Forumet - Filmdokumentären Vikarien

Filmdokumentären Vikarien

517 0 5
Är det någon som har sett denna dokumentär? Jag lägger in en recension här.

Nästan dagligen får vi nya rapporter om hur sjuk dagens svenska grundskola är. Att kunskapsnivån sjunker i skolorna, att allt fler svenska elever erhåller icke godkända betyg, att en stor del av lektionerna går åt till att få ordning på klassen, att bristen på lugn och ro i skolan medför att eleverna har svårt att koncentrera sig och att lärarnas arbetssituation knappast kan sägas vara acceptabel.

Under några månader vårterminen 2005 följde de två dokumentärfilmarna Åsa Blanck och Johan Palmgren högstadieläraren Max Wejstorp på Hallonbergsskolan i Stockholm. Startskottet till inspelningen var att Max börjat misströsta efter att i flera år kämpat med sina elever utan något resultat. Därför bjöd han sin gamla högstadielärare Folke Silvén att komma på besök och vikariera under några dagar för att få råd av denne om hur ordningen i klassen kan uppnås. Skolan som Max arbetar på är kraftig underbemannad, de lärare som finns är ofta sjukskrivna, vilket leder till att kontinuerligheten i undervisningen rubbas, något som i sin tur medför ökad oro i klassrummen. Istället för att lyssna till läraren under lektionerna ägnar eleverna sig åt att springa ut och in, prata med varandra, äta choklad och lyssna på musik. När jag såg dessa scener i filmens inledning, måste jag erkänna att jag tänkte att det enda rätta hade varit att skicka in någon gammal rytande militär i klassrummet alternativt införa skolaga. Nåja, man skulle kanske inte behöva gå riktigt så långt, men när min fåtöljgranne muttrade något om att det hade varit bra med lite mer disciplin i skolan, nickade jag instämmande. Detta, trots att jag, när jag tänker tillbaka på min egen skoltid, minns att de lärare som min klass hade störst respekt för inte var de som vrålade åt oss, utan de som kunde lyssna på oss och hade förmågan att få oss att lyssna.

Max och Folke har två helt olika uppfattningar om hur en lärare skall uppträda, för där Max vill närma sig sina elever på ett kompisliknande sätt, dundrar Folke och kräver att eleverna skall stå upp för att hälsa när lektionen börjar och tolererar varken tuggummin eller mössor i klassrummet. Egentligen ger filmen inget svar på hur en lärare skall förhålla sig till sina elever för det finns tillfällen där både Max och Folke lyckas, samtidigt som det finns tillfällen där de misslyckas. En sak som filmen däremot tydligt visar är att nyckeln till att bryta den onda spiralen med okoncentrerade och stökiga elever, är att visa dem ett uppriktigt intresse. För både Folke och Max lyckas bäst i de fall där de låter enskilda elever få uppmärksamhet och inte betraktar dem som en högljudd skock som behöver disciplineras och tuktas. Men problemet är att ingen lärare orkar med ett sådant engagemang i längden så länge som klasserna är så stora och lärarna samt övrig skolpersonal så få. Därför borde alla, som på något sätt har inflytande i den idag förda skolpolitiken, se denna film. Inte minst för att upptäcka att det finns många eldsjälar i lärarkåren som gör allt de kan och mer därtill (som Max som t.ex. besöker sina elever hemma efter avslutad arbetstid för att hjälpa dem med läxläsning), dessa människor borde man ta vara på och inte belöna dem med alltmer begränsade ekonomiska, miljömässiga och sociala resurser.

Filmen gör mig arg, nej, rasande på skolpolitikerna. För hur kan de egentligen motivera alla nedskärningar inom skolan? Var finns logiken i att spara på dem som skall se till att vårt samhälle fungerar på ett någorlunda sätt i framtiden? Dokumentären gör mig upprörd, den får mig att vilja skriva ilskna insändare och underteckna protestlistor mot nedskärningar inom skolan. Och det är det bästa betyg en dokumentär kan få. Sen att jag inte kan ge den allra högsta betyg, då den känns lite tv-mässig emellanåt, spelar mindre roll.


http://www.moviezine.se/filmsidor/vikarien.shtml

Jag tycker att denna dokumentär visade verkligheten på ett mycket bättre sätt än "klass 9a" gjorde. Jag tipsar alla lärare och alla som är intresserade av skolpolitik att se den.
En väldigt intressant dokumentär som jag sett inte mindre än två gånger.

Till skillnad från dig skulle jag vilja påstå att Folke är den som lyckas bäst. Ljud är en viktig faktor när det kommer till stress, och har man en för hög ljudnivå är det väldigt lätt att bli stressad. Om du ser den en gång till, jämför ljudnivån mellan en lektion med Max och en med Folke.

En annan signifikant skillnad mellan de båda lärarna är att Folke har en oerhörd pondus. Max önskan om en kompisrelation med eleverna är, enligt mig, dömd att misslyckas eftersom det fattas auktoritet. Får man ingen respekt blir man överkörd, speciellt av elever som man måste hålla ordning på.
Observator:

Till skillnad från dig skulle jag vilja påstå att Folke är den som lyckas bäst. Ljud är en viktig faktor när det kommer till stress, och har man en för hög ljudnivå är det väldigt lätt att bli stressad. Om du ser den en gång till, jämför ljudnivån mellan en lektion med Max och en med Folke.


Jo, kanske det. Det är inte min recension.

Observator:

Max önskan om en kompisrelation med eleverna är, enligt mig, dömd att misslyckas eftersom det fattas auktoritet. Får man ingen respekt blir man överkörd, speciellt av elever som man måste hålla ordning på.


Där kan jag inte hålla med. Jag tycker ingen lyckades speciellt bra. Det som gav respons ifrån eleverna var när Max började engagera sig mer för eleverna. Dessa elever hade stora problem och jag tror till exempel inte flickan som öppnade sig för Max på skolresan skulle ha en bra koncentration i skolan tills efter hon hade tagit tag i sina problem i hemmet. En auktoritär lärare skulle inte kunna nå henne på samma sätt.

Spana också in:

Tennsoldaten:

Dessa elever hade stora problem och jag tror till exempel inte flickan som öppnade sig för Max på skolresan skulle ha en bra koncentration i skolan tills efter hon hade tagit tag i sina problem i hemmet. En auktoritär lärare skulle inte kunna nå henne på samma sätt.


Nej, du har rätt i att Max fick bättre kontakt med henne än vad en auktoritär lärare skulle få.
Men tyvärr tror jag att det bara fungerar i teorin. En lärare borde inte behöva engagera sig i eleverna på ett djupare, personligt plan då det blir väldigt tidskrävande och förmodligen även ganska tufft psykiskt i vissa perioder.
Problemet med en lärare som Max är att han, trots sin goda kontakt med tjejen på skolresan, inte lyckas applicera denna metod på alla elever, vilket leder till att klassen blir mycket stökig.
Folke däremot, får inte väldigt djup kontakt med någon men lyckas däremot att hålla ordning i klassrummet. Det är, enligt mig, prioritering nummer ett.