Forumet - Fan...

Fan...

408 0 15
Har gått ner endel i vikt sen i typ september. Är 170 cm och började på 59 kg, nu är jag nere på 49 kg. Har gått ner från en storlek 29 i jeans till 24/25. Alla mina kompisar klagar att jag är för smal osv. Och idag kommer mamma fram till mig och säger att vi ska prata på toaletten, blir skit nervös. När jag går in där så tvingar hon mig att ta av kläderna och ställa mig på vågen. Fy vad jag kände mig förnedrad. Hon började babla en massa, ärligt talat stängde jag av och hörde inte vad hon sa.

Vet inte vad jag ska göra, för själv tycker jag inte att jag är smal, ser bara mina äckligt tjocka lår. Gör allt för att undvika måltider med andra, för jag klarar inte av deras kommentarer. Och igår så var jag hemma hos min bästa kompis och jag tog då av mig min kofta och hade då bara ett tight linne på mig och genast kommer hennes pappa fram och bara: men oj vad smal du är, mår du bra? Och så klämmer han på min mage. Jaja, jag vet inte vad jag ska göra längre, så undrar om det är någon med liknande erfarenheter som kan säga något.
louiselb:

Jaja, jag vet inte vad jag ska göra längre, så undrar om det är någon med liknande erfarenheter som kan säga något.


Försök komma i kontakt med någon som kan skjussa vidare dig till behandling. Skolsystern eller BUP är ett bra alternativ att börja med. Du har utan tvekan anorexi och det tär så otroligt mycket på din kropp och själ så du måste få hjälp så fort som möjligt!
Folk säger hela tiden till mig att jag är alldeles för smal, i början gillade jag inte det för jag tyckte inte jag var det. Men sen insåg jag att jag är för smal och nu tar jag inte åt mig när folk säger så till mig. Har börjat äta mer för att gå upp i vikt och det tycker jag att du ska göra med tanke på din låga vikt. Om du inte känner att du inte klarar av att börja äta mer på egen hand bör du söka hjälp.

Spana också in:

ladysmurf:

Om du inte känner att du inte klarar av att börja äta mer på egen hand bör du söka hjälp.


det är just det, jag har försökt få i mig typ en normal portion men det går inte. Får en jäkla ångest.
Så här brukar jag äta på en dag ungefär:
Frukost: 1 portion havregrynsgröt, utan mjölk
Lunch: morot eller knäckebröd
Mellanmål: 1 frukt
Middag: 1 portion fil eller havregrynsgröt.
louiselb:

Frukost: 1 portion havregrynsgröt, utan mjölk
Lunch: morot eller knäckebröd
Mellanmål: 1 frukt
Middag: 1 portion fil eller havregrynsgröt.


Du äter mer än vad jag gjorde när jag inte åt mycket. Men jag började med att äta lite men ofta, istället för att äta tre gånger per dag så kanske jag åt fem små portioner. Och ibland kunde jag ta en frukt då och då. Och med tiden kunde jag äta någorlunda bra för kan inte säga att jag äter som jag bör nu.
louiselb:

Frukost: 1 portion havregrynsgröt, utan mjölk
Lunch: morot eller knäckebröd
Mellanmål: 1 frukt
Middag: 1 portion fil eller havregrynsgröt


vad som kan vara "bra" med dessa matvanorna ur utgångsläget är faktumet att du inte nått din, måste inskjuta:allvarliga, undervikt genom totalt avståndstagande från mat.
Havregrynsgröt är en anorektikers (mar)dröm, väldigt mättande med få kalorier så man iallafall inte går superhungrig.
Det jag tkr du borde sikta in dig på är att byta ut din "middags"gröt/fil mot riktig mat :) nojjig? börja med mindre portioner, men lägg varje dag succesivt mer och mer på tallriken! Om möjligt, byt också mellanmålsfrukt mot bröd (inte knäcke!) och knäckebrödsluchen mot lite skollunchn (kanske bara en dag i veckan om du tkr det känns för obekvämt)?

Sen så tkr jag faktiskt att det inte är rätt att tvingas till vägning, hade själv kännt mig kränkt, och du borde nog snacka med din mamma om det. Tror även att du måste se till att dina kompisar är informerade, oavsett hur uppenbart det kan verka, för dem kan nog vara till stor hjälp ska du se! Oftast är dessa problemen psykologiska i mindfre eller större skala... bara att hitta en hobby kan hjälpa något enormt [smile]

Lycka till! [y]
louiselb:

det är just det, jag har försökt få i mig typ en normal portion men det går inte. Får en jäkla ångest.


Du borde helt klart kontakta BUP och be om hjälp. Om du inte klarar av att äta en normal portion mat så kommer du behöva hjälp med att börja äta tillräckligt mycket mat igen.
louiselb:

text


Känner igen mig.
Jag har gått ner från 87 kg till 59-60 kg (nästan 30 kg), ser bara skillnaden på att kläderna jag hade för några månader sedan ramlar av. Ser ingen skillnad alls i spegeln, tycker nästan jag ser tjockare ut nu än nar jag vägde 87 kg (är 172 cm lång). Vill väga 49.

Man tar bara livet av sig sakta...
Jag får iaf hjälp från BUP. Vill bli frisk men samtidigt är det enda jag vill att bli smal.
Det är... lite svårt[blush]
Du har en ätstörning,
ta tag i det nu medan det inte har gått alldeles för långt. Det blir svårare för varje dag som går att ta tag i det, man hamnar djupare i sina mönster och lurar sig själv mer och mer.
Gå till en kurator på skolan, fråga vad hon/han tycker.
Det kanske hjälper att prata med någon lite grann om dina tankar, tycker hon att inte det hjälper finns det mer hjälp att få.
Det betyder inte att du är dålig på något sätt att du går till en kurator, tvärtom.
De som beter sig som de gör emot dig gör det säkerligen bara för att de är oroliga för dig, men jag tycker inte de handlar rätt som förnedrar dig så, det ska du säga till dem också.
Små steg i taget är det bästa.
louiselb:

hur tog du kontakt med bup?


Första gången blev jag släpad till akutpsyk, tror jag var 14 år då. Skar mig över hela kroppen, hade börjat försöka svälta mig, hetsåt i perioder och var antagligen deprimerad. Vägrade ta emot all hjälp, stängde bara in mig på mitt rum, rymde hemifrån osv.

I höstas skulle jag egentligen börjat ettan på gymnasiet.
Först då insåg jag att jag behövde hjälp och inte skulle orka gymnasiet med de problemen jag har. Mamma ringde BUP igen, jag fick tid och de kom fram till att jag hade social fobi också[tired]... Nu går jag i alla fall i KBT på BUP och börjar ettan till hösten istället.

Om jag var du skulle jag be någon av mina föräldrar/ringa BUP själv eller gå till kuratorn på skolan och be honom/henne att fixa en tid hos BUP.
Gör det så snabbt som möjligt, innan du bli släpad till akutpsyk eller måste åka ambulans halvdöd.