Forumet - 17 årig kille som är gay, hittar aldrig en kille, självmordstankar

17 årig kille som är gay, hittar aldrig en kille, självmordstankar

4508 7 34
Hej är en 17 årig kille som börjar bli väldigt trött, aldrig varit deppigare. När jag var 8 år insåg jag att jag gillade killar men vägrade själv inse att jag var gay, vid 10 -14 års ålder så blev jag mer säker att jag var bög och ville ha en pojkvän, typ vid 14 års ålder, men kunde inte hitta någon i min ålder. Det har bara fortsatt så, är 17 nu och jag har sjunkit så lågt att jag fått självmordstankar. Jag deppar sällan och är alltid svinglad men det här bryter ner mig mer och mer för varje dag. Är vanligtvis en väldigt glad och positiv person med massor av energi. Idrottat hela livet.
Asså jag kan säga att jag har väldigt mycket kärlek inom mig, är väldigt tacksam för vad jag har, många kan ha hundratals med vänner, men jag kan ha en vän och är så extremt tacksam för det, en vän för mig är lika bra som en miljon helt enkelt. Har börjat böla en gång när jag sagt till min kompis hur mycket han betyder för mig och sagt hur tacksam jag är. Vars jag än är så försöker jag sprida glädje. Lite om mig, nu tillbaka till mitt problem. Som sagt så är jag verkligen inte lycklig just nu, Gråter varje dag och om jag inte gråter så är jag bara deppig, hemma ligger jag antingen och sover eller så spelar jag data med nån kompis, blir massor av skolk i skolan och tagit droger som jag ändå har lyckats hålla mig ifrån nu för sånt hjälper inte ett skit, Enda som hjälper mig att fortsätta är min familj för dom älskar mig så otroligt mycket och dom betyder så mycket för mig. Men vissa dagar så hjälper inte ens tanken av min familj mig, låter säkert överdrivet allting jag skrivit, ja vet inte, Jag har ändå ett stort driv inom mig att jag ska hitta en kille snart men känns hopplöst. Jag är inte den som ger upp i första taget, därför jag skriver den här texten som mitt första och förmodligen sista rop på hjälp eller vad man ska säga, just nu är jag på gränsen till att bara ge upp, försvinna för gott, gör allt jag kan för att hålla texten flytande just nu så förlåt om det är en enda röra,mina händer darrar av nervositet sällan jag uttrycker mina känslor såhär mycket. Kan prata om vänner lite grann, haft få vänner hela livet och vart mobbad en hel del också, tillochfrån. 6an till 9an var dom bästa åren jag haft. Nästan inge Mobbing då iaf :). Vet inte varför heller, jag har alltid varit som vilken person som helst i skolan men gissar de var för att jag alltid varit tyst och aldrig vågat säga emot, de är alltid dom som mobbarn går på. Är midsommarafton och har inte gjort ett skit, bara legat i sängen hela dagen, inte haft kul överhuvudtaget, försökt att träna iaf för de blir jag lite gladare av iaf, men så fort jag är hemma så äre bara skit igen.
Vågar inte komma ut själv, har inte sagt någonting om att jag är gay åt mina föräldrar heller, men det är något som jag vill göra när jag har en kille, helst när han är med annars så blir det aldrig helt enkelt,
Är även missnöjd med mig själv, utseendemässigt mm, kan inte påstå att jag är ful men har personligen alltid varit ganska missnöjd och orolig att folk ska tycka illa om mig, och utseende verkar vara de första folk går på också tyvär, är absolut inte sån själv. Men har fått mer självförtroende nu efter att jag vågat fråga om utseendet, har även haft tjejer som viljat bli tillsammans med mig under åren men jag har aldrig sagt ja till dom av en hemlig anledning,
Vet inte vad jag ska säga typ, de finns såklart alltid någon därute, men vet inte ens någon i mitt samhälle som är gay, inte ens någon som är bi. Måste lägga till att 50 åriga gubbar finns det gott om verkar de som, skitsamma, Att hitta en kille nu skulle rädda mitt liv, det betyder verkligen allt för mig. Finns massor med sajter på nätet där man kan träffa folk men de första man får se är ett peddo som visar allt förutom ansikte så man har fått enorm skräck för såna sidor. Ställ frågor om du tycker texten var skit, är så otroligt mycke jag kan säga men blir för mycket bara. Allt jag vill i livet är att skaffa en pojkvän, bara känslan att få krama en kille är något jag drömmer om och det är mitt mål i livet, Vet inte ens vad jag vill åstadkomma med det här inlägget, men skriv gärna vad som helst tillbaka. Önskar att de gick att hitta någon att prata med på den här sidan men kontaktannonser är ju förbjudet såg jag precis :( Du kan skicka ett privat meddelande eller bara svara på den här tråden så att alla kan se det :) du bestämmer :) Kom med råd eller frågor whatever vad du vill <3 Är ganska glad över all text jag fick ihop iiaf :D Brukar bara bli en mening på skolarbeten typ xD
Tack på förhand om någon ens läser detta :) <3

