Forumet - finns det nån därute som behöver mig lika mycket som jag behöver den..?

finns det nån därute som behöver mig lika mycket som jag behöver den..?

162 0 20
jag behöver prata. jag behöver prata med någon som inte behöver veta vad jag heter för att lyssna, behöver inte veta var jag bor för att prata med mig. lika mycket som nån behöver dig, behöver du någon dig. jag kanske är hopplöst svår ibland men jag ska försöka, jag vill bara prata..

Spana också in:

okej, nu skriver jag av mig. jag är nog svår att förstå, men jag måste skriva av mig. och få någon respons. för jag vet inte vad jag ska göra..

jag är nog rätt hopplös, svår att förstå. men jag har en ständig smärta inom mig. den fräter och brinner. trasar isär mig innefrån och ut. ibland vet jag knappt var ut eller in är. jag blev krossad, totalt. han sårade mig, han låtsades att inget var fel när han egentligen inte hade några känslor kvar. sen släppte han bomben. och sen stack han. tog mitt hjärta, mina känslor, mig själv och gick därifrån. han dumpa nog mig nånstans påvägen hem, i ett dike nånstans.

nånstans där ute, i ett dike i svergie, ligger mina känslor. mitt hjärta. mig själv. det är bara han som kan hämta tillbaka dom. jag vill ha tillbaka honom, mer än något annat. jag älskar honom, mer än något annat. jag saknar honom, mer än något annat. jag förstår inte mig själv som fortfarande gör det, efter det han gjorde mot mig. vi var inte tillsammans så länge egentligen, om man tittar tillbaka på det. en månad och 15 dagar för att vara exakt. det spelar ingen roll, tiden spelar ingen roll. de känslorna som fanns mellan oss, kärleken som blev växte sig större inom mig varje gång jag såg honom är den som räknas.

jag vill inte somna trasig, jag vill inte vakna upp från drömmar där du är med i. slippa sova, drömma och sen tvingas vakna upp från en värld där vi två vår en igen. jag klarar inte att lämna dig sådär varje natt. jag slutar sova om det behövs. det är väl som dom säger "den som vill göra verklighet av sina drömmar måste vara vaken"..

den kärleken som fortfarande brinner inom mig. den känslan jag fortfarande får när jag ser hans namn eller en bild på han på facebook. jag har inte träffat honom sen i slutet av januari. och det tog slut den 6 februari. det är flera månader sen jag såg honom sist. och jag svär. nästa gång jag ser honom, kommer mina knän svika mig. jag kommer falla ihop, ligga där tills det är han som reser mig upp. tittar mig i ögonen. ångrar allt. suddar ut allt ont. omfamnar mig. kysser mig. och två personer blir ett. igen.

ni som kan läsa, ni som vill hjälpa till. YOU'RE AMAZING.
Det är svårt att glömma någon som lämnade en när man älskade dom som mest, och det tar tid, lång tid. Det tog två år för mig. Men när man glömmer kommer ofta nya problem man mår dåligt över. Så må dåligt ett tag, träffa dom som betyder mycket och ta hand om dig, du kanske inte mår bättre av det nu men det gör du i längden. kram