Forumet - Föräldrar som bråkar

Föräldrar som bråkar

1952 0 24
Bråkar dina föräldrar mycket? Hur känns det? Vad gör du då?

Jag bor hemma, med syskon och båda mina föräldrar. Mina föräldrar bråka hela tiden i princip, och bråkar de inte pratar de knappt med varandra. Jag blir ofta arg på min pappa eftersom han är så dum!. Min mamma bryr sig verkligen och så säger pappa att hon skriker och har sig. Ja, ibland skriver hon mycket men det är ju för att det är HON som får ta alla konflikter. Jag älskar min pappa men jag vågar inte säga till honom. Då blir han bara arg på mig. och på allt..det är nästan så att jag är lite rädd för honom..jag vet att han aldrig skulle skada mig, men han gör det ändå på ett sätt genom sättet han beter sig på.
enhimmelskdrog:

mina föräldrar bråkade hela tiden och pratade aldrig med varandra när dom bodde tsm
blev superduperglad när dom separerade


Förstår att du blev glad. Min mamma har sagt ganska många gånger (varje gång dom bråkar) att hon vill separera och byta vår lägenhet till två mindre, men pappa vägrar.

Spana också in:

enni:

ja mina bråkade mycket innan de flyttade isär. nu bråkar de också, fast med andra personer. man kan undra varför.


allt detta bråk..



enhimmelskdrog:

vadå vägrar
det är väl bara att hon drar`?


iof..ja jag vet inte. det blir ändå inget av det[tired]



enhimmelskdrog:

det gjorde min mamma


[party]
Ja det gör de för det mesta. Hade väl mer ont utav det när jag var yngre men visst är det fortfarande jobbigt att aldrig kunna känna sig trygg utan veta att när som helst kan det sätta igång.

Har så länge jag kan minnas önskat att de ska flytta isär men tyvärr så skulle de nog inte klara av att leva ensamma så det blir nog aldrig av.
El Guaje:

Ja det gör de för det mesta. Hade väl mer ont utav det när jag var yngre men visst är det fortfarande jobbigt att aldrig kunna känna sig trygg utan veta att när som helst kan det sätta igång.


Du bor alltså hemma?

För mig är det så att jag kan aldrig känna mig riktigt lugn, inte ens när de inte bråkar. Jag vet att de kan börja bråka när som helst, det räcker med att mamma säger nåt som han tolkar fel..eller så tål han helt enkelt inte kritik. pappa alltså.



El Guaje:

Har så länge jag kan minnas önskat att de ska flytta isär men tyvärr så skulle de nog inte klara av att leva ensamma så det blir nog aldrig av.


varför inte?
kraamisz:

Du bor alltså hemma?


Ja det gör jag några månader till. Är faktiskt oroad över hur det ska gå här när jag flyttar och inte kan lugna ner det längre. De kanske har ihjäl varandra. [crazy] Men försöker undvika att tänka så, man måste ju leva sitt liv, de är tillräckligt stora för att ta vara på sig själva.

kraamisz:

För mig är det så att jag kan aldrig känna mig riktigt lugn, inte ens när de inte bråkar. Jag vet att de kan börja bråka när som helst, det räcker med att mamma säger nåt som han tolkar fel..eller så tål han helt enkelt inte kritik. pappa alltså.


Känner igen det där. Det ligger hela tiden på gränsen och minsta lilla fel kan orsaka ett jättebråk och så är det spänt i flera dagar efter det. De enda gångerna man känner sig lugn är när ingen är hemma eller när bara en av dem är hemma.

Förjävligt att det ska vara så för kan man inte känna sig lugn och slappna av i sitt eget hem är det illa. Så jag tycker verkligen synd om dig om du känner så. Tyvärr finns det väl inte mycket man kan göra åt saken mer än att stå ut och flytta så fort man får chansen. Har flera gånger försökt prata med dem om det och kanske få dem att prata ut om det hos någon men de fattar ju inte att de har problem. Speciellt inte pappa.

Mår du riktigt dåligt utav det? I så fall kanske det vore bra att för försöka prata om någon om det om det känns bättre. Inte bra att stänga allt inom sig.

kraamisz:

varför inte?


Mest praktiska saker som de kanske kan lära sig men eftersom de inte anser att de har några problem så gör de inte det. Pappa kan till exempel ingenting om hushållsarbete och mamma är helt obegåvad när det gäller att hantera pengar och räkningar och såna saker.
El Guaje:

Är faktiskt oroad över hur det ska gå här när jag flyttar och inte kan lugna ner det längre. De kanske har ihjäl varandra. Men försöker undvika att tänka så, man måste ju leva sitt liv, de är tillräckligt stora för att ta vara på sig själva.


