Forumet - Ersättning?

Ersättning?

212 0 29
Saknar en sak väldigt mycket från kristendomen (eller tro övh).

När jag stöter på personer som är efterblivna, irriterande, elaka, knäppa eller något annat negativt så brukade jag be för dem. Var min präst som lärde mig det under konfirmationen. Jag mådde så oerhört bra av det.

Jag blev förvånad över att det kändes så väldigt bra när jag gjorde det. Inga aggressioner som framkallas när man stöter på diverse oförstående konstiga människor utan man kände istället att man hade gjort något bra. Frågat Gud om han kunde hjälpa dessa människor att känna kärlek, må bättre psykiskt så att de inte är så aggressiva och framförallt få dem att mogna snabbare.

Men nu när jag inte tror på Gud vet jag inte hur jag kan ersätta detta. Har försökt att tänka positivt kring dåliga människor men det känns inte som att det hjälper. Just när det gäller hur man ska hantera efterblivna människor så var det så väldigt bra att kunna be för dem.

Någon som har några förslag på hur man kan tänka/göra för att få samma känsla? Alltså är det någon annan som varit med om att må så fantastiskt bra av att be för idioter?

Spana också in:

soimpolite:

Någon som har några förslag på hur man kan tänka/göra för att få samma känsla?


Du kan applicera en filosofi från LaVey-satanismen; Gör det som känns bra. Om det känns bra, be för dem. Det spelar väl ingen roll om du tror på Gud eller inte? Be till en stol, till universum eller Gud eller ... ja, vadsomhelst.

Försök inte tvinga ned det som är din natur, bara för att du funnit en ny inriktning. Det går emot så mycket som gör dig till människa.

MVH
spiskummin:

det är därför alla borde tro!!!!


[love]

Wanking BC:

"Det är inte deras fel, hoppas de lever lyckliga"


Ska försöka repetera det men är ungefär det jag tänker när jag tänker positiva tankar om människor och det hjälper inte lika mycket som om man faktiskt tror att Gud kommer att hjälpa dessa personer att må bättre. Jag tror att det är just det att man känner att man kan förändra dessa människor till det bättre så att de slutar vara så efterblivna som gör att man mår bättre, det är ju bra för både dem och mig.

bourgeoisie:

för mig brukar det bästa vara att skratta åt dem och roas av dem :S


Funkar inte lika bra alls, för mig.

bourgeoisie:

tror inte det finns något sätt att försöka hjälpa dem faktiskt


Precis och innan trodde jag ju att jag faktiskt kunde hjälpa dem.

Lambda89:

Gör det som känns bra. Om det känns bra, be för dem. Det spelar väl ingen roll om du tror på Gud eller inte? Be till en stol, till universum eller Gud eller ... ja, vadsomhelst.


Men jag tror ju inte så det får inte samma effekt. Jag tror ju inte att det finns någon Gud som hjälper dem. Sedan känner jag mig jättekonstig när jag försöker be som ateist [shake]

Lambda89:

Försök inte tvinga ned det som är din natur, bara för att du funnit en ny inriktning. Det går emot så mycket som gör dig till människa.


Jag skall försöka men det går ju inte ihop rent logiskt och jag vet inte, men det stör mig [sad]

På ett sätt vill jag bara bli av med min ateism och få tillbaka min tro för det där fick mig att må så bra [chocked]


dazed_and_confused:

Hade du velat be för mig?


Ja, skall försöka
soimpolite:

Just när det gäller hur man ska hantera efterblivna människor så var det så väldigt bra att kunna be för dem.


Med efterblivna, menar du sådana som är förståndshandikappade på något sätt? Alltså, jag tycker rent ut sagt det är äckligt att be för människor med förståndshandikapp. I mina öron låter det ungefär som att de på något sätt hör till världens jävligheter och borde åtgärdas. Det är inte en human syn. Förståndshandikappade är också människor, de kan också skratta, de kan också vara lyckliga. De behöver inga jävla sympatiböner. Tur att du har slutat med sådana dumheter!