Aviseringar
Rensa alla

Finkultur och populärkultur


banan
Ämnesstartare

Tycker ni att finkulturen är bättre än popkulturen? Det brukar oftast (nästan alltid) vara så att den äldre generationen dras till finkulturen medan ungdomar föredrar popkulturen. Men vad tycker ni? Vad är det är bra med finkultur ens..?


   
Citera

Kan någon förklara skillnaden / vad d e för mig: för lat för att googlea


   
SvaraCitera

Så här står det på Wiki: Finkultur är en vanligen värderande benämning för kulturella uttryck som anses göra anspråk på att vara mer bildade eller värdefulla än andra kulturella uttryck. Motsatsen är vanligen populärkultur eller folkkultur, men gränserna däremellan är oklar.
Innehåll

Historik och definitionerDen svenska termen finkultur myntades av sociologen Harald Swedner år 1965.[källa behövs] Han gjorde då en utredning av kulturella institutioner i sex stora svenska städer, och begreppet användes då bara ironiskt, med anspelning på finrum. Dessa är rum som är vackert möblerade men sällan används. Swedner ansåg att "finkulturen" hade en liknande funktion för de borgerliga samhällsklasserna.
Finkulturbegreppet motsvarar det estetiska kulturbegreppet som etablerades inom den (västerländska) borgerligheten under det sena 1800- och tidiga 1900-talet. Det kulturbegreppet definierade viss form av kultur som kultur, utifrån estetiska och traditionella måttstockar som prioriterade konst av olika slag.[1]
Anhängare kan hävda att det finns allmängiltiga estetiska värden och att dessa åtminstone delvis förvaltas och utvecklas inom den etablerade finkulturen. De skulle kunna hävda att en valfri dokusåpa är mindre värdefull och ger tittaren mindre långsiktig behållning än en film av Ingmar Bergman.
Förr talade man ofta om kvalitet som kriterium för finkultur, men numera har detta blivit mindre vanligt då kvalitet i traditionell bemärkelse inte längre kännetecknar det som brukar klassas som finkultur. Däremot är i stort sett alla kulturellt aktiva överens om att det finns rent praktiskt betingade kvalitetskrav betingade av hantverksskicklighet och kunskaper inom det kulturella område man verkar. Det som kan skilja är uppfattningen vilka aspekter som anses mest värdefulla. Vissa anhängare av finkultur kallar offentligt populärkultur för "skräpkultur". Andra ser populärkulturen som berättigad, men menar ändå att högkulturen har kvaliteter som gör det önskvärt att försvara den och göra den tillgänglig för en bred publik.
Finkultur har i viss mån varit associerat med de övre samhällsklasserna, men detta samband har delvis bleknat. Numera används begreppet ibland om den kultursyn som återspeglas på de stora dagstidningarnas kultursidor, av somliga kallat kulturelitism.
Tidigare var finkulturens eller högkulturens ställning som normgivare självklar i västerlandet.
I dag har denna ställning försvagats, och ibland hävdas att högkulturen blivit en subkultur bland andra i det samtida samhället.[2]
Denna text är ingen länk. Det står att länken behöver byggas vidare på.


   
SvaraCitera

Axelinaaas:
Kan någon förklara skillnaden / vad d e för mig: för lat för att googlea

Läs ovan! Glad


   
SvaraCitera

trevlig-snubbe:

Läs ovan! Glad

Så populärkultur är att man är allmänt minder bildad?


   
SvaraCitera

Axelinaaas:

Så populärkultur är att man är allmänt minder bildad?

Tydligen, eller nått i den stilen. Det står bättre på tyska wiki, tycker jag iaf.

