Forumet - finns transsexualism i ett genusfritt samhälle

finns transsexualism i ett genusfritt samhälle

5449 0 80

Spana också in:

Snackar vi om huruvida det finns en biologisk komponent i transsexualism eller? Ofta vi indolenta ungdomar kan gissa oss till något sådant.

Men nu blev det ändå en textvägg här tyvärr:

Näj, alltså, jag hyser verkligen skepsis till att folk spontant skulle utveckla massivt kroppsligt obehag och få plågsam ångest över sin kropp/de särskilt könsidentitetsbetingade kroppsdelarna allena för att de inte passar in i normen för hur en typisk cisperson av sitt vid födseln registrerade kön enligt könsnormerna ska vara/uttrycka sig. Hyser stark skepsis till att mindre rigida könsnormer skulle "bota" all transsexualism, och upplever spontant att ett sådant antagande känns starkt förringande gentemot transpersoner och deras känslor och upplevelser.

Och folk kan faktiskt i nuläget lyckas med att av omgivningen läsas som t. ex. män trots att de inte är cismän (tack vare kroppsföring klädsel frisyr kosmetika osv.), och utåt mot omgivningen leva stealth som det könet utan att genomgå hormonterapi/begå ingrepp.

Varför då transitionera med hormonterapi etc om detta blott är sprunget ur normen; t. ex. att en enligt normen blott får vara på sätt ditt om en är man? Många transrelaterade operationer är ju riskfyllda och omfattande och jävla asdyra och skitjobbiga att ens få genomföra; för att inte tala om de ofta förnedrande och dehumaniserande psykundersökningsprocesserna folk får genomgå för att t. ex. få hormonblockerare/testosteron/östrogen utskrivet, och tvångssteriliseringen... Ingenting man utsätter sig själv för om man inte känner sig väldigt nödd och tvungen för sin grundläggande psykiska hälsas skull.

Detta är en mycket omfattande och extrem kroppslig förändring som dessa personer ofta kan känna ett _oerhört stort behov av_... Som om kroppsdysforin skulle försvinna blott för att omgivningen blev mer tillåtande beträffande (vad som i vårt nuvarande samhälle anses vara) könsöverskridande uttryck/klädsel/kroppspråk/whatev... Tillåt mig hysa än mer skepsis.

I ett genusfritt samhälle finns det inga klädesmässiga, uttrycksmässiga eller beteendemässiga könsnormer att överskrida, nej, så en del personer som i nuläget betecknas som transpersoner skulle inte betecknas som trans i ett sådant samhälle. Säg, transvestiter, drag kings, drag queens. Finns inte i ett sådant samhälle. Vad är det, liksom.

Spontangissar på att det lätt skulle finnas transpersoner och att könskorrigeringar skulle genomföras även i ett samhälle utan dagens rigida genusnormer. Det finns även lite studier jag inte pallar plocka fram som pekar på att det kan finnas biologiska komponenter i att folk är trans.

Jag skulle göra någorlunda tydliga poänger i några haranger jag började skriva här ovanför, men det blev inte så mycket av det. Löst babbel. Postar ändå. Jag har vädrat min skepsis i alla fall. Lol. Sömn nu.
Ögon i en plåthink:

Hyser stark skepsis till att mindre rigida könsnormer skulle "bota" all transsexualism, och upplever spontant att ett sådant antagande känns starkt förringande gentemot transpersoner och deras känslor och upplevelser.


Finns inte konceptet "man" eller "kvinna" finns det inget att känna sig obekväm i. Ställer mig skeptisk till att man skulle kunna känna "nee, jag borde nog snarare ha det andra könsorganet."

Ögon i en plåthink:

Ingenting man utsätter sig själv för om man inte känner sig väldigt nödd och tvungen för sin grundläggande psykiska hälsas skull.


Just för att genusaspekten är så stark. Man känner sig mer hemma i hur det andra könet uppfattas, beter sig och bemötts och upplever eller anser då att för att få den känslan behöver man byta hela paketet, vilket det i dagens samhälle kan ligga något i.
qazedctgb:

tror att många transexuella idag inte bara är missnöjda med sitt juridiska kön utan även hur dom ser ut villket inte skulle ändras även om det inte fanns något genus


Utseende kan ändras utan könskorrigering, kallas plastikoperation. Att vara missnöjd med sitt utseende är inte sådär jätteovanligt.
qazedctgb:

tror att många transexuella idag inte bara är missnöjda med sitt juridiska kön utan även hur dom ser ut villket inte skulle ändras även om det inte fanns något genus