Bubbän97: Måste lägga till att 50 åriga gubbar finns det gott om verkar de som
Det är för att när åldern går upp går skammen ur...
har du någon gång varit i offentligt badhus/gym eller annat ställe där det finns tillgång till dusch har du nog träffat på äldre män som anser att flipflops och handduken över axeln är rätt klädsel att gå till duschen i...

anyways, har inte det varit pridefestival typ nyss?
Du kan ju för övrigt inte förvänta dig att du ska hitta någon om du inte kommit ut med att du är gay ännu, jag menar hur ska en kille du träffar kunna veta om du är intresserad eller ens tillgänglig?
jag hade nog gjort ett tinderförsök för att hitta någon inom intressant ålderspann och område. även om du inte finner ditt livs kärlek där så kanske det kan vara najs med en flirt, någon att prata med? 

är nog svårt att hitta någon i din nära krets så länge honor tror att du är tillgånglig och hanar otillgänglig. det låter egentligen rimligt att komma ut samtidigt som du introducerar din pojkvän, och jag hade nog också resonerat så. samtidigt kanske dina chanser ökar om du faktiskt vågar vara öppen. det kanske heller inte känns lika superakut att träffa någon om du inte samtidigt bestämt att pojkvän = berätta för föräldrarna? kan det vara så att du också är angelägen om att de ska få veta och därför känns det särskilt akut att träffa någon? svårt att helt sätta mig in i situtationen, men hoppas du mår bättre och att det löser sig för dig.

Pappbox:
Det är för att när åldern går upp går skammen ur...
har du någon gång varit i offentligt badhus/gym eller annat ställe där det finns tillgång till dusch har du nog träffat på äldre män som anser att flipflops och handduken över axeln är rätt klädsel att gå till duschen i...

anyways, har inte det varit pridefestival typ nyss?
Du kan ju för övrigt inte förvänta dig att du ska hitta någon om du inte kommit ut med att du är gay ännu, jag menar hur ska en kille du träffar kunna veta om du är intresserad eller ens tillgänglig?
Tro mig, jag har försökt, Har inge behov att säga till mina föräldrar, men det är många som vet att jag är gay, typ bästisar.Känns så jobbigt att komma ut till alla jag känner och sen så hittar jag inte ens en kille som jag kan vara med. Många jag känner är homofober dessutom, eller dom tycker lite illa om homosexualitet, klarar inte att folk tycker illa om mig, har skitit i dom vännerna iaf. Har försökt att träffa killar irl men kan typ inte hitta någon, och jag är inte kräsen eller nåt utan kan bara inte hitta någon. Har varit på en del festivaler också.
Ja de har varit pridefestival men har inte haft möjlighet att gå på nåt sånt heller.
Har träffat killar mellan 15 och 18 på kik och snapchat men känns som man skriver i 1-2 dagar och sen är dom less, man börjar fundera om felet sitter i mig då? antagligen. Jag vet inte varför iaf. 

