Forumet - Förälskad i tjej på semester

Förälskad i tjej på semester

1338 2 35
Varning för wall of text.


Kom för någon dag sedan hem från Cypern efter en partyresa, och är hur deppig som helst och på riktigt kär.

Jag och några kompisar träffade på 3 norska tjejer efter en kväll ute och snackade ett tag, dom nämnde att en fjärde redan däckat och låg och sov på rummet, jag tänkte inte mer på vem fan hon var och vi andra bestämde oss för att förfesta kvällen därpå. När jag sen fick träffa henne blev jag kär direkt, hon var det vackraste jag sett i hela mitt liv och efter att vi hängt ett tag och jag såg henne gå ut själv utanför rummet gick jag och pratade med henne. Jag gav henne en komplimang på hennes ögon som var helt sjuka och hon rodnade och skrattade.

Efter en stund märker jag att hon sitter med mobilen och pratar med någon en bit bort, jag frågar hennes kompisar om hon pratar med morsan men såklart svarar hon ''nej, pojkvän'' och jag vill bara dö. Råkade också i väldigt onyktert tillstånd säga till hennes kompis att hälsa henne att jag på riktigt var kär i henne, efter första kvällen... Fick aldrig svar på om hon sa det eller inte dock.


Hursomhelst festar vi med dessa tjejer under hela veckan, och hon tjafsar och pratar med sin kille hela tiden, varje gång vi börjat dansa på klubben och det börja växa fram något ringer hennes mobil och hon går iväg på dåligt humör.

Jag märkte redan sedan första dagen att hon verkade lite intresserad av mig, då jag märkte hur hon tittade på mig och vi brukade få ögonkontakt och bara sitta och stirra varandra i ögon tills någon tittade bort generat och log lite. Lika på klubben kunde hon bara stå och le och titta mig i ögonen samtidigt som vi dansade.

Dom sista dagarna hände det mycket, näst sista dagen var jag som luft för henne, vilket slutade i att jag drack mig full och däckade gråtfärdig då jag var så jävla besatt av henne. Sista kvällen efter att inte haft någon ''kemi'' med henne på nån dag kommer hon springandes fram till mig när hon ser mig på klubben, asglad med bara fokus på mig av hela mitt sällskap och kramar mig så hårt hon kan, och vi dansar ett tag. Hon tar på mig hur mycket som helst, och vill bara hålla handen hela tiden - går kanske runt staden och håller hand med varandra i 2 timmar, typ kramar min hand hårt och tittar mig djupt i ögonen, någon cm från mitt ansikte, ni vet den där blicken man ger varandra innan man börja kyssa varandra...

Hur jävla romantiskt som helst hela kvällen så att jag nästan tror jag drömmer, och att gud finns och ville ge mig något fint efter hur jag mådde kvällen före - förstår verkligen inte vad detta super-intresse från hennes sida kommer ifrån, och efter ett klubbbyte och vi blir själva står vi bara i ett hörn och håller om varandra och hon tar på min mage under tröjan, grindar mot mitt skrev, tar mina armar runt om henne bakifrån och allting som hon inte borde göra när hon har en pojkvän, men då brydde jag mig såklart inte. Hon hade inte heller haft särskilt mycket att dricka just då.

Jag ångrar så mycket att jag inte bara kysste henne på munnen när hon var så på, då hon b.l.a pussade mig på kinden flera gången medans vi kramades, och jag tillbaka - men jag kände hela tiden att jag inte ville vara killen som försöka kyssa tjejer med pojkvän och sen kanske blir avvisad. Även om jag inte ville något annat, jag visste ju trots allt inte hur hon skulle reagera då hon faktiskt har pojkvän. Kan inte beskriva hur mycket jag hatade denna kille jag aldrig ens träffat i Norge.

Just här sket hon dock TOTALT i sin pojkvän.

Vi hade något riktigt speciellt, den kvällen var den bästa på länge. Hela veckan hade jag bara fokus på henne, mådde själv dåligt av att se när hon grät i telefonen, och jag kokade när jag såg andra killar klänga på henne. 

Jag blev som besatt, och jag vet inte hur det är med er - men om personen man är intresserad av visar ett intresse tillbaka blir man bara mer galen.

Vi lovade varandra medans vi flera gånger kysste varandra på kinden (som förmodligen gått över till munnen om vi fortsatt) att vi skulle ses och säga hejdå dagen därpå, då båda åkte hem då. Nästa dag då man är helt nykter är man såklart mycket blygare och man är inte lika på mot varandra, då hennes kompisar stack i brådska från hotellet slutade det med att vi bara vinkade till varandra lite stelt, medans vi bara tittade på varandra och kände hur mycket vi ville krama om varandra. Jag kände att jag lärade skicka en snap efter det där kassa jävla adjöt,  och tackade för veckan och att det varit underbart att vara med henne, och hon svarade detsamma.