Men på dig låter det ju verkligen som att utseendet är det som gör att en man vill bli kvinna och tvärt om. Är inte det egentligen väldigt ytligt? Som jag har uppfattat det är det mer känslan av att man inte tänker som sitt kön och har samma mentalitet som dem som gör att man vill byta kön.
Ja, det kommer finnas även i ett genusfritt samhälle, inte för att det någonsin kommer att finnas... Om man nu tänker på sig själv som en man, då kanske man inte "bara" vill ha de manliga formerna, utan även penis och allt det där. Tror visst det att det kan kännas störande för någon som uppfattar sig själv som en man att ha fullt fungerande kvinnliga delar, och detsamma tvärt om. Tror ju att lusten att byta kön har att göra med mer än bara samhällets normer för hur du ska vara, men inte bara hur din kropp fungerar. Det är nog också enklare för en att hitta en partner (missförstå inte nu) om personen i fråga uppfattar sig som heterosexuell man. Den största chansen personen har att gå på då är antigen en öppensinnad heterosexuell kvinna som inte störs av kroppen, öppnesinnad lesbisk kvinna som inte störs av identifikationen, eller en bisexuell kvinna som struntar i båda. Oavsett vilket så kan det ju bli något av en knepig situation när personen väl hittat sin partner med hur andra ser på dem som ett par. Så jo, även i ett genusfritt samhälle skulle där finnas folk som vill byta kön rent kroppsligt.
Tennsoldaten:

Men på dig låter det ju verkligen som att utseendet är det som gör att en man vill bli kvinna och tvärt om. Är inte det egentligen väldigt ytligt? Som jag har uppfattat det är det mer känslan av att man inte tänker som sitt kön och har samma mentalitet som dem som gör att man vill byta kön.


fast jag tycker det är naivt att tro att det inte har något med yta att göra
Tror som ögon i en plåthink att det är betydligt djupare än att man inte kan identifiera sig med det egna könet.

Tänker ofta att jag har svårt för att förstå mig på kvinnofolk och känner mig väldigt "manlig" ibland när jag umgås med sådana, men trots detta har jag inte utvecklat någon form av kroppshat eller känt att jag velat vara man.

jag tror snarare att man i ett "könlöst" samhälle som transperson kanske har svårare att identifiera varför man mår dåligt/vad som är fel om det inte finns en så tydlig uppdelning, men att man fortfarande mår lika dåligt.

sen är det ju i och för sig fasligt intressant att just bara är människor (mig veterligen) som kan födas i "fel" kön.
Nachac:

Finns inte konceptet "man" eller "kvinna" finns det inget att känna sig obekväm i.


Finns inte de socialt konstruerade koncepten av "man" och "kvinna" behöver man inte må dåligt om man är "butch" eller "pojkig" som tjej alternativt "fjollig" eller "kvinnlig" som kille. Då behöver man inte må dåligt över sitt klädes-, kroppspråks- och beteendemässiga könsuttryck utåt.

Däremot kan man fortfarande ha onda känslor över sin fysiska kropp, som inte alls behöver vara relaterade till hur man "får" bete sig i dagens könsmallar, utan bara att man känner sig fruktansvärt malplacerad och obekväm i sin fysiska kropp och med reproduktiva funktioner man känner att man inte borde ha fötts med.

Ciskvinnor och cismän har fortfarande olikartade kroppar; hormonbalansen i kroppen påverkar bl. a. fettprocent och fettfördelning, hudtextur, skelettutformning; en ciskvinnokropp och en cismanskropp ser ut på olika sätt, och känns på olika sätt; ter sig på olika sätt att vara i. Att vara trans behöver inte bara handla om hur man ser ut eller uppfattas av omgivningen. Det rör hur ens kropp känns att vara i. Inte bara huruvida man faller inom ens egna ramar för vad man tycker är estetiskt tilltalande.

Ciskvinnor och cismän har olika reproduktionsorgan och reproduktiva funktioner. Att uppleva det fullkomligt bisarrt att ha en livmoder, och att det inte borde varit avsett att bli så behöver inte vara relevant till genus.

Nachac:

Man känner sig mer hemma i hur det andra könet uppfattas, beter sig och bemötts och upplever eller anser då att för att få den känslan behöver man byta hela paketet, vilket det i dagens samhälle kan ligga något i.


Denna tes gör det mycket underligt, om inte oförklarligt, att det finns "butchiga" transkvinnor och "fjolliga" transmän. Att det finns transkvinnor med traditionellt manliga intressen, och transmän med traditionellt kvinnliga. Att det finns transpersoner som inte är hetero. Och de finns. [crazy]

Däremot är det klart att transpersoner som vill genomgå könskorrigeringar av praktiska skäl antar en mer extrem könsroll eftersom det i många länder finns ett explicit krav på att man under en viss tidslängd ska ha levt som det könet man transitionerar till under enligt olika uttrycksrelaterade könsnormer (typ kläder) för att man ska få behandling.

Transpersoner anses heller knappast som legitima kvinnor/män av alla, eller ens av folk i gemen (gissning). Ett exempel på hur transpersoner kan bemötas i samhället är denna artikel. Det går tydligen inte att våldta transkvinnor, enligt denna domare. Transkvinnor är "egentligen män", enligt denna domare.

Många människor köper inte/uppfattar inte transpersoner som "riktiga kvinnor" eller "riktiga män" när de får reda på att personen är trans. Att transitionera uppfyller därmed inte det du skriver om. Och transpersoner fattar detta, de vet detta. Transpersoner behöver inte vara dumma i huvudet. Tycker att din tes dumförklarar transpersoner.

Och transkvinnor och transmän blir ju fruktansvärt stigmatiserade, i synnerhet de som inte fullständigt passerar som en cis[kvinna/man] i slumpmässiga-snubben-på gatans-i-gemens ögon (t. ex. om de genomgår transition med hormonterapi eller är pre-hormonterapi eller vadsom). De löper statistiskt en mycket, mycket större risk att bli misshandlade, våldtagna, mördade. De ses ned på som ickemänniskor av många. Deras könsidentiteter och könstillhörigheter invalideras hela tiden av massor av människor.

Innan man börjar genomgå hormonterapi och öppet leva som transsexuell gör man rimligen en (undermedveten eller medveten) konsekvensanalys om man tycker att det är värt att utsättas för allt detta oerhörda stigma för att känna sig mindre obekväm, eller om man ska fortsätta låtsas att ens identitet stämmer med ens kropp och könet man fått tillskrivet sig.

Om transpersoner är förmögna till denna konvekvensanalys (inte är dumma i huvudet) borde de välja att inte transitionera, eftersom det är mindre stigmatiserat att bara vara en snubbe som är avvikande från mansnormen, eller att för den delen bara vara transvestit, än att vara transsexuell.

Dock finns det trots detta transsexuella! Om din tes stämmer torde alla transexuella alltså vara (1) oförmögna till konsekvensanalys (dumma) eller (2) helt enkelt gärna bli stigmatiserade och diskriminerade. Det sistnämnda alternativet av de två emotsäger också din tes eftersom din tes utgår från att de vill undvika stigma för avvikelse från könsnormerna (typ). Din tes implicerar därmed att transpersoner alla är oförmögna till konsekvensanalys ("transpersoner är dumma i huvudet").

Beträffande huruvida transpersoner i gemen skulle vara dumma/korkade/ointelligenta kan jag inte hänvisa till studier eller något sådant blajs. Kan blott anekdotiskt bevisföra med att jag personligen stött på ett gott antal intelligenta och resonabla transpersoner. [crazy]

Nachac:

Ställer mig skeptisk till att man skulle kunna känna "nee, jag borde nog snarare ha det andra könsorganet."


Ha i åtanke att en cisperson (du, till exempel, om du är cisperson) kan ha svårt att "förstå" hur en transperson kan tänkas känna sig eftersom cispersoner aldrig varit trans och haft detta problem.

Du kan få mer insikt i hur transpersoner känner genom att t. ex. läsa personliga bloggar av transpersoner och därmed sätta dig in i hur transpersoner kan känna mer. Jag gjorde detta. Jag menar inte detta som i att typ direkt invalidera det du säger med "du vet ingenting!11" nu, menar att det har varit berikande för mig att ta del av sådant och att du kan göra detsamma om du vill få mer insikt i hur transpersoner kan känna.

Amand:

öppnesinnad lesbisk kvinna som inte störs av identifikationen


Fast jag tror inte att så många transpersoner skulle vilja ha en partner som inte såg deras könsidentitet som illegitim.

Det skulle nog för många kännas respektlöst och otrevligt att veta att ens partner tyckte man man "egentligen var en tjej" när man själv ser på sig som en man, och fått kämpa hela livet för att få sin identitet godkänd av t. ex. vården, familj och vänner (att de t. ex. går med på att referera till en som "hen"), osv... Jag skulle inte uppleva det särskilt stöttande eller respektfullt mot mig om det var jag, i alla fall.

Amand:

hur andra ser på dem som ett par.


Ofta detta spelar så jävla stor roll...

Blivande_japan:

jag tror snarare att man i ett "könlöst" samhälle som transperson kanske har svårare att identifiera varför man mår dåligt/vad som är fel om det inte finns en så tydlig uppdelning, men att man fortfarande mår lika dåligt.


[y] Fast man skulle nog inte behöva må "lika dåligt" om det i detta genusfria samhälle även inte fanns ett lika stort stigma kring könsambivalenta kroppar (fysiska drag) och kroppslig könsobinaritet (beträffande fysiska drag) som i dagens samhälle.

Blivande_japan:

sen är det ju i och för sig fasligt intressant att just bara är människor (mig veterligen) som kan födas i "fel" kön.


Vet vi om det är så? Kanske sker sådant hos andra djur. Kanske inte. Vi har ju rätt svårt att få sådant förmedlat till oss av dem, hur fan ska vi veta.