Definierar fascism som att staten går före individen, lite enkelt men ändå konkret.

Så motsatsen torde väl vara liberalismen? Eller möjligen anarkismen.

Fascismen skiljer sig från andra auktoritära högerdiktaturer iockmed att den bärs upp av en massrörelse. Utöver Hitlers nazister och Mussolinis svartskjortor så kan man räkna det ungerska Pilkorset och det rumänska Järngardet till de rent fascistiska rörelserna. Däremot tycker jag inte att det är korrekt att dit räkna ex. Franco, Suharto eller Pinochet.

Ja, och fascisterna lägger också stor vikt vid den karismatiska ledaren, i det avseendet är de nästan individualister.
F ö tkr jag att Mussolini var den ende helt konsekvente fascisten, i Hitlertyskland blev rasen ett för dominant koncept o spanjorerna hade monarkister i sina led.

Gyllene_vägen:

Ja, och fascisterna lägger också stor vikt vid den karismatiska ledaren, i det avseendet är de nästan individualister.

Knappast. Bara för att de har hierarki betyder det inte att de ser individen som minsta beståndsdelen i samhället. Fascister bryter emot mänskliga rättigheter, så fort man gör det så kan man ej vara individualist. Är bara när man kan se kollektivet som högsta prioritet som man kan tillåta brott emot mänskliga rättigheter osv.

Kommunister, socialister, nazister, marxister, en del kapitalister har inga problem att bryta emot mänskliga rättigheter. Liberaler har verkliga problem med det.

Det är när man ser individen i fokus som man har svårt att behandla minoriteter illa, som de blir svårt att rättfärdiga krig för nationens bästa osv.

Spartakus:

Fascismen skiljer sig från andra auktoritära högerdiktaturer iockmed att den bärs upp av en massrörelse.

Är marxism-leninism en högerdiktatur?

Mr Brightside:

Knappast.

Du missförstår mig,jag skrev i vissa avseenden, även om synen på vanligt folk är mycket kollektivistiskt så är synen på ledarna starkt individualistisk, Hitler o Mussolini hade oerhört stor frihet. I ett konsekvent kollektivistiskt samhälle är det inte en liten elit som styr, i ett helt kollektivistiskt samhälle är alla underställda ngt annat, det är skillnad.

Mr Brightside:

Liberaler har verkliga problem med det.

Pinochet då?

Mr Brightside:

Är marxism-leninism en högerdiktatur?

Varför skulle marxism-leninism ha med fascism att göra?

Fascismen är en politisk ideologi som betraktar nationen som en organisk helhet, formad av historiska omständigheter. Enligt den är individen mindre viktig än nationen, eftersom han tillhör och är en liten del av en större helhet, som inte kan reduceras till sina beståndsdelar. Helheten kan inte betraktas som en summa av delarna, eftersom samhället inte enbart är en grupp människor utan en grupp människor som lever tillsammans på ett organiserat och avancerat sätt. Detta synsätt kallas holism och därmed är fascismen en holistisk ideologi. Nationen är det bästa och mest naturliga sättet att dela upp mänskligheten i mindre samhällen på eftersom individerna i nationen har ett starkt historiskt och kulturellt band till varandra, och därför också en gemensam livsåskådning och gemensamma värden. På så vis försvarar och bevarar man den viktiga naturliga gemenskapen. Staten tjänar nationen. Därför är fascismen nationalistisk.

Fascismen erkänner naturens lagar och att jämlikhet är en myt. Jämlikhet finns inte i naturen. I en grupp - vare sig det gäller människor eller många djurarter - är alla olika. Ur detta uppstår hierarkier, där det är "rätt man på rätt plats", det vill säga: man ägnar sig åt det man är skickligast på, och en arbetsuppgift bör därför gå till den bäst lämpade att utföra den. Detta är en naturlag utan vilken naturens system, den naturliga ordningen, inte skulle fungera, och inte heller skulle mänskliga samhällen fungera om jämlikhet faktiskt existerade. Detta gäller också ledarskapet i en grupp: om någon eller några måste leda gruppen, bör de bäst lämpade utföra uppgiften och ta på sig ansvaret. Därför tror fascismen på starkt ledarskap och tar avstånd från demokratiska idéer.

