Forumet - Familjehem/fosterfamilj - Ersättning och kostnader?

Familjehem/fosterfamilj - Ersättning och kostnader?

6579 0 32

Okej, nu är det så att jag inte ser någon annan utväg än att skriva här, so I'll give it a try!

Sedan en månad tillbaka är jag familjehemsplacerad. Jag bor d.v.s. hos en annan familj än min biologiska då min hemsituation är otroligt turbulent. Jag har varit jourhemsplacerad tidigare. 

Jag är sexton år och går första året på gymnasiet. Tanken är att jag ska bo här tills jag blir arton och får en träningslägenhet från soc. Jag fick mitt första studiebidrag under tiden jag bott här för någon vecka sedan, och eftersom jag inte visste vad de förväntade sig att jag skulle stå för själv, så frågade jag dem. Enligt dem ska jag spara 100 kronor i månaden, betala för mina kläder (om det inte handlar om "större" saker, såsom vinterjackor och DYL), hygienartiklar, telefonräkning, medeciner, och övriga "nöjen" (dvs om jag vill köpa en bok, fika med en vän, gå på bio, eller whatsoever). Studiebidraget ligger som de flesta vet på 1050 SEK. 

I mina ögon känns detta rätt orimligt. När jag bodde hemma hos mamma fick jag stå för mina egna kläder och nöjen, så detta ser jag inga problem med. Men hygienartiklar och telefon? Det är lite luddigt vad de menar med hygienartiklar, men jag tog det som att jag ska betala tvål, shampoo, balsam, bindor, tamponger, etc. Under min mens använder jag kanske ett paket bindor, och tre paket tamponger. Där går 60 SEK. Telefonen går på 195 SEK/månad. Övriga hygienartiklar såsom shampoo, balsam, duschcreme och DYL går på mellan 40-90 SEK per artikel, och räcker i cirka en månad. Så där går aprox. 120-270 SEK per månad. Sedan behöver man ju saker som sminkborttagningsmedel, ansiktsrengöring, finnmedel, etc. Bara dessa kostnader utgör cirka 600 SEK/månad. Sedan kan jag ju även tillägga att jag har ADHD och går på concerta, och minipiller. Där har vi 200 SEK till. Så, nu när de obligatoriska kostnaderna per månad är borträknade återstår cirka 400 SEK, som jag ska leva på under en månad. Det är ingenting i mina ögon. 

En biobiljett går på 100 SEK. Om du sedan vill ha snacks till det blir det 100 SEK till. Där försvann 200 SEK.

Är det bara jag, eller är detta orimligt? Jag vet själv att jag har svårigheter med att hantera pengar, men det känns löjligt att jag ska ha 400 SEK att leva på när jag har betalat det obligatoriska. Då ska även detta innefatta kläder.

För att komma till den slutliga frågan; Är det rimligt att jag ska stå för allt detta själv? Får familjen ersättning för de pengar de lägger ut på mig? Jag har hört lite olika från olika människor, men just de flesta har sagt att de får pengar för att ens ha mig (dessutom ska de få extra p.g.a. min diagnos, har jag hört), MEN att de även får tillbaka vartenda öre de lägger ut på mig som inte handlar om mat.

Spana också in:

Jag tycker inte att det låter rimligt, jag skulle aldrig gå med på det. Jag bor oxå i fosterhem sen ett år, bodde på behandlingshem innan. Det enda jag betalar själv är typ kläder jag egentligen inte behöver utan bara vill ha, smink å typ andra småsaker. Jag skulle aldrig gå med på att betala mina tamponger å typ schampo å sånt själv, det skulle iofs inte min fostermamma heller. Men de får betalt för att kunna försörja dig helt och hållet, så egentligen borde du bara behöva betala sånt som egentligen ses som "onödigt"/inte viktigt att ha anser jag.


Haniish: Å har man fosterbarn enbart för pengarna borde man inte ha några, de bästa fosterföräldrarna är de som verkligen vill hjälpa till.

Det är klart, men det är fortfarande ett jobb. De betalar ju inte för barnen ur egen ficka och ska ha ersättning för vad de gör. Inte ens väldigt rika fosterhem jobbar gratis.

isola:

Det är klart, men det är fortfarande ett jobb. De betalar ju inte för barnen ur egen ficka och ska ha ersättning för vad de gör. Inte ens väldigt rika fosterhem jobbar gratis.
Nej det vet jag också, men de får ju inte direkt lön. Dom pengarna dom får är ju för att de ska kunna försörja barnet som bor hos dom.
Pulchrasum: Okej, nu är det så att jag inte ser någon annan utväg än att skriva här, so I'll give it a try!

Sedan en månad tillbaka är jag familjehemsplacerad. Jag bor d.v.s. hos en annan familj än min biologiska då min hemsituation är otroligt turbulent. Jag har varit jourhemsplacerad tidigare. 

Jag är sexton år och går första året på gymnasiet. Tanken är att jag ska bo här tills jag blir arton och får en träningslägenhet från soc. Jag fick mitt första studiebidrag under tiden jag bott här för någon vecka sedan, och eftersom jag inte visste vad de förväntade sig att jag skulle stå för själv, så frågade jag dem. Enligt dem ska jag spara 100 kronor i månaden, betala för mina kläder (om det inte handlar om "större" saker, såsom vinterjackor och DYL), hygienartiklar, telefonräkning, medeciner, och övriga "nöjen" (dvs om jag vill köpa en bok, fika med en vän, gå på bio, eller whatsoever). Studiebidraget ligger som de flesta vet på 1050 SEK. 

I mina ögon känns detta rätt orimligt. När jag bodde hemma hos mamma fick jag stå för mina egna kläder och nöjen, så detta ser jag inga problem med. Men hygienartiklar och telefon? Det är lite luddigt vad de menar med hygienartiklar, men jag tog det som att jag ska betala tvål, shampoo, balsam, bindor, tamponger, etc. Under min mens använder jag kanske ett paket bindor, och tre paket tamponger. Där går 60 SEK. Telefonen går på 195 SEK/månad. Övriga hygienartiklar såsom shampoo, balsam, duschcreme och DYL går på mellan 40-90 SEK per artikel, och räcker i cirka en månad. Så där går aprox. 120-270 SEK per månad. Sedan behöver man ju saker som sminkborttagningsmedel, ansiktsrengöring, finnmedel, etc. Bara dessa kostnader utgör cirka 600 SEK/månad. Sedan kan jag ju även tillägga att jag har ADHD och går på concerta, och minipiller. Där har vi 200 SEK till. Så, nu när de obligatoriska kostnaderna per månad är borträknade återstår cirka 400 SEK, som jag ska leva på under en månad. Det är ingenting i mina ögon. 

En biobiljett går på 100 SEK. Om du sedan vill ha snacks till det blir det 100 SEK till. Där försvann 200 SEK.

Är det bara jag, eller är detta orimligt? Jag vet själv att jag har svårigheter med att hantera pengar, men det känns löjligt att jag ska ha 400 SEK att leva på när jag har betalat det obligatoriska. Då ska även detta innefatta kläder.

För att komma till den slutliga frågan; Är det rimligt att jag ska stå för allt detta själv? Får familjen ersättning för de pengar de lägger ut på mig? Jag har hört lite olika från olika människor, men just de flesta har sagt att de får pengar för att ens ha mig (dessutom ska de få extra p.g.a. min diagnos, har jag hört), MEN att de även får tillbaka vartenda öre de lägger ut på mig som inte handlar om mat.

Förlåt men mycket av det du inte egentligen behöver är inte nödvändigt, Smink osv är ett frivilligt val. Men eftersom du antagligen vill använda det så får du själv stå för kostnaden, resten av sakerna ex kläder borde du få pengar av sos  jag ska få 7 tusen nu för vinter kläder.

Men sommarjobbade du inte? när man blir 16 får man nästan ett gratis sommarjobb under sommaren kanske lite försent nu :/

Men gör en budget på allt som är nödvändigt och det som är för nöjen och visa dina föräldrar om du har tur kanske du får något av dom för det som är nödvändigt, ex bindor,schampo,medicin, kanske är dags att skära ned på smink kostnader dock?

Tycker det låter rimligt. Man köper väl inte ansiktsrengöring och smink varje månad, eller? Jag har flyttat hemifrån och betalar hyra, mat, kläder, förbrukningsvaror, mobilabonnemang etc för 4800kr (2300kr efter hyra). Det gäller att prioritera, och har du redan innan bestämt dig för att det inte kommer fungera är det klart som fan att det inte kommer göra det.

det låter inte helt orimligt, nej. Kolla med dina fosterföräldrar om de kan ta din telefon, och soc borde stå för dina mediciner (inte minipiller, men andra nödvändiga mediciner bör de stå för). Utöver det: Dina fosterföräldrar kan ansöka om pengar för att köpa kläder åt dig när det behövs. Övriga inköp får du nog klara på ditt studiebidrag, det fungerar så för många ungdomar, även de som bor hemma.


cuzIcan:
kostnaden för uni är 90 000 kr per år, men så ska hyra, skolböcker mat och kläder betalas också, så räkna in 60 000kr till (minst) för det per år. jag har sparat typ 40 000kr, så det kmr inte räcka långt, men bättre än inget, reducerar lånet lite iaf. 
Då förstår jag, men vafan då äre ju lite halvt skönt ändå att ha 200kr bara då du verkligen kommer försöka få så mycket ut av det som möjligt, sen när du börjar arbeta jaha då kommer det vara ännu skönare då det höjs med kanske tusenlappar ist ^^ Bra sparat iaf good job!