare trådar verkar det ju inte just så, den som inte är född i Stockholm är inte värdig Stockholm, typ.
svnfpudkA:
gotcha, men i så fall förstår du ju själv: ut och lek nu!
behöver någon att leka med bara 
är alltid ensam
Det sämsta med ensamheten är att social förmåga är en färskvara som man tappar. Så vill man ur ensamheten är det en jävla tröskel att ta sig över. Men den är rätt soft, ensamheten.
om ni mår så dåligt, tänk då hur jag har det. jag kommer vara ensam livet ut.
fick social stimulans av universitetet förut. då hörde en iaf andra människor prata. ensamheten bör inte vara ett hinder för att göra något.
Walk on with hope in your heart and you'll never walk alone.
http://m.youtube.com/watch?v=OV5_LQArLa0&desktop_uri=%2Fwatch%3Fv%3DOV5_LQArLa0