Fasces: summan av delarna. Vissa filosofiska idéer är mycket populära idag. Bland dem finner vi till exempel individualismen och subjektivismen, som ofta går hand i hand. Individualismen är idén att den enskilda individen står över allt annat, framförallt gruppen eller kollektivet. Individualismen tar någonting ur sitt sammanhang, nämligen personen ur sitt sociala sammanhang, och skiljer delen från det hela, som om de två inte stod i ett beroendeförhållande till varandra. Subjektivismen menar att eftersom värderingar är subjektiva, det vill säga att alla värderingar är beroende av individen, finns det inga allmängiltiga eller objektiva värden. Alla alternativ i en valmöjlighet är därmed lika värda och riktiga om man skulle se det ur ett överpersonligt eller objektivt perspektiv. (Paradoxalt nog hävdar subjektivister ofta att det av denna anledning är "fel" att tvinga andra att anpassa sig till en särskild livsstil eller att ha vissa värderingar - vilket inte är annat än deras egna, personliga åsikt, en passiv inställning som leder till att folk i stället för att sträva efter gemensamma mål "tolererar" att alla tycker olika, och så kommer ingen någonstans, då de alla tvingats anpassa sig i en tolerant men konformistisk miljö.) Det är svårt att faktiskt förstå hur stor skada dessa två föreställningar har orsakat.

Vi lever alla i samma verklighet. Det är en värld, och den tillhör vi alla. Naturens lagar gäller oavsett vad man tycker om det. Våra subjektiva åsikter kan därför till olika grad stämma överens med hur yttervärlden fungerar. Vi människor gillar att försöka skapa en helhetsbild av omvärlden som vi kallar världsåskådning, men när man gör det måste den vara så fri från motsägelser och andra logiska brister som möjligt. I världen hänger allt ihop: "allt påverkar allt", och därför går det inte att separera en världsbilds olika aspekter från varandra, då de har ett intimt samband med varandra, påverkar varandra och tillsammans bildar en större helhet. Detta innebär att politiken aldrig är värdeneutral, att moralen och andra värderingar är beroende av någonting annat och inte är helt "personliga", att uppfattningar om hur vi bör handla, hur det politiska systemet ska se ut, hur saker och ting är och bör vara hör ihop och inte går att förstå helt skilda från varandra. Alla områden påverkar varandra, och hör därför ihop. Det går inte att separera lag från moral, andlighet från politik, och så vidare. De är alla olika aspekter och sidor av samma värld.

När vi ändå handlar i enlighet med sådana uppfattningar - som skiljer delarna från helheten och från varandra - uppstår en fragmentering av samhällets alla delar, och atomiseringen av dess minsta beståndsdel, individen. Plötsligt finns det inget "sammanhang" längre, individen är viktigare än sin sociala miljö, befolkningen har inte längre gemensamma mål, man påstår att moralen inte alls har med lagen att göra och att lagen inte är moralisk till sin natur (som om moraliska förbud mot dödande och stöld och lagar mot dödande och stöld inte delar samma ursprung och ofta fyller samma funktioner). Samhällets mening blir att individen ägnar sitt liv åt att konsumera i jakten efter en lycka han aldrig når och aldrig förstår. Alltihop är resultat av ett synsätt där man betraktar delar som skilda och separata från helheten och sammanhanget.

Fascismen tar avstånd från dessa samhällsnedbrytande idéer och strävar efter att underordna samhällets olika beståndsdelar under en central, gemensam idé, nämligen nationen, för att uppnå en organisk, meningsfull samhällsstruktur. Staten är därför underordnad nationen, staten tjänar nationen. Och det är också därför medborgarna i den fascistiska staten ser till hela samhällets väl: allmännytta före egennytta.

