Forumet - Flytta ihop med min särbo

Flytta ihop med min särbo

3396 0 37
Jag (19) och min pojkvän (24) sedan sju månader funderar mycket seriöst på att flytta ihop till sommaren, då vi har varit ihop i ett år. Han har varit i ett samboförhållande innan och efter det tog slut bott själv i en tvåa. Jag bor just nu hos mina föräldrar men har tidigare bott själv under några månader, så jag vet vad det är för jobb och dylikt som ska skötas i ett hushåll. Det finns inga ekonomiska bakomliggande orsaker till att vi flyttar ihop utan vi vill vara tillsammans "officiellt" till vardags, även om jag i princip bor där 5 av 7 dagar i veckan redan. Från vår sida är det helt klart vad vi båda vill men mina föräldrar är mycket skeptiska till det här och har vid flertalet tillfällen då diskussionen kommit upp uttryckt sitt missnöje över en eventuell ihopflytt. För en månad sedan så flyttade min pojkvän från sin tvåa till en ny etta (studentlägenhet) och den var jag med och inredde och allt sådant så det känns verkligen som att det är vår lägenhet, så jag vet att det inte kommer kännas som att jag flyttar in hos honom, utan som att vi flyttar in tillsammans. Det enda problemet är mina föräldrar. Några råd/tips/förslag?
Imwiththevampires:

Några råd/tips/förslag?


Alltså sålänge ni vet att ni kan klara er ekonomiskt etc så ska det inte vara något problem. Klart att föräldrar oroar sig och kanske inte insett att ens ungar har blivit vuxna och ska ta eget ansvar för saker och ting.

Men vad är dina föräldrar skeptiska över? Nån underliggande anledning till eras oro? Att ni inte varit ihop mer än 1 år?
Daybreak:

Men vad är dina föräldrar skeptiska över? Nån underliggande anledning till eras oro? Att ni inte varit ihop mer än 1 år?


Det som mina föräldrar säger är anledningen till deras motvilja är att de vill att jag ska flytta till ngt eget, så de kan hjälpa till och flytta och kunna vara delaktiga lite längre. Om jag flyttar ihop med ngn menar de att det bara blir så att de lämnar grejerna vid dörren och åker därifrån. De känner att det kommer bli så att jag skapar ett helt nytt liv med min pojkvän och att de är oroliga för att de inte kommer vara delaktiga. Mina föräldrar bor på landet och där har jag växt upp, så jag har varit hemma en hel del, så jag tror att det blir en så stor omställning för dem att inte ha mig hemma alls. Sedan är jag också första barnet att flytta hemifrån...

Angående förhållandets längd så tycker både jag och min pojkvän att det är magkänslan som bestämmer hur man gör, inte en siffra. Mina föräldrar flyttade ihop när de var i ungefär samma ålder som jag är nu så...

Spana också in:

Imwiththevampires:

De känner att det kommer bli så att jag skapar ett helt nytt liv med min pojkvän och att de är oroliga för att de inte kommer vara delaktiga


Jonnybravo91:

Bry dig inte om vad dina föräldrar säger? Du är 19 år för sjutton gubbar, på tiden att klippa navelsträngen.


Imwiththevampires:

så jag tror att det blir en så stor omställning för dem att inte ha mig hemma alls. Sedan är jag också första barnet att flytta hemifrån...


Jonnybravo91:

Bry dig inte om vad dina föräldrar säger? Du är 19 år för sjutton gubbar, på tiden att klippa navelsträngen.


[y]

Säg åt dem att det är ditt liv och att det här gör dig lycklig [party]
Har de förklarat varför de är skeptiska?

Jag flyttade in hos min pojkvän när vi varit tillsammans ett år, jag var då 16 och han 20 och han bodde ungefär 50 mil bort. Och självklart välkomnades inte förslaget med öppna armar hos min mamma, men efter att ha pratat igenom det flera gånger och hon fått säga vad hon oroade sig för osv så var det inga problem.

Så jag tror att de måste få möjlighet att säga vad de oroar sig för, och du måste sitta och lyssna och försöka förstå.
Imwiththevampires:

Några råd/tips/förslag?


Jag flyttade till min pojkvän efter 1 månad tillsammans. Naturligtvis var folk spektiska och trodde att vi var .. galna. Vi gick då till en jurist som berättade för oss precis ALLT om samboskap, gemensam ekonomi och gemensamma ägodelar. Hon berättade för oss precis vad som gäller, vad som händer om vi flyttar isär, vem som får vad ... Det kostade i och för sig runt en tusenlapp men folk slutade driva med oss efter det. Mina föräldrar förstod att det var allvar, precis som hans föräldrar förstod det.

Nu har vi bott ihop i över ett år.

Kan du inte sluta bry dig om vad dina föräldrar tycker så VISA på något sätt att det faktiskt är allvar och att du är mogen nog att fatta ett sådant beslut.
XMinGrönaLampaÄrDödX:

Så jag tror att de måste få möjlighet att säga vad de oroar sig för, och du måste sitta och lyssna och försöka förstå.


Det är det att jag försöker diskutera med dem men min mamma blir bara ledsen och menar att det var inte alls det här som hon hade trott att jag skulle göra med min framtid... Hon vill att jag ska vara självständig med vilket hon menar att jag ska bo själv, medan jag tycker att man kan vara självständig om man bor tillsammans med ngn också. Pappa håller också med mamma, men jag förstår inte varför de vill att jag ska flytta till ngt eget..? Jag har bott själv ett tag och det är inget som lockar mig igen... Vad tog du upp med din mamma..?

Hur har det gått för er..? Vad var det som var positivt/negativ t med att flytta ihop i början/efter ett tag..?

- - - - - - - - - - - - - - - - - Sammanslagning 1 - - - - - - - - - - - - - - - - -


uppenbar:

Kan du inte sluta bry dig om vad dina föräldrar tycker så VISA på något sätt att det faktiskt är allvar och att du är mogen nog att fatta ett sådant beslut.


Jo, jag och min pojkvän ska sätta oss ner i helgen och gå igenom alla tekniska och praktiska detaljer och så och att gå till en jurist känns som ett bra förslag då jag inte kan det här med sambolagen och min pojkvän inte hade ngt samboavtal med hans ex.

Vad kul att det har funkat för er! [smile]
Imwiththevampires:

Jo jag säger det till dem och de säger att det är mitt val men att de inte stödjer det och det känns jobbigt...


Imwiththevampires:

De känner att det kommer bli så att jag skapar ett helt nytt liv med min pojkvän och att de är oroliga för att de inte kommer vara delaktiga


Som jag brukar säga; "Det blir vad man gör det till"
Det behöver ju naturligtvist inte vara så dramatiskt som de tror, det är ju lite upp dig och dom om hur mkt delaktighet som går att fixa. Men dina föräldrar känner väl din pojkvän? Inte ska de känna sig blyga för att ni har flyttat ihop om de kommer på besök?
Daybreak:

Men dina föräldrar känner väl din pojkvän? Inte ska de känna sig blyga för att ni har flyttat ihop om de kommer på besök?


Jo det gör de, han har varit hos mina föräldrar med mig och ätit middag många gånger och senast så firade vi jul och delvis nyår med dem. Så jo, de känner honom. Jag har sagt till dem flertalet gånger att min pojkvän säger att de är välkomna hem till honom när som helst men de är inte vana vid att det är så utan tycker att de ska bli bjudna dit på en särskild dag. Nu när han också har flyttat ca 8 mil från där mina föräldrar bor blir det ju ännu mer sällan de ses men det är ju tyvärr så det blir. Han och jag pluggar båda i den staden där han bor så det hade ju varit ännu ett plus, att jag hade sluppit pendla tre timmar per dag.
Imwiththevampires:

Pappa håller också med mamma, men jag förstår inte varför de vill att jag ska flytta till ngt eget..? Jag har bott själv ett tag och det är inget som lockar mig igen... Vad tog du upp med din mamma..?


Min mamma tyckte något liknande, hon (och jag för den delen) har alltid tyckt att man ska flytta till något eget först, så att man vet att man klarar sig. Jag tror det är det dina föräldrar är rädda för också, att du inte ska kunna klara dig själv. Fast om du redan bott själv ett tag verkar ju det lite konstigt.

Läste i ett annat inlägg att de var rädda för att inte vara delaktiga, men så behöver det ju inte alls bli! Förklara för dem att de gärna får hjälpa till och vara med, även om det är du och din pojkvän som fattar själva besluten.
Vi bor nära min pojkväns föräldrar, och de är och har varit väldigt delaktiga även efter att vi flyttat ihop (även om jag kan tänka mig att de var det ännu mer tidigare). Vi åker gärna och tittar på möbler med hans mamma eller frågar dem om råd, och hans pappa är ofta här och hjälper oss sätta upp hyllor eller liknande.
Så förklara för dina föräldrar att de inte alls kommer bli uteslutna ur ditt liv bara för att du flytta till honom, och var noga med att även visa detta den första tiden så att de förstår!

Imwiththevampires:

Hur har det gått för er..? Vad var det som var positivt/negativ t med att flytta ihop i början/efter ett tag..?


Det har gått bra för oss. Vi har bott tillsammans sedan juli förra året, och det är skönt. Vi hade distansförhållande innan och det var väldigt jobbigt, nu är vi inte längre begränsade till korta helger.
Men det är klart, det negativa är väl att jag kommit så långt från min familj. Annars funkar det hur bra som helst. [smile]
XMinGrönaLampaÄrDödX:

Fast om du redan bott själv ett tag verkar ju det lite konstigt.


Det är väl det att jag bara har bott i studentkorridor med gemensamt kök, så de menar att jag inte haft en hel egen lägenhet (fast jag kan ju lova att det finns en hel del att göra om man har gemensamt kök). Sedan var det "bara" under två månader jag bodde själv så de anser väl att det inte var tillräckligt länge.

XMinGrönaLampaÄrDödX:

Så förklara för dina föräldrar att de inte alls kommer bli uteslutna ur ditt liv bara för att du flytta till honom, och var noga med att även visa detta den första tiden så att de förstår!


Jag försöker övertyga dem men de tror inte på mig, så det känns som att enda utvägen är att visa dem det under den första tiden, precis som du skrev.

XMinGrönaLampaÄrDödX:

Men det är klart, det negativa är väl att jag kommit så långt från min familj.


Det som är positivt är ju att vi båda två har familjer som bor lika långt ifrån oss, så på det sättet kommer det bli jämställt, och avståndet är inte jättelångt till våra familjer så det känns som att vi har alla förutsättningar att "ro detta i land" så att säga.

- - - - - - - - - - - - - - - - - Sammanslagning 1 - - - - - - - - - - - - - - - - -


Anonyyym:

Men det är de faktiskt tvungna till. De får försöka ännu mer isf. Vad gör man inte för sina barn?


You're preaching to the preacher. ^^