Så var hon borta, förmodligen för alltid. Jag har både hennes snapchat och instagram så att ta kontakt är inget svårt, dock ser jag hur hennes pojkvän kommenterar hur han säger att hon ska komma hem och hon svarar att hon snart är hemma, med en massa hjärtan såklart. Vi hade något riktigt speciellt, som hennes jävla pojkvän förstörde.

Planet och resan hem var ren tortyr, kunde inte tänka på något annat och kände bara hela tiden hur jag kom längre och längre bort från henne. Och så har det varit sedan dess, jag mår på riktigt dåligt och kan inte tänka på något annat. Ångrar hur jag inte visade mer hur jag tyckte om henne, tänker på hur vi kunde haft det, tänker på hur mycket jag bara vill vara nära henne igen - njöt av varje jävla sekund i hennes närhet, tänker på hur den där sista kvällen kanske hade kunnat sluta om hon inte druckit lite för mycket i slutet - ett rent helvete psykiskt.

Jag är så jävla såld på henne att jag typ blir gråtfärdig av den ganska självklara tanken (att glömma och komma över henne, hon har pojkvän och bor i Norge för helvete!) Jag vill inte glömma henne, det var för speciellt för att bara vifta bort. Men i detta fall är det väl tyvärr så det fungerar. Känslor är vidriga.

Kände att jag behövde skriva av mig då de tynger mig nå sjukt, men kom gärna med råd eller dela med er om någon varit med om något liknande..










Cypern... låter som nattlivet i Ayia Napa.  Mycket glad

Lång intressant och romantisk läsning. Semesterflirt skulle jag kalla det. En första fråga - hur gamla är ni... du och tjejen?

Träffade själv en norsk tjej för några år sedan fast på Ibiza. Vi tog faktiskt kontakt med varandra efter att vi kom hem och var ihop kanske ett halvår efter det att vi kom hem. Men avståndet och/eller kärleken gjorde att allt rann ut i sanden. Men vi är fortfarande vänner och båda mailar och ringer till varandra med jämna mellanrum.

Scream: Cypern... låter som nattlivet i Ayia Napa.  Mycket glad

Lång intressant och romantisk läsning. Semesterflirt skulle jag kalla det. En första fråga - hur gamla är ni... du och tjejen?

Träffade själv en norsk tjej för några år sedan fast på Ibiza. Vi tog faktiskt kontakt med varandra efter att vi kom hem och var ihop kanske ett halvår efter det att vi kom hem. Men avståndet och/eller kärleken gjorde att allt rann ut i sanden. Men vi är fortfarande vänner och båda mailar och ringer till varandra med jämna mellanrum.
Det stämmer...   Vi båda är födda 1998.

Ett halvår med henne skulle jag döda för..

Spana också in:


Scream: Cypern... låter som nattlivet i Ayia Napa.  Mycket glad

Lång intressant och romantisk läsning. Semesterflirt skulle jag kalla det. En första fråga - hur gamla är ni... du och tjejen?

Träffade själv en norsk tjej för några år sedan fast på Ibiza. Vi tog faktiskt kontakt med varandra efter att vi kom hem och var ihop kanske ett halvår efter det att vi kom hem. Men avståndet och/eller kärleken gjorde att allt rann ut i sanden. Men vi är fortfarande vänner och båda mailar och ringer till varandra med jämna mellanrum.
Ja självklart en semesterflirt, men går inte att beskriva hur speciellt det var. 

Detta är på riktigt påväg att övergå i depression, det är förjävligt rent ut sagt. 

Vill bara ha henne hos mig, känns som att jag skulle kunna ge upp exakt allting för de.

Tanken på att vara hemma i värdelösa kalla Sverige igen, med skola och allt annat skit - när jag kunde varit där nere med henne. Otroligt jävla jobbigt.

xtroverto: Besviken på hur död tråden är med tanke på hur lång tid det tog att skriva :/ 
Jag tror att den enkla förklaringen är att det - åtminstone just för tillfället - är ovanligt få aktiva medlemmar på UM. Samt naturligtvis att för de få aktiva medlemmar som finns kvar så avstår de allra flesta att svara i trådar där de får använda sina hjärnceller.  Ledsen   Blink

xtroverto: Det stämmer... Vi båda är födda 1998.

Ett halvår med henne skulle jag döda för..
xtroverto: Ja självklart en semesterflirt, men går inte att beskriva hur speciellt det var.

