Forumet - Förlåta otroheten eller inte?

Förlåta otroheten eller inte?

833 1 13
Hej! Jag mår verkligen skitdåligt idag så jag skulle uppskatta seriösa och snälla svar. För det är inte mycket mer jag kan ta. och TACK till dig som orkar läsa hela denna text... Har legat på sjukhuset inatt för jag pilla i mig massa tabletter igår. Jag har depression och ångest sedan 4 år tillbaka, för ett år sedan träffade jag en helt underbar kille. Vi har nyss firat vår ettårsdag och vi förlovade oss även i Oktober. Han har alltid varit så himla snäll, gett mig blommor, skickat gulliga sms nästan varje dag, förklarar jämt hur mycket han älskar mig och enligt mig och honom så är han den som visar mest av oss hur mycket vi älskar varandra. Asså jag säger också snälla grejer, vill alltid vara med honom och sådär men han har varit mer ''på'' eller vad man ska säga.. Han kan typ inte sluta skriva med mig när vi är ifrån varandra och han måste alltid vara säker på att jag älskar honom mest och ingen annan kille. Han har varit SÅ rädd att jag ska vara otrogen mot honom. 
I Måndags natt sov jag hos honom. Allt var som vanligt liksom och han visade som vanligt hur mycket han älskar mig och sådär.. men jag drömde en natt att det var HAN som var otrogen. Så när han somnade så kollade jag igenom hans telefon och hittade en konversation med en tjej.. Jag bröt ihop. Dom hade skrivit i slutet av februari och under Mars månad. Att dom tyckte om varandra, älska varandra, skulle inte berätta det för mig och hennes pojkvän. Hon skrev saker som att dom skulle bestämma träff och träffas men min kille svarade typ att han inte kunde just då och får ta det en annan dag, så dom har aldrig träffats, det har han sagt till mig också. Men att dom skrev att dom älska varandra och hade känslor för varandra tog verkligen jättehårt på mig. Jag bröt ihop och jag lider ju av panikångest också så fick ren panik.. han vaknade och frågade vad som hänt och jag skrek på honom ''du har varit otrogen'' och han försökte förklara bort det först. Men jag vet ju vad jag såg. Han erkände sen och bröt ihop han också. Sa förlåt minst 1000 gånger och att han ångrar sig och menade inget av det han skrev till henne och skulle aldrig kunna träffa henne och göra något fysiskt med henne, han sa att han inte ens varit minsta lilla intresserad av henne utan sökte nån viss bekräftelse från någon annan. Jag kanske inte har gett honom den bekräftelse han behöver. Jag åkte hem mitt i natten men han vägrade nästan släppa taget om mig. Sov ingenting den natten, inte han heller. Han ringde hela tiden, skrev hela tiden, sen kom han hem till mig dagen efter och grät och var helt förstörd. Han sov kvar men när jag vaknade upp med honom nästa morgon kändes det fel. Han hade ju skrivit att han ÄLSKAT en annan tjej, han hade gått bakom ryggen på mig!!!
Han som alltid varit så snäll mot mig och gått runt och sagt att han trott att det varit JAG som var otrogen?? han har alltid varit svartsjuk och undrat vem jag skriver med på telefon osv men jag har aldrig gjort något sånt mot honom! Också var det han som gjorde det när han gick runt och trodde jag var otrogen.. Liksom hur går det ihop?? Jag gjorde slut med honom den morgonen, han blev helt förstörd igen. Sa att han hatade sig själv och livet skulle bli värdelöst utan mig. Han gick hem tillslut iallafall men slutade inte ringa och skriva. 
Jag var så ledsen och arg på honom så har skrivit dumma saker precis hur äcklad och ledsen jag känner mig. Blir så äcklad så fort jag tänker på deras konversation och att dom gick bakom ryggen på mig och hennes kille.. Kan fortfarande inte förstå att det är sant. Han som varit sån himla underbar kille, trodde verkligen hittat den bästa som gör allt för mig och skulle aldrig kunna va otrogen eftersom han själv var så rädd att jag skulle vara det... Min familj har liksom älskat honom för han varit så himla snäll och hjälpt till hemma och han har fått sån himla fin kontakt med min familj.. min mamma säger att jag ska förlåta honom och att hon verkligen tror på att han inte menade det han skrev till den här tjejen.. 
