Detta händer inte. Som vanligt hade vi åkt till mormor och morfar för att fira julafton. Vi var där exakt halv tre som alla tidigare år för att kunna se på Kalle Anka tillsammans. Och som alla andra år hade mormor lagat fantastisk julmat. Stekta prinskorvar, kryddiga och saftiga köttbullar, smaskig äggost, utsökt lax, sylta, Janssons frestelse och de där smördegsformarna fyllda med svampstuvning som jag aldrig lyckas komma ihåg vad de heter. Och även om maten alltid var jättegod så var middagen det jobbigaste på hela julafton. För efter maten var det alltid julklappsutdelning. Tänk dig hur irriterande det är när man själv ätit klart så snabbt som möjligt för att kunna fortsätta med julklapparna, men hur snabb man än äter så sitter de vuxna alltid och pratar tills man storknar av otålighet.
Men till slut reser sig morfar upp från bordet och säger att han ska köpa tidningen. Själv har jag sedan länge insett att han faktiskt inte ska göra det. Han går och klär ut sig till jultomten för att sedan knacka på och fråga om det finns några snälla barn. Än så länge är mina mindre syskon och kusiner för små för att förstå det. Dom blir lika uppspelta och glada varje jul när det knackar på dörren.
Men denna julafton knackade det aldrig på dörren.
Flera av de vuxna som satt runt matsalsbordet började tyst prata med varandra om vart morfar hade tagit vägen. Såhär lång tid brukade det aldrig ta. Min morbror bestämde sig för att gå ut för att se om allt var som det skulle medan vi andra satte oss i vardagsrummet för att vänta på att tomten skulle komma.
Det gick flera minuter innan morbror kom tillbaka, och när han väl gjorde det var han helt kritvit i ansiktet. Han sade till några av de vuxna att följa med ut. Med ens spred sig något över oss andra som satt i vardagsrummet. Något hade hänt. Man såg till och med på de små barnen att om förstod att allt inte var som det skulle. Alla satt helt tysta och efter tjugo minuter syntes blåljuset och en siren hördes ute på gårdsplanen. Som små sprang fram till fönstret för att titta, men jag satt kvar i soffan.
Efter en stund försvann blåljuset sakta bakom träden. Det skulle inte komma någon jultomte i år, och inga andra år heller.

Vad tycker ni om denna novellen? Typ första jag skrivit. Ett skolarbete.