Forumet - Förlorad vänskap.

Förlorad vänskap.

119 0 6
Det här är något som bekymrar mig dag ut och dag in, och det brukar bli bättre då man får skriva av sig. Därför delar jag med mig av detta nu, för att få lite klarhet i det. Ska försöka att hålla mig kort...


För två år sedan, i åttan, pratade jag för första gången med honom. Jag kände direkt att det var något speciellt med honom, vi klickade liksom.
I början av nian började vi umgås i samma kompisgäng. Vi insåg att vi var väldigt lika varandra och började umgås.
Sedan dess har det varit vi - inte som ett par men som vänner. Han har varit den bästa vän jag nånsin haft.
En sån vän som gör en dålig dag bra genom ett sms eller ett telefonsamtal, och som man saknar då man inte setts på en dag.

Ja, ni förstår. Vi var bästa vänner helt enkelt.
De flesta tänkte så klart att vi var tillsammans. Han gillade mig i början då vi umgicks, och vi blev väl nästan tillsammans, men jag hade inte riktigt samma känslor och förklarade det. Så det blev aldrig mer än lite strul då och då - på fyllan och ibland då vi sov över hos varandra.

Anyway. I höstas började vi i samma klass, och det var så klart underbart. Men efter jul har allt förändrats. Vi umgicks mindre och mindre, och helt plötsligt har han börjat verka jätteirriterad på mig. Snäser alltid av mig då jag säger något på lektionerna, smsar aldrig, frågar aldrig om vi ska hitta på något. Vi pratar knappt med varandra om dagarna längre.

Jag kan bara inte förstå vad som hände. Visst är det lite mycket att gå i samma klass, jag kan bli irriterad på honom och bli lite less. Men vi har aldrig bråkat, aldrig varit osams.
Att vara lite irriterade på varandra borde inte gå så långt att man inte pratar.
Kan det vara något jag gjort? Är det för att han inte gillar dem jag börjat umgås med?
Ingen av oss är den som gillar att prata allvar och känslor. Jag vet att jag måste ta upp det, men jag vet inte vad jag ska säga...
Jag väntar bara på att det ska få ett slut och allt ska bli som det var..Jag är inte samma person utan honom, han var den enda jag riktigt kunde vara mig själv med och slappna av med.

Spana också in:

Tack för svaren! :) Jo jag ska absolut prata med honom, måste bara samla mod och bestämma vad jag ska säga.


robin15:

Smsa honom och fråga om han vill göra nått då=)


Vi umgås då och då, dock har det bara varit ett fåtal gånger sedan jul. Grejen är att det inte alls känns som förut, även om vi självklart kan ha kul. Men det känns jobbigt då jag bara vill veta vad han tänker - ifall han också känner som jag eller om han tycker att allt är bra.
(Ja, jag vet att allt jag kan göra är att faktiskt fråga det rakt ut)