Fascismen som politiskt system och statsskick är en integrerad del av den världsåskådning vissa kallar integralism: en förening av bland annat naturalism, holism, nationalism, miljömedvetenhet och traditionella värderingar. Integralismen vill se en återgång till ett naturligare och mer meningsfullt organiskt samhälle i en färgrik global mångfald. Den menar att vi måste försvara det som är värdefullt och vackert i världen, analysera den rationellt, men också söka förstå det abstrakta och de möjliga konsekvenserna av alla händelser, och leva på ett sätt som ger oss mening och identitet.

Tro inte på allt du läser. Tänk utanför lådan. Om vi inte tänker bortom våra moderna fördomar kommer vi inte kunna hitta en lösning på vår tids problem. I stället kommer vi att skapa en värld av formlösa, grå, identitetslösa massor som lever för konsumtionen. Fascism skänker oss en grundläggande lösning på dessa problem, samtidigt som den undviker konservativt tänkande och istället ser till det futuristiska och framtida i människan, i det som kan tänkas bli vårt slutgiltiga hopp.

Gyllene_vägen:

Pinochet då?

Okej låt mig förtydliga. Liberalism för mig har inte så mkt med marknadsekonomi att göra. Marknadsekonomi är en fördelaktig metod för individen om den handskas på rätt sätt. Därav så är liberaler förordade av kapitalism/marknadsekonomi.

En sann liberal är för demokrati, inte för att de är den ultimata regeringsformen. Utan för att de är den form som hittills har stärkt individens rättigheter historiskt sätt.

Liberalism är mänskliga rättigheter i dess kärna, solidaritet fast inte över samhället utan över individen. En stat som bryter emot mänskliga rättigheter är per definition inte liberal. Inte liberal nog i alla fall.

Augusto Pinochet är ingen sann liberal, men vad jag förstår ingen sann fascist heller. Utan bara en diktator. Fascistiska-tendenser skulle väll räcka om jag förstått vad han gjorde rätt.

Mr Brightside:

Liberalism för mig har inte så mkt med marknadsekonomi att göra.

Okej, jag tänkte mer på en mer "marknadsextremistisk" liberalism, typ manchesterliberala, av den anledning att det blir mer exakt då eftersom även många socialdemokrater m m är starkt påverkade av socialliberalism.

Mr Brightside:

med andra ord en stat som använder sin makt för att med våld se till att elitens ordning upphålls.

På vilket sätt skiljer det sig från andra kapitalistiska ideologier?

Mr Brightside:

Samt att utmanade idéer trycks ner med hjälp av indoktrinering,

Marknadsföring och en borgarstyrd skola någon?

Mr Brightside:

och andra metoder som inte respekterar mänskliga rättigheter

Ta en titt på något av de multinationella företag som är verksamma i Latinamerika t.ex.

Fascism är en av många auktoritära former som kapitalismen kan ta, inget annat.

Mr Brightside:

en del kapitalister har inga problem att bryta emot mänskliga rättigheter.

Mr Brightside:

kapitalism/marknadsekonomi

Ej synonymt. Finns socialistiska former av marknadsekonomi också och kapitalismen kräver inte en marknadsekonomi. Se statskapitalism t.ex.

Motborgare:

Ej synonymt. Finns socialistiska former av marknadsekonomi också och kapitalismen kräver inte en marknadsekonomi. Se statskapitalism t.ex.

Fast marknadsekonomi och socialism går ungefär lika bra ihop som anarkism o fascism.

Mr Brightside:

Är marxism-leninism en högerdiktatur?

Nej. Och de marxist-leninistiska staterna skiljer sig från de fascistiska staterna i en rad olika bemärkelser, dock inte i att de båda (på skiljda vis) är massrörelser.

Gyllene_vägen:

Fast marknadsekonomi och socialism går ungefär lika bra ihop som anarkism o fascism.

Trams. Mutualismen är definitivt socialistisk då arbetarna har makten.