Anmäl psykologerna, de är väl till för att hjälpa, inte göra hennes psykiska problem värre! Fyfan vad hemskt

LillaLakrits:

Hon är perfekt, rolig och snäll och en bra och omhändertagande mamma

LillaLakrits:

Hon kan bli sur för en liten sak, eller ingenting alls, skrika att hon hatar oss

Vad hände

LillaLakrits:

Förlåt för ett långt inlägg. Men jag undrar om det finns någon mer som har en mamma så här.

Min är djupt deprimerad och är, som din, helt oberäknerlig i humöret.

Eisleben:

Min är djupt deprimerad och är, som din, helt oberäknerlig i humöret.

Vad tråkigt. Jag vill liksom inte att någon annan ska ha det som jag. Men det gör det ju tyvärr, lika bra att prata om det...
Har din mamma fått någon hjälp, och har det i sånna fall fungerat? Hur gör du för att inte bli helt störd av det?

LillaLakrits:

Har din mamma fått någon hjälp, och har det i sånna fall fungerat? Hur gör du för att inte bli helt störd av det?

Hon har fått, men vägrar ta mediciner så det är.. begränasat.

Det går inte att inte bli helt störd av det, får med farligt jämna mellanrum lust att bara.. jag vet inte, sätta en kniv i halsen på henne. Skulle aldrig göra det, förstås. Men min main concern är att hon skrämmer hunden när hon skriker och gråter hela tiden.

Eisleben:

Men min main concern är att hon skrämmer hunden när hon skriker och gråter hela tiden.

Ja, varför vägrar de medicinerna??!
Bor du med henne nu? Det är väl mitt största problem. Om jag kunde få en lägenhet skulle jag sticka direkt, men jag har en liten syrra och det är ändå omöjligt i Stockholm.

Ibland vill jag be pappa att skilja sig. Han skulle kanske göra det då, för vår skull. Men då skulle hon säkert ta livet av sig eller nått. Och hon är ju ändå underbart snäll och bra ibland.

Min mor är också deprimerad och gör och säger liknande saker.
Hon har haft x antal psykologer, men vad som har hänt där har jag ingen aning om. I alla fall, till en större del är hela min familj deprimerad och nu har skolan skickat mig till bup, familjesamtal och utredningar hit och dit. Ja, och så vet jag att min mor tog antidepressiv i ett halvår och att hon var sjukskriven under den tiden också. Hmmm, lalala.

För övrigt så har min pappa en varning hos socialen och de pratar om att ge min mor en också, så allting hänger på en skör tråd.

Hela familjen har en plikt i sånna situationer. Man kan inte räkna med att en psykolog eller något piller ska rädda en hel familj.

LillaLakrits:

älskar

StenenSven:

Anmäl psykologerna, de är väl till för att hjälpa, inte göra hennes psykiska problem värre!

anmäld säger jag nog oxå.. för sådär ska de verkligen inte säga och hjälp FINNS!

Annars är mitt tips kyrkan. Folk blir förvandlade när de möter Gud. När allt annat hopp är ute och man söker Gud som sista utväg så visar Han att Han finns.

Även om ni inte tror på Gud det minsta lilla så är det väl ändå värt en chansning?

StenenSven:

Anmäl psykologerna, de är väl till för att hjälpa, inte göra hennes psykiska problem värre! Fyfan vad hemskt

Måste hålla med. Låter helt absurt.

har samma problem, har faktiskt haft det så att hon varit sur varrannan helg i hela mitt liv och hon vägrar söka hjälp, det sliter verkligen sönder familjen

Nja, min pappa är däremot manodepressiv (bipolärt syndrom som man kallar det idag) så det har periodvis varit extremt jobbigt under min barndom.

Tråden låst på grund av inaktivitet