Detta är på riktigt påväg att övergå i depression, det är förjävligt rent ut sagt.

Vill bara ha henne hos mig, känns som att jag skulle kunna ge upp exakt allting för de.

Tanken på att vara hemma i värdelösa kalla Sverige igen, med skola och allt annat skit - när jag kunde varit där nere med henne. Otroligt jävla jobbigt.
Jag antar att ni inte haft sex med varandra utan att det just slutade som du beskrev i ditt inledande inlägg. Men oavsett... mitt tips till ditt långa inledande inlägg är - tag kontakt med henne! 

Du har ju liksom inget att förlora och oavsett om hon har pojkvän eller inte så ligger ju ansvaret helt och hållet på hennes ansvar. Tar du kontakt med henne och hon är intresserad så lär väl troligen kontakten återupptas. Är däremot hennes relation till sin pojkvän starkare så lär hon väl förklara detta för dig och då får du nog dessvärre acceptera detta faktum.

Scream:
Jag antar att ni inte haft sex med varandra utan att det just slutade som du beskrev i ditt inledande inlägg. Men oavsett... mitt tips till ditt långa inledande inlägg är - tag kontakt med henne! 

Du har ju liksom inget att förlora och oavsett om hon har pojkvän eller inte så ligger ju ansvaret helt och hållet på hennes ansvar. Tar du kontakt med henne och hon är intresserad så lär väl troligen kontakten återupptas. Är däremot hennes relation till sin pojkvän starkare så lär hon väl förklara detta för dig och då får du nog dessvärre acceptera detta faktum.
Jag känner att detta kan bli ett problem då jag märker på henne att hon är lättare att umgås med och charma IRL, över internet känns inte lika bra. Hon verkar inte vara ett fan av det.
Hur fan går man vidare, plågas av tanken på vad vi kunnat haft tillsammans. På vad jag vet hon också tänkt på, men inte vågar göra något åt - tack vare hennes pojkvän sedan innan.

Släppt tjejer och gått vidare många gånger, men detta har jag aldrig känt förut. Det känns för speciellt för att gå vidare, men som sagt märker jag att hon inte vågar ta det steget då det förmodligen är utanför hennes bekvämlighets-zon, där hennes pojkvän ligger i. Nu när hon är hemma och vi inte ses kommer det såklart bli mycket, mycket svårare att göra något åt saken.

Jag har genomgått ungefär det samma i våras/somras, den tjejen var singel dock och allt kändes underbart, vi kramades, pussades (dock inte lika mycket som ni) etc. Det kändes att det var något på gång. Sen var min semester slut, åkte bort från hembyn och till en början hade vi mycket kontakt, hon skulle komma och hälsa på osv. Sen blev det tyst och lite senare hade hon kille eller åtminstone kk. Inte pratat med henne sen dess.

Till en början var allt skit, fattade inte hur jag skulle överleva osv. Grät bort hela min 20-årsdag. Sen en i juli vaknade jag och kände att detta kommer det aldrig bli något av så jag kan lika gärna glömma det. Den kvällen hade jag en liten enmansfest för att fira och efter det har jag mått som en kung både fysiskt och psykiskt. Det kan kännas hopplöst, men en dag kommer du att ha lagt detta bakom dig. Jag lovar. Du är ju bara 18 år gammal och kommer träffa fler i ditt liv!

Bönan96: Jag har genomgått ungefär det samma i våras/somras, den tjejen var singel dock och allt kändes underbart, vi kramades, pussades (dock inte lika mycket som ni) etc. Det kändes att det var något på gång. Sen var min semester slut, åkte bort från hembyn och till en början hade vi mycket kontakt, hon skulle komma och hälsa på osv. Sen blev det tyst och lite senare hade hon kille eller åtminstone kk. Inte pratat med henne sen dess.

Till en början var allt skit, fattade inte hur jag skulle överleva osv. Grät bort hela min 20-årsdag. Sen en i juli vaknade jag och kände att detta kommer det aldrig bli något av så jag kan lika gärna glömma det. Den kvällen hade jag en liten enmansfest för att fira och efter det har jag mått som en kung både fysiskt och psykiskt. Det kan kännas hopplöst, men en dag kommer du att ha lagt detta bakom dig. Jag lovar. Du är ju bara 18 år gammal och kommer träffa fler i ditt liv!
Tyvärr har du nog rätt, dock som sagt känns hon så jävla speciell så de finns inte. Det känns så jävla svårt att bara släppa det, jag vill liksom inte, även om jag måste. Så jävla sorgligt att bara tänka på. När vi även klickade och hade en connection gör att allt känns så mycket mer skit