Igår tog jag som sagt massa tabletter för har mått så dåligt en längre tid också hände det här och jag fick ännu sämre självkänsla, så jag åkte in på sjukhus. Min kille var där med mig och sov kvar med mig, han sa att han inte tycker om att jag frågar hela tiden varför han var otrogen för han inte riktigt har något svar på det men jag kan inte sluta tänka på det.. känns som jag måste fråga honom hela tiden om det för har så mycket frågor och jag har ju inte sett hela deras konversation iaf. 
Imorse åkte vi hem från sjukhuset tillsammans hem till honom och han ångrar sig jättemycket efter allt och vill att jag ska stanna hos honom och inte lämna honom, vi hade en mysig natt på sjukhuset också, han var jättesnäll. 
Men det känns jobbigt fortfarande.. tänker på deras jävla konversation och att vi faktiskt var förlovade. Han var ju sån himla snäll och underbar kille också kunde han göra såhär mot mig när han vet hur dåligt jag mår :'( han har varit den som tagit hand om mig och fått mig vilja leva, också hände det här.. ska jag förlåta honom eller inte??? kommer vi få det bra igen isåfall? kommer jag kunna lita på honom tillslut? kommer jag känna mig lika älskad som förut?? snälla hjälp, jag orkar inte känna mig såhär värdelös och oälskad. Han har blockat henne överallt och han har svurit på mitt och hans eget liv att de bara hänt denna gång och ska aldrig mer hända. och att han älskar mig över allt annat. vad ska jag göra? för jag litar inte på honom längre och går jämt och ständigt med en känsla att jag inte är hans enda, att han har behov att skriva med fler tjejer. fast han säger ju att det inte är så.. ska jag förlåta honom eller inte? :( jag älskar ju honom så mycket och vi har haft ett sånt bra förhållande....
du skriver själv att du känner dig värdelös och oälskad, och att du inte kan sluta tänka på det som hände, låter det då rimligt att försöka upprätthålla en relation under de premisserna? vad det kan finnas att vela över är ifall du bara behöver en paus för att försöka komma över sveket, eller om du vill bryta kontakten helt för att kunna släppa tyngden alla de här tankarna lägger på dina axlar när du redan mår dåligt. från mitt perspektiv låter det som att det sistnämnda är nyttigast. 

bitter: du skriver själv att du känner dig värdelös och oälskad, och att du inte kan sluta tänka på det som hände, låter det då rimligt att försöka upprätthålla en relation under de premisserna? vad det kan finnas att vela över är ifall du bara behöver en paus för att försöka komma över sveket, eller om du vill bryta kontakten helt för att kunna släppa tyngden alla de här tankarna lägger på dina axlar när du redan mår dåligt. från mitt perspektiv låter det som att det sistnämnda är nyttigast. 
Ja, jag håller med. Men det är så jäkla svårt när jag älskar honom så mycket och han har varit så himla underbar mot mig.. Han har ju varit den som fått mig att känna mig älskad tills det här hände.. 

AnonymFR:
Ja, jag håller med. Men det är så jäkla svårt när jag älskar honom så mycket och han har varit så himla underbar mot mig.. Han har ju varit den som fått mig att känna mig älskad tills det här hände.. 
jag förstår definitivt att det är ett svårt steg att ta, att luta sig tillbaka på det förflutna är dessutom alltid en trygghet. att behöva ta hand om dig själv mer istället för att bli omhändertagen blir ett stort steg men lär vara jättenyttigt att lära sig. 

Spana också in: