Forumet - förvirrad förvirrad förvirrad!

förvirrad förvirrad förvirrad!

1188 0 37
Jag har kanske det mest angenäma problemet man kan ha, men det är någonting som jag verkligen behöver få tips och råd om.

Jag är sen några månader tillsammans med den mest fantastiska kille ni kan tänka er. Han är den perfekta pojkvännen och han betyder otroligt mycket för mig eftersom han samtidigt är en underbar vän. Vi har ett distansförhållande på 40 mil men försöker ses varje helg.

Mitt "problem" är att jag inte vet vad jag känner för honom. Det ändras från dag till dag. Upp och ner, hela tiden! Ena stunden tänker jag hur glad jag är att få vara hans och andra funderar jag på hur jag ska göra slut.

Jag älskar honom, det gör jag verkligen, men jag vet inte på vilket sätt. Vi har så otroligt roligt ihop och jag trivs verkligen med honom men jag är inte KÄR. Jag tänker ofta på hur kul det skulle vara att vara singel igen, bara det visar ju att nånting är fel. Då kan man ju tänka att "gör slut och fortsätt ha honom som vän". Men det skulle aldrig funka. För det första skulle jag såra honom så enormt mycket att han inte skulle vilja ha med mig att göra, och med våran distans skulle vi tappa kontakten och jag är så jävla rädd att förlora honom. Själviskt, jag vet.

Det är så svårt att förklara vad jag känner men kort kan man väl kanske säga att jag inte vet om jag vill ha ett förhållande med honom, samtidigt som jag inte vet om jag skulle klara av att bara vara vänner. Nånting finns ju där.

Jag är så OTROLIGT tacksam för svar, om ni förstod nånting av mig luddiga och långa utläggning.

Spana också in:

emho:

Jag tänker ofta på hur kul det skulle vara att vara singel igen, bara det visar ju att nånting är fel.


Ja, man ska inte ha ett förhållande om man känner så. Har man ett förhållande ska man trivas med det, man ska må bra.



emho:

För det första skulle jag såra honom så enormt mycket att han inte skulle vilja ha med mig att göra


Du kan inte låta bli att göra det som känns rätt för dig bara för att han kan bli sårad. Det finns mycket man kan bli sårad av. Man måste ändå följa sitt hjärta.



emho:

jag är så jävla rädd att förlora honom. Själviskt, jag vet.


Det är helt naturligt att känna så. Man vill ju inte förlora någon man tycker om.



emho:

Nånting finns ju där.


Vad tycker du mest om att göra när du är tillsammans med honom?
emho:

Det är så svårt att förklara vad jag känner men kort kan man väl kanske säga att jag inte vet om jag vill ha ett förhållande med honom, samtidigt som jag inte vet om jag skulle klara av att bara vara vänner. Nånting finns ju där.


Jag är precis som dig. Ibland är jag helt galet kär i min flickvän och tycker hon är underbar men sedan så inser jag att jag inte alls tycker om henne lika mycket och funderar på livet som singel. Hon är dock inte bra för mig hela tiden men jag älskar henne ändå. Men ändå inte? Det är så förvirrande.. Jag tänker jätteofta på att jag vill göra slut med henne och att jag verkligen borde det. Men ändå så vill jag inte förlora henne?

Jag vet inte vad man ska göra.. Det är en kamp mellan förnuft och känsla. Hjärnan säger att jag ska lägga ner projektet och hjärtat säger att jag ska fortsätta. Det blir som en pingis-spel mellan förnuft och känsla och den som tillslut blir utservad av dessa två blir det alternativet jag väljer. Men tyvärr har matchen hållit på länge nu och jag vet inte vilket parti jag ska våga smasha för.
Maximilliam:

Hjärnan säger att jag ska lägga ner projektet och hjärtat säger att jag ska fortsätta.


Åh vad skönt att höra att det inte bara är jag som lever i en pingismatch mentalt. Det känns som att jag spelar rysk roulette med både mina och hans känslor. Det är inte snällt mot honom att jag är så osäker men ändå fortsätter vårat förhållande så att smärtan om det tog slut skulle bli ännu värre ju längre tiden går, men om jag gjorde slut och sen ganska omgående ångrade mig, vilket är högst troligt, skulle jag redan ha förlorat en av dom som betyder mest för mig
kraamisz:

man ska må bra.


jag mår bra tillsammans med honom, han visar mig sån uppskattning och vi har så roligt tillsammans men samtidigt som det känns helt underbart så känns det ändå ibland bara inte rätt



kraamisz:

Vad tycker du mest om att göra när du är tillsammans med honom?


vi gör mycket saker tillsammans och trivs i varandras sällskap så vi har nästan alltid roligt när vi gör saker, men jag tycker om när vi bara ligger i sängen och pratar och kramas också
emho:

om det tog slut skulle bli ännu värre ju längre tiden går, men om jag gjorde slut och sen ganska omgående ångrade mig, vilket är högst troligt, skulle jag redan ha förlorat en av dom som betyder mest för mig


Det är så sjukt jobbigt :( Jag vet precis hur du känner dig. Har ni planerat, eller satt upp några mål för framtiden (exempelvis att ni ska flytta närmare varandra)?
Nuuuskamuikkunen:

Har ni planerat, eller satt upp några mål för framtiden


Han tar studenten nu till sommaren, och planerar att plugga vidare direkt efter och har han länge sagt att han funderar på att söka en utbildning som ligger där jag bor. Jag känner skräckblandad förtjusning inför det. Skräcken för att han skulle flytta hit och jag skulle komma till insikt med att jag verkligen inte vill längre, förtjusningen över hur mycket bekvämare vårat förhållade skulle bli om det höll i sig