Forumet - Fristående universitetskurser = bullcrap?

Fristående universitetskurser = bullcrap?

929 0 22
Har länge funderat på vad jag egentligen tycker om fristående universitetskurser... Visst, du har möjligheten att själv bygga upp till en examen, men tänk hur det skulle se ut om man t.ex. gjorde på så vis även med läkar- eller juristutbildning. Yikes! Jag är starkt FÖR program och rätt så emot fristående kurser. Många snackar ju om strökurser hit och dit... som inte leder till något konstruktivt. Problemet är att så många inte har en aning om vad de vill studera. Synd! Vi borde ha ett mer målinriktat skolsystem. [cheers]
Ending Jon:

Jag gillar kurserna, kan man ju plugga bara för att man tycker något är intressant, behöver ju inte ledda någon vart direkt.


Men varför ska man då studera på universitet? Lika väl kan man kolla in respektive kurs litteraturlista på internet och köpa/låna böckerna och köra autodidakt style. Menar givetvis inte att man då bara bör plugga ämnen/program som är direkt yrkesinriktade (jurist, läkare, civilekonom, ingenjör, etc.), utan att man har en mer strukturerad utbildningsplan. Annars kör man en kurs en termin... Den var kul... Nu testar jag en annan... Ganska nice... Åh shit, just det, jag kan bygga upp till en fil kand nu... Öhhh.. Jag tar och jobbar och reser jorden runt istället. [crazy]

Spana också in:

zuanshi:

Lika väl kan man kolla in respektive kurs litteraturlista på internet och köpa/låna böckerna och köra autodidakt style.


Ja, det är soft [cool]

zuanshi:

tan att man har en mer strukturerad utbildningsplan. Annars kör man en kurs en termin... Den var kul... Nu testar jag en annan... Ganska nice... Åh shit, just det, jag kan bygga upp till en fil kand nu... Öhhh.. Jag tar och jobbar och reser jorden runt istället.


Men man behöver inte överdriva [zzz]
Grejen med fristående kurser är väl snarare att man kan läsa dem som extra krydda till andra utbildningar som man har läst eller ämnar läsa. Inget fel med det tycker jag - tvärtom är det ju jättebra att de finns. Det kryllar ju av program man kan läsa också, så det ena utesluter ju inte det andra.

Dessutom är det väl bättre att man har lite fristående kurser än inget alls. Något har man ju förhoppningsvis lärt sig.
Självklart:

Jag gillar defristående kurserna sålänge de fungerar som påbyggnad till en grundutbildning.
Att bara läsa onkologi är ju ganska värdelöst och leder ingenstans, men att som sjuksköterska kunna gå en kurs i onkologi är bra


Varför skulle någon gå en kurs