Forumet - Fibromyalgi

Fibromyalgi

437 0 12
Jag har haft ont så länge jag kan minnas, började med fötterna och sen mer och mer ont allt eftersom överallt.
Har aldrig fått en riktig diagnos förrens för 5 dagar sen, och även fast jag visste för mig själv att det skulle vara det så var det någonting inom mig som hoppades på att det inte fick vara det. Och så var de det. Fibnomyalgi.
På bara ett halvår har mina händer blivit så svaga och fått så dåligt grepp, har konstant ont och huvudvärk 5 dagar i veckan.

Och jag ska leva med detta. Jag är 20 år och det är nu livet ska börja. Men jag orkar inte med livet. Jag har fått lagt av med så mycket på grund av min smärta. Och nu är livet bara en kamp om överlevnad, inte en kamp om att det skulle vara något annat. Och detta slog mig nu och sitter här nu och gråter och tycker synd om mig själv. Och så min jävla äggallergi på det. Som min syster sa, jag fick allt. Jag orkar inte. Hur ska jag orka? Hur ska jag orka leva såhär. För jag gör det  inte. Jag orkar inte mer, jag är 20 år men min kropp känns som en pensionär. 

Det är nu livet ska börja, men det är nu livet slutar för mig för det är nu jag måste kämpa för att hålla huvudet ovanför vattnet... :(
blir så sjukt ledsen att höra om andra som oxå lever med värk.. det gör livet så jävla svårt. har själv haft ont hela livet med blev riktigt illa när jag gick i 8an, skulle gått i 2an nu, och jag har gått hemma sen dess. har haft ont i hela kroppen sen dess och det är inte lite ont. allt gör ont. att ligga, stå, smöra macka, öppna saker, borsta håret... allt. 
hela tiden har jag känt mig sjukt gammal. alla har sagt "men du som är så ung kan ju inte ha ont" och ändå har jag gått på sjukhuset sen jag var riktigt liten, har diagnoserna mccune albright syndrom med fibrös dysplasi och centrolukleär myopati, och jag blev ändå inte tagen på allvar. jag är nu tagen på allvar men ingen vet vad dem ska göra. jag har själv enormt svårt att hitta orken men försöker ändå eftersom jag har en plan med mitt liv - jag brinner för djur och för att hjälpa andra. det är det som får mig att försöka dem flesta dagarna åtminstonde lite. känn dig fri att höra av dig om du vill prata privat, svarar så fort jag ser och lyssnar gärna om det är något. styrkekramar!

Spana också in: