Forumet - enstöring.

enstöring.

706 0 33
Jag tror jag är en enstöring, även fast jag varit rädd för den "stämpeln" ganska länge. Men de senaste åren har jag mer och mer gått "åt det hållet" att kunna klassas som det, oavsett jag vill det eller ej.


Jag:
-Älskar att vara själv och utföra aktiviteter på egen hand.

-Jag ogillar att planera in aktiviteter med kompisar lr andra än min pojkvän, för jag känner mej "ofri" då jag är "bokad", att det är som ett "hinder i min vardag" innan jag kan börja tänka på att göra spontana saker på egen hand igen.
(dvs jag gillar ej känslan av att möjligtvis bli en "svikare" om jag tackar nej till nåt i sista sekund... vilket jag ofta vill göra, eftersom jag hatar att känna mig bokad som sagt).

-Jag gillar dock att gå på fest, men väldigt sällan. Och jag klarar ibland inte ens av att vara på samma fest/plats mer än 4h i streck för jag känner mig uttråkad och instängd, att jag vill hem/nånannanstans och "göra min grej" igen.

-Jag blir samtidigt mentalt trött ibland av att umgås med folk för länge. Dock så har jag inget problem med det sociala, bara jag kan delta i samtalsämnet.

-Jag hatar att prata i telefon, gillar enbart textkomunikation (om man ej träffas).

Jag kan forts rabbla.. men tror det räcker nu,

Men..

-Jag HATAR att bo/leva ensam. (bor sambo med pojkvännen).

Spana också in:

Chickfactor:

alltså du är väl fan ingen enstöring om du bor med folk tänk lite med brainzen


söker man på enstöring så står det att det är en person som lever ensam i en längre tid. Och visst.. det är ju en sanning, är jag då ingen enstöring om jag lever ihop med någon, men bara trivs med att träffa denna person och ingen annan?

Det finns ju olika perspektiv av enstöring känns det som. Jag hatar att känna ensamheten, därför klarar jag ej av att bo ensam, dock älskar jag att vara själv hemma. Men ogillar att träffa folk, gå på fest, stämma träff med kompisar, ha planer och utföra dom osv.

Att jag ej klarar av att bo ensam är att då får jag lätt tankarna "ingen bryr sej vart jag är nånstans, ingen vet om jag kommer hem inatt lr om jag somnar i en sjö och dör". Jag är inte psyk sjuk med sjöälvmordstankar... men jag gillar bara inte tanken på att ingen "väntar på mig" där hemma.