Aviseringar
Rensa alla

Första dagen på gymnasiet, hjälp?


Ämnesstartare

okej, jag ska börja första dagen på gymnasiet på måndag. Jag har min bästa vän med mig och 2 andra som jag känner och umgås med ibland som ska gå samma linje.

Men jag vet fortfarande inte om dom kommer att hamna i samma klass men jag har ju i alla fall någon. Men alltså jag är JÄTTE OROLIG för hur man ska bete sig första dagen. Det kan ju avgöra allt!

Hur ska jag bete mig?, klä mig? osv för att inte klassas som mobbad?. Jag ser inte annorlunda ut eller något sånt. Men jag lider av social fobi mer eller mindre. jag var deprimerad i 2 år för att jag vart mobbad av mig gamla bästa kompis som nu är en av mina bästa kompisar igen. det gjorde att jag tillslut fick social fobi.

Jag gick inte utanför dörren på 3 veckor, låg bara i min säng och grät. Men idag har jag på egen hand rest mig själv, jag vågar till och med säga att jag är nöjd med mig själv. Men jag har fortfarande problem med vissa situationer. Jag kan som exempel inte stå i centrum, pratar gärna inte frivilligt med någon okänd, klarar inte av att äta offentligt och det kan också vara otroligt jobbigt att klä mig, eftersom att jag oroar mig så mycket för vad folk ska tycka.

Hur ska man bete sig för att inte klassas som mobboffer? ni som vet, varför är man mobboffer? om ni fick en rad människor framför er och ni skulle peka ut vilka ni tycker är mobboffer. Hur skulle dom se ut/bete sig? Jag måste verkligen veta. Jag förstår inte, ibland när jag går på stan kan jag se att en grupp tjejer kan titta och putta till sin kompis för att hon också ska titta och sen så fnittrar dom lite. Varför? jag ser ut som vem som helst! jag fattar verkligen inte varför... jag vill inte bli utfryst, speciellt inte utan att förstå vad jag gjort för fel.

hur skulle den person som ni skulle vilja umgås med vara? har ni några krav på era kompisar?

e.x emos, dom måste ju ha valt att sticka ut och se annorlunda ut. Dom kan ju inte vara så förvånade om dom blir utfrysta. Men jag försöker verkligen passa in, jag vill bara veta vad jag gör som är så fel för att folk inte vill umgås med mig? eller så är det kanske bara att jag aldrig tar första steget. vad vet jag...


   
Citera

Tråden flyttad från Ungdomar.se/Önskemål och synpunkter på Ungdomar.se


   
SvaraCitera

Det löser sig alltid.


   
SvaraCitera

suckonthatbitch:

hur skulle den person som ni skulle vilja umgås med vara?

Jag tycker inte om personer som gör allt för att passa inte.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

suckonthatbitch:

m ni fick en rad människor framför er och ni skulle peka ut vilka ni tycker är mobboffer. Hur skulle dom se ut/bete sig? Jag måste verkligen veta. Jag förstår inte,

Jag tror att människor som drabbas av mobbning oftast har ett dåligt självförtroende samt osäkra och inte blir man självsäkrare av att bli mobbad.
När jag var mindre var jag själv osäker och var mest för mig själv under skoltid men när jag började bjuda lite mer på mig själv (prata mer osv) fick jag nästan direkt mer kompisar än vad jag ville ha. Försök att inte stå tyst i ett hörn så kommer det säkert gå bra.

En sak du inte ska glömma är att väldigt många i din klass inte kommer känna någon innan (beror på vart du bor men..) och de är antaligen lika nervösa som dig.


   
SvaraCitera

Var dig själv, ha på dig vad du vill och sluta oroa dig så mycket. Fjantigt. Det kommer nog gå bra ska du se.


   
SvaraCitera

Inte Gugge:

Det löser sig alltid.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

alltså jag kan prata och så när jag känner för det, men det som jag tycker är så svårt är att ha något att prata om! jag har lixom inget speciellt att säga. Om jag bara visste vad jag ska säga skulle jag nog klara av att göra det.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Förr eller senare med tiden så kommer folket se dig för den du är i din klass, eller snarare få en större uppfattning, jämfört med första intrycket,

tänk på första dagen av en av dem tidigare årskurserna
först kände man knappt någon och det verkade som jätte många människor men tänk sen på några dagar före avslutningen man visste vem var och en var och hade koll på varje människa, hade mera "comfort" än jämfört med första dagen

första dagen är alltid pirrig men försök att få dig själv på ett bra humör
det är mycket bättre att vara pirrig och tycka att det är spännande
än att vara orolig och ha ont i magen


   
SvaraCitera

känner verkligen igen mig i det här. stannade hemma ett år pga att jag mådde dåligt av den sociala fobin. började gymnasiet förra året och jag lyckades bra i början. första dagen gick väldigt bra! men sedan gick allting utför och jag fick stå ut i ett år utan några vänner att umgås med på fritiden. jag anses även vara rätt fail skulle jag tro.

hur som haver, försök vara dig själv och hitta en trygghet i dig själv.

sedan hur ett mobboffer är... folk dömer nog det efter hur de beter sig snarare än hur de klär sig. så försök ta det lugnt och umgås med människor bara. första dagarna är det mycket nervositet bland de flesta över huvud taget.

sedan finns det ju olika grupper samhället. mycket är ju tyvärr väldigt indelat. i en grupp av emosar kanske du skulle ses som moboffer och tvärtom. försök vara öppna för människor oavsett intressen och utseende.


   
SvaraCitera

Alla är oroliga och det finns säkert fler som känner som du gör. Jag ska också börja gymnasiet nu, men jag försöker bara ta det lugnt och inte tänka så mycket på hur jag ska bete mig.

Det kommer nog gå bra för dig sålänge du inte är otrevlig mot någon. Försök vara glad också så ska det nog fungera! [smile]


   
SvaraCitera

vem bryr sej vad dom tycker. bete dej som du vill å klä dej som du vill, så lär du nog hitta en vän som tycker om dej för den du är å inte för den du försöker va


   
SvaraCitera

suckonthatbitch:

? om ni fick en rad människor framför er och ni skulle peka ut vilka ni tycker är mobboffer. Hur skulle dom se ut/bete sig?

Som ganon

suckonthatbitch:

ibland när jag går på stan kan jag se att en grupp tjejer kan titta och putta till sin kompis för att hon också ska titta och sen så fnittrar dom lite.

Du inbillar dig nog bara för att du har social fobi. Du tittar efter det, och därför ser du det också. Fast det inte är verklighet.


   
SvaraCitera

alltså var bara precis dig själv.
Jag beundrar folk som är ärliga redan från början, och inte försöker göra något för att passa in.
Tänk på att ALLA säkert är nervösa, så du är inte ensam.
Försök bara tänka på att det inte är farligt att prata med folk, de flesta blir nog bara glada över att någon pratar öht.
Gå in med en positiv inställning och ett leende på läpparna, om det är det du vill givetvis. Vill du stå i ett hörn och titta ner i marken så gör det istället, men låt inte din sociala fobi bestämma.


   
SvaraCitera

kände inte en jävel,

försök att undvika att bli för intern med dina vänner och ej släppa in nytt folk.


   
SvaraCitera