Forumet - Filosofi

Filosofi

295 0 26
Alltså... Någon som är bra på filosofi?
Jag har hört att filosofins historia är viktig. Håller på att läsa boken "Sofies värld" som handlar om just filosofins historia. Jag tycker att filosofi är intressant, men jag skulle behöva lite hjälp typ.

Liksom, hur ska man börja? Ska man börja att läsa filosofins historia, är årtal viktigt eller är det själva namnen och citaten? Skulle vilja "lära" mig Nietzsche, men har hört att han är väldigt svår. Så hur ska jag börja? Tack på förhand allihopa! / En nyfiken tjej

Spana också in:

Misty:

Nietzsche


lets see.. om jag minns lol. han trodde väl inte på några givna lagar eller någon given moral, det är människan som skapar sin egen. gud är död... i princip. men det var något som gjorde att han var flummig, något som hade med lagar att göra.. hans teorier gick kanske lite emot varandra. VENNE NÅT SÅNT IAF LÄS PÅ. puskram
Horstat:

Nietzche är skitlätt?


Vet inte riktigt om du läst Nietzsche eller bara sammanfattningar, men han är verkligen inte lätt att läsa för en nybörjare. Det krävs mycket förkunskap för att förstå Thus Spake Zarathustra, och dessutom så är den väldigt svåröversatt.

Om du vill börja med något lätt om hur filosofi-världen ser ut idag så rekommenderar jag: Vad är vetenskap egentligen? av Chalmers.

Om du vill läsa hur "riktig" filosofi började, och vad den går ut på, så borde du läsa Staten av Platon.

Men mest lär du dig genom att läsa Liftarens Guide Till Galaxen.

Om du vill ha en bok att läsa lite då och då så är History of Western Philosophy det du borde skaffa. Där står det om i stort sett alla västerländska filosofer från antiken till första delen av 1900-talet. Mycket har hänt sedan 1950, men det mesta idag är politiskt och inte lika skoj.

Om du vill läsa bra filosofi som har stort inflytande på dagens filosofi så rekommenderas Popper och Marx. Nietzsche är också najs, som vissa säger, men att börja med honom är som att köra ut på motorvägen innan man tagit några körlektioner.

Harpyja:

Sofokles


Sjukt underskattad snubbe, alla bara jiddrar om Sokrates och hans homeboys.

My dreams are her:

Thales


Fast Thales är ju sjukt ovesäntlig att läsa, bara skoj som historisk fotnot. Har han ens några verk som överlevt till idag?
Horstat:

Det är just den jag tycker är lättast, kanske för att jag delar hans världsbild, vad vet jag.


Större delen av de flestas liv handlar om att övervinna hans världsbild [zzz] Det är här Sartre och Camus kommer in. Att vara nihilist är inte nyttigt för en, även om det är sjukt roligt periodvis.
Horstat:

Övervinna? Förklara.


Existential nihilism is the belief that life has no intrinsic meaning or value. It can stem from scientific analysis showing that only the physical laws contributed to our existence. With respect to the universe, a single human or even the entire human species is insignificant, without purpose and can make no real change in the totality of existence.

The existential nihilist regards all thoughts and feelings as merely the effects of prior causes. In other words, free will is denied. Neither heredity nor environment is attributed to the nihilist’s futile existence.


Någon gång i livet så får vi existentiell ångest. Du kan kalla det för medelålderskris eller vad som helst, det är bara en förklädnad. Om man läser Nietzsches verk så går det ofta fortare, eftersom att han skriver exakt vad det handlar om. Jag vet att åtminstone jag har mått sjukt dåligt av de tankarna, och därför rekommenderar jag verkligen inte någon att läsa Nietzsche i ung ålder.

Jag har i stort sett kommit över det hela, men periodvis så kommer det absurda tillbaka. Utan att ha läst Sartre och Camus så skulle jag inte lyckats pressa tillbaka tankarna så mycket som jag har gjort.
20 filosofer av Gunnar Fredriksson kanske? Den är inte alls särskilt ingående, men du får en liten överblick över 20 olika inflytelserika filosofer.

Mawns:

Jag vet att åtminstone jag har mått sjukt dåligt av de tankarna, och därför rekommenderar jag verkligen inte någon att läsa Nietzsche i ung ålder.


På samma sätt som han för in läsaren i existentiell ångest, erbjuder han också vägar ur den. Han skriver mycket om skapande (av värden/moral, men även om kreativt skapande över huvud taget) som en kraft för att bryta sig loss och bli, ptja... tillfreds med sitt liv, eller åtminstone som nåt som kan göra livet uthärdligt. Det är lite det som hela övermänniska-idéerna går ut på - att skapa sina egna existensvillkor, att övervinna sig själv. Och ja, han är svårläst!
Hovnarren:

erbjuder han också vägar ur den.


Fast hans vägar suger ju. Övermänniskan är ju bara ett sätt att försöka maskera sin ångest, både för omgivningen och sig själv. Till slut så trillar masken av och då står man där, naken och sårbar. Det är inte för inte att Nietzsches liv slutade så som det gjorde, något som gör att åtminstone jag ser hans metoder som långt ifrån optimala.

Men han behövs, det gör han verkligen! Det är han som står för problemet; men knappast för lösningen.