Hochkultur als soziologischer Begriff umfasst die von meinungsbestimmenden Eliten genutzten, als besonders wertvoll akzeptierten Kulturleistungen – im Gegensatz zu Alltagskultur, Massenkultur, Populärkultur, Volkskultur oder Subkultur.
Historisch gesehen ist Hochkultur stets die Kultur der führenden Gesellschaftsschicht gewesen, also des Adels. Seit dem Machtverlust des Adels nach der Französischen Revolution wurde versucht, Hochkultur inhaltlich zu definieren und mit der größeren Leistung der kulturell Tätigen und Interessierten (statt ihrer besseren Abstammung) zu verbinden. In der Folge schlossen sich weite Teile des Adels der Populärkultur an, wie die enge Verbindung von Zirkus, höfischer Reitkunst und höfischem Gesellschaftstanz um 1900 zeigt (vergleiche etwa Carl Godlewski). So wurde Hochkultur zu einer Errungenschaft des Bildungsbürgertums.
Der Begriff bezieht sich heute zumeist auf Musik (typischerweise den E-Bereich der Einteilung E-, U- und F-Musik), Bildende Künste, Literatur („Höhenkammliteratur“) und darstellende Künste (Tanz, Theater). Diese Kulturformen müssen bestimmten ästhetischen Maßstäben gerecht werden und den geltenden Bildungsidealen entsprechen. Die Universitäten seit dem 19. Jahrhundert spielten eine maßgebende Rolle, vor allem die neu entstehenden Geisteswissenschaften. – Hochkultur muss durchaus nicht alle kulturell hochentwickelten Gebiete umfassen. So werden in Europa zum Beispiel die Kalligraphie (im Unterschied zu Asien), der Sport, die zirzensischen Künste oder das Design („Kunsthandwerk“) traditionell nicht dazugezählt.
In kulturpolitischen Konflikten vor allem im deutschsprachigen Raum wurde „Hochkultur“ im 20. Jahrhundert gelegentlich als ‚massenfeindlich‘ oder ‚elitär‘ bekämpft. Umgekehrt diente sie dazu, den Führungsanspruch von Bildungseliten zu behaupten (z. B. als „Leitkultur“). Dazu wurde oft argumentiert, dass auch die Massen Hochkultur wählen würden, wenn sie nicht durch Produkte einer „Kulturindustrie“ verdummt würden (so in der Kultursoziologie von Max Horkheimer und Theodor W. Adorno: Kulturindustrie – Aufklärung als Massenbetrug).
Die Dichotomie Hochkultur-Massenkultur wurde mit dem Gewinn an Definitionsmacht durch die massenmedial verbreitete Popkultur immer mehr in Frage gestellt. Die Auseinandersetzung der 68er-Bewegung zog eine gesellschaftliche Anerkennung weiter Teile der Popkultur nach sich.
In den Vereinigten Staaten ist die Unterscheidung high brow (etwa: „hochgezogene Augenbrauen“) – low brow üblich. Damit wird eine inhaltliche Bewertung vermieden und stattdessen die Haltung, die man mit Hoch- oder Populärkultur einnimmt, charakterisiert.
Die Nutzung hochkultureller Angebote wie Theater, Opern, Konzerte und Museen variiert auch heute zwischen den gesellschaftlichen Schichten.[1] Der französische Soziologe Pierre Bourdieu stellt kulturelle Differenzen (siehe kulturelles Kapital) mit vielen Abstufungen als Faktoren individueller und gesellschaftlicher Macht und Machterhaltung in den Mittelpunkt seiner Forschungen.


   
SvaraCitera

trevlig-snubbe: Hochkultur als soziologischer Begriff umfasst die von meinungsbestimmenden Eliten genutzten, als besonders wertvoll akzeptierten Kulturleistungen – im Gegensatz zu Alltagskultur, Massenkultur, Populärkultur, Volkskultur oder Subkultur.
Historisch gesehen ist Hochkultur stets die Kultur der führenden Gesellschaftsschicht gewesen, also des Adels. Seit dem Machtverlust des Adels nach der Französischen Revolution wurde versucht, Hochkultur inhaltlich zu definieren und mit der größeren Leistung der kulturell Tätigen und Interessierten (statt ihrer besseren Abstammung) zu verbinden. In der Folge schlossen sich weite Teile des Adels der Populärkultur an, wie die enge Verbindung von Zirkus, höfischer Reitkunst und höfischem Gesellschaftstanz um 1900 zeigt (vergleiche etwa Carl Godlewski). So wurde Hochkultur zu einer Errungenschaft des Bildungsbürgertums.
Der Begriff bezieht sich heute zumeist auf Musik (typischerweise den E-Bereich der Einteilung E-, U- und F-Musik), Bildende Künste, Literatur („Höhenkammliteratur“) und darstellende Künste (Tanz, Theater). Diese Kulturformen müssen bestimmten ästhetischen Maßstäben gerecht werden und den geltenden Bildungsidealen entsprechen. Die Universitäten seit dem 19. Jahrhundert spielten eine maßgebende Rolle, vor allem die neu entstehenden Geisteswissenschaften. – Hochkultur muss durchaus nicht alle kulturell hochentwickelten Gebiete umfassen. So werden in Europa zum Beispiel die Kalligraphie (im Unterschied zu Asien), der Sport, die zirzensischen Künste oder das Design („Kunsthandwerk“) traditionell nicht dazugezählt.
In kulturpolitischen Konflikten vor allem im deutschsprachigen Raum wurde „Hochkultur“ im 20. Jahrhundert gelegentlich als ‚massenfeindlich‘ oder ‚elitär‘ bekämpft. Umgekehrt diente sie dazu, den Führungsanspruch von Bildungseliten zu behaupten (z. B. als „Leitkultur“). Dazu wurde oft argumentiert, dass auch die Massen Hochkultur wählen würden, wenn sie nicht durch Produkte einer „Kulturindustrie“ verdummt würden (so in der Kultursoziologie von Max Horkheimer und Theodor W. Adorno: Kulturindustrie – Aufklärung als Massenbetrug).
Die Dichotomie Hochkultur-Massenkultur wurde mit dem Gewinn an Definitionsmacht durch die massenmedial verbreitete Popkultur immer mehr in Frage gestellt. Die Auseinandersetzung der 68er-Bewegung zog eine gesellschaftliche Anerkennung weiter Teile der Popkultur nach sich.
In den Vereinigten Staaten ist die Unterscheidung high brow (etwa: „hochgezogene Augenbrauen“) – low brow üblich. Damit wird eine inhaltliche Bewertung vermieden und stattdessen die Haltung, die man mit Hoch- oder Populärkultur einnimmt, charakterisiert.
Die Nutzung hochkultureller Angebote wie Theater, Opern, Konzerte und Museen variiert auch heute zwischen den gesellschaftlichen Schichten.[1] Der französische Soziologe Pierre Bourdieu stellt kulturelle Differenzen (siehe kulturelles Kapital) mit vielen Abstufungen als Faktoren individueller und gesellschaftlicher Macht und Machterhaltung in den Mittelpunkt seiner Forschungen.

Lol, fan vad mycket text :p


   
SvaraCitera

Axelinaaas:

Lol, fan vad mycket text :p

Dass ist es. Jo men visst det är en del men egentligen inte så extremt mycket. Kallar du detta mycket så kan jag alltid ta fram något som man på riktigt kan kalla mycket text, texten är helt klart värt att läsa.


   
SvaraCitera

banan:
Tycker ni att finkulturen är bättre än popkulturen? Det brukar oftast (nästan alltid) vara så att den äldre generationen dras till finkulturen medan ungdomar föredrar popkulturen. Men vad tycker ni? Vad är det är bra med finkultur ens..?

Jag gillar all gammal kultur, architekturmässigt, möbelmässigt och delvis även teater, nu går jag visserligen inte på teater så ofta, har inte pengarna och så vill jag gå med någon dessutom.
Sen beror det på vad popkulturen innebär, jag får väl annars söka på innebörden.


   
SvaraCitera

trevlig-snubbe:

Dass ist es. Jo men visst det är en del men egentligen inte så extremt mycket. Kallar du detta mycket så kan jag alltid ta fram något som man på riktigt kan kalla mycket text, texten är helt klart värt att läsa.

De e lungt, detta var nog med text xD


   
SvaraCitera

Axelinaaas:

De e lungt, detta var nog med text xD

Okeej XD


   
SvaraCitera

Björn_:

Gillar begriplig finkultur. Jag tycker att man ska vara kulturellt allmänbildad men obegriplig poesi finns det ju ingen som helst mening med...

+1


   
SvaraCitera

Axelinaaas: Kan någon förklara skillnaden / vad d e för mig: för lat för att googlea

Väldigt enkelt kan man ex förklara finkultur vs populärkultur när det t ex gäller musik att finkultur går du och lyssnar till på operan och då är det klassisk musik som gäller.
Populärkultur framförs på allt ifrån klubbar till konsertarenor och då är det pop- och rock och all övrig "lättlyssnad" musik som gäller.

Detsamma gäller ex teater. Dramaten framför finkultur. Populära folklustspel är populärkultur. Ingmar Bergman är ex en svensk regissör som på senare år klassats som funkultur.
När det gäller film klassas ex James Bond filmer som populärkultur.


   
SvaraCitera

islamofoben:

Väldigt enkelt kan man ex förklara finkultur vs populärkultur när det t ex gäller musik att finkultur går du och lyssnar till på operan och då är det klassisk musik som gäller.
Populärkultur framförs på allt ifrån klubbar till konsertarenor och då är det pop- och rock och all övrig "lättlyssnad" musik som gäller.

Detsamma gäller ex teater. Dramaten framför finkultur. Populära folklustspel är populärkultur. Ingmar Bergman är ex en svensk regissör som på senare år klassats som funkultur.
När det gäller film klassas ex James Bond filmer som populärkultur.

ahh okey


   
SvaraCitera