Spana också in:


Bubbän97: Jag vet inte varför iaf.
Du får såklart bestämma själv om du vill komma ut för föräldrarna, jag råder dig inte till något på den fronten för du vet bäst själv hur folk i din närhet skulle reagera men som sagt om ingen vet så kan ingen agera därefter.
Hursomhelst, bor killarna nära dig som du pratar med på kik och snapchat? hur är din inställning till det hela?
Jag vet att det är svårt men försök vara mer avslappnad kring det hela, flörta med många killar är helt okej men du kan väl ändå inte på fullaste allvar mena att du skulle ta vem som helst till ett förhållande?

Pappbox:
Du får såklart bestämma själv om du vill komma ut för föräldrarna, jag råder dig inte till något på den fronten för du vet bäst själv hur folk i din närhet skulle reagera men som sagt om ingen vet så kan ingen agera därefter.
Hursomhelst, bor killarna nära dig som du pratar med på kik och snapchat? hur är din inställning till det hela?
Jag vet att det är svårt men försök vara mer avslappnad kring det hela, flörta med många killar är helt okej men du kan väl ändå inte på fullaste allvar mena att du skulle ta vem som helst till ett förhållande?
Dom bor lite här och var, någon bor typ 80 mil bort och någon 20 mil, men det spelar ingen större roll för mig, jag tar mer än gärna tåget dit om jag hittar en jag gillar och som gillar mig.
Såklart skulle jag inte ta vem som helst, åldersmässigt vill jag att personen är i min ålder helst inte äldre men 1 år äldre är ok, får gärna vara yngre men inte för ung.
Vill ju snacka med personen också ett bra tag innan något händer också, vill ju inte bara ta vem som helst, man måste helt enkelt gilla varandra först. Jag är inte så dessperat att jag vill bara ta vem som helst till ett förhållande,  Måste som sagt ha kontakt med personen ett tag och se vars det leder. :)

Bubbän97: Dom bor lite här och var, någon bor typ 80 mil bort och någon 20 mil, men det spelar ingen större roll för mig
Det är tufft att ha ett långdistansförhållande vet du, speciellt i ung ålder
Bra att du inte är villig att ta vad som helst, tror inte desperation funkar så bra faktiskt

annars får du lugna dig lite tills du blir 20+ och se om du hittar någon där i den åldern ;)

Pappbox:
Det är tufft att ha ett långdistansförhållande vet du, speciellt i ung ålder
Bra att du inte är villig att ta vad som helst, tror inte desperation funkar så bra faktiskt

annars får du lugna dig lite tills du blir 20+ och se om du hittar någon där i den åldern ;)
 20? jag har redan ålderskris :( , Jo de är sant, men skulle gjort allt jag kan för att hålla långdistansförhållande flytande.

Bubbän97: 20? jag har redan ålderskris :( , Jo de är sant, men skulle gjort allt jag kan för att hålla långdistansförhållande flytande.
Hur fan har du ålderskris när du inte ens är 20?
oroa dig inte, tänker du bara förhållandemässigt så tror jag det är fler killar som accepterar sin sexualitet ju äldre de blir så dina chanser är nog större att hitta en kille efter 20 än innan.
Plus att killar mognar till rätt rejält efter 20, kroppsligt och psykiskt så det är nog lättare att hålla ihop när du är äldre

Personligen tycker jag du är modig som vågar gå ut såhär me dina känslor och din sexuella läggning. Det finns nog många killar som är bi eller gay men inte vågar berätta det pga hur samhället är idah.. Säger inte att alla är så men det finns många som dömer efter kön, hudfärg, sexuella läggningar mm och det är ganska hemskt.. Men de är så samhället är idag, tycker de är modigt av dig :) kanske din närmasta killkompis är gay men inte vågar berätta. Våga visa din omgivning vem du är och hur du vill ha de :) brukar göra saker enklare..<3 skicka ett PM om du vill prata 

Spoket01: Personligen tycker jag du är modig som vågar gå ut såhär me dina känslor och din sexuella läggning. Det finns nog många killar som är bi eller gay men inte vågar berätta det pga hur samhället är idah.. Säger inte att alla är så men det finns många som dömer efter kön, hudfärg, sexuella läggningar mm och det är ganska hemskt.. Men de är så samhället är idag, tycker de är modigt av dig :) kanske din närmasta killkompis är gay men inte vågar berätta. Våga visa din omgivning vem du är och hur du vill ha de :) brukar göra saker enklare..<3 skicka ett PM om du vill prata 
<3
Hej! Jag förstår att du är deppad för du är i puberteten. Då blir man osäker och tror att man inte  är värd någonting och tänker att man aldrig kommer hitta den rätta. själv har jag varit lesbisk och jag tänkte att ingen tjej kommer att vilja va tillsammans med mig. Men det är skönt att vara singel också så ta det chill i tiden till den rätta kommer om det inte kommer någon rätta bara skit i det man kan ändå ha kul i livet ellerhur Glad  själv har jag aldrig varit tillsammans med någon men jag tänker liksom fan ta det lugnt Tumme upp

rigby: Hej! Jag förstår att du är deppad för du är i puberteten. Då blir man osäker och tror att man inte  är värd någonting och tänker att man aldrig kommer hitta den rätta. själv har jag varit lesbisk och jag tänkte att ingen tjej kommer att vilja va tillsammans med mig. Men det är skönt att vara singel också så ta det chill i tiden till den rätta kommer om det inte kommer någon rätta bara skit i det man kan ändå ha kul i livet ellerhur Glad  själv har jag aldrig varit tillsammans med någon men jag tänker liksom fan ta det lugnt Tumme upp
De är skönt å chilla men jag har chillat för länge, vill chilla med någon och inte själv. Allt jag vill är att lära känna nån och bli ihop med. Jag hatar att vara singel, absolut inget fel med det men jag klarar inte det bara. Klart man kan ha kul i livet, men den största delen fattas just nu. Jag har nästan aldrig deppat i hela mitt liv men dom senaste 4 åren har varit jobbiga, och det är pga detta.
Tack för att du skrev :)

Bubbän97:
De går det men jag vet inte vars och hur, man lägger upp sin kik på nån sida och de första man får är en gubbe som är mycke äldre än vad jag hade som krav. De första dom skickar till en också vill jag inte ens prata om :(
Du får hitta någon sida där man kan bestämma ålder på de man vill hamna i kontakt med. Måste finnas, leta bara lite!

Tennsoldat: 4 år är rätt mycket av ditt än så länge korta liv käre vän. Tror tyvärr inte att en partner kommer lösa dina problem. Tror arbetet måste vara med dig själv. Har du funderat någonting på varför du känner ett så starkt behov av att bli ihop med någon? Har du funderat på att prata med någon om dina bekymmer?
En partner kommer lösa problemen, de är jag säker på. Skulle jag varit straight så hade jag nog kunnat skaffa flickvän efter flickvän, har haft massor av chanser där men jag är gay och de är ju så otroligt mycket svårare att hitta nån då verkar de som. Jag vet inte riktigt varför mitt behov är så starkt, finns så många jag känner som har flickvänner dom är förälskade i, och jag har ingen. Jag vet inte varför men jag har bara haft ett behov av att träffa en kille nu i flera år, känns bara som att de börjar vara tid för det. Många ser inte de här som en stor grej och bryr sig inte om dom har flickvän eller pojkvän, dom är nöjd även fast han/hon är ensam men så fungerar absolut inte jag. Jag mår svindåligt, lite desperat också men skulle såklart inte bara skaffa vem som helst. :) Att prata med nån kommer inte hjälpa mig känns det som. Tanken av att man gått hos en psykolog gör en bara deppigare. Har insett att de finns bara 1 bra lösning på detta och det är att skaffa kille.
:)