Sådär tänker jag faktiskt också. Inte för att jag lugnar ner dom eller ens försöker. Jag brukar lyssna på musik på högsta volym, men mamma vill alltid prata med mig och förklara varför hon är arg. Hon säger att man inte ska stå ut med att bli behandlad hur som helst, men det är ju precis det hon gör. Står ut.

Jag tänker också att jag inte kan lämna dom ensamma, för hur kommer det bli då? Då har dom ju bara varandra..men jag vill helst inte vara hemma heller.



El Guaje:

De enda gångerna man känner sig lugn är när ingen är hemma eller när bara en av dem är hemma.


Precis.



El Guaje:

Förjävligt att det ska vara så för kan man inte känna sig lugn och slappna av i sitt eget hem är det illa.


Ja, det är helt sjukt. Det ska verkligen inte vara så.



El Guaje:

Har flera gånger försökt prata med dem om det och kanske få dem att prata ut om det hos någon men de fattar ju inte att de har problem. Speciellt inte pappa.


Min pappa förstår inte heller, eller han vill inte förstå. Hon kanske förnekar det. Mamma vet iaf att de har problem, men hon säger att hon har så många vänner så de gör inte så mycket att de bråkar. eller nåt sånt..




El Guaje:

Mår du riktigt dåligt utav det? I så fall kanske det vore bra att för försöka prata om någon om det om det känns bättre. Inte bra att stänga allt inom sig.


Ja, ganska, men jag vet inte. kanske



El Guaje:

Mest praktiska saker som de kanske kan lära sig men eftersom de inte anser att de har några problem så gör de inte det. Pappa kan till exempel ingenting om hushållsarbete och mamma är helt obegåvad när det gäller att hantera pengar och räkningar och såna saker.


ok..
kraamisz:

Hon säger att man inte ska stå ut med att bli behandlad hur som helst, men det är ju precis det hon gör. Står ut.


Nej det låter som något man inte ska stå ut med. Men tyvärr så är väl många människor rädda för att separera, de väljer den bekväma vägen och stanna hos varandra trots att de endast under kortare perioder är lyckliga. Vissa par har väldigt lätt, nästan för lätt att flytta isär men andra gör det bara inte. Vissa kan väl också se det lite som ett misslyckande att skiljas.



kraamisz:

Jag tänker också att jag inte kan lämna dom ensamma, för hur kommer det bli då? Då har dom ju bara varandra..men jag vill helst inte vara hemma heller.


Jag tror det där blir bra bara man kommer hemifrån. Då vet man inte att de bråkar och då har man kanske inte så ont utav det. Eller så har man svårt att släppa att de sårar varandra på det sättet och fortsätter må dåligt även efter man flyttat. Svårt att veta innan man provat det.



kraamisz:

Min pappa förstår inte heller, eller han vill inte förstå.


Jobbigt läge det där. Tror många är för stolta för att inse att de har problem. Eller så skiter de helt enkelt i det bara, de är nöjda bara de får sitta och läsa sina tidningar eller vad det nu är och bryr sig inte om att den de lever tillsammans med mår dåligt. [sad]

kraamisz:

Ja, ganska, men jag vet inte. kanske


Okej ja det där känner du bäst själv. Se bara till att det inte påverkar dig för mycket. När det var som värst för mig så flydde jag hemifrån och hängde omkring ute på kvällar och nätter. Det påverkade bland annat skolan vilket ledde till att jag senare inte hade samma möjligheter att göra vad jag ville.

Kämpa på och se till att deras bråk inte skadar dig allt för mycket för det ska du inte behöva ta. Har tyvärr inga tips att komma med känner du att du behöver skriva av dig någon gång så skriv bara, vet att det kan vara riktigt tungt och ensamt ibland för det kan kännas jobbigt att ta upp sånt med sina kompisar.
El Guaje:

Nej det låter som något man inte ska stå ut med. Men tyvärr så är väl många människor rädda för att separera, de väljer den bekväma vägen och stanna hos varandra trots att de endast under kortare perioder är lyckliga.


Ja jag antar det, men så vill inte jag leva. Då är jag hellre ensam.



El Guaje:

Svårt att veta innan man provat det.


Ja det är svårt, men jag tror att det är så att om jag flyttar hemifrån kommer det vara mindre jobbigt. Absolut.



El Guaje:

Tror många är för stolta för att inse att de har problem.


Tror jag också. Inte minst min pappa.




El Guaje:

Kämpa på och se till att deras bråk inte skadar dig allt för mycket för det ska du inte behöva ta. Har tyvärr inga tips att komma med känner du att du behöver skriva av dig någon gång så skriv bara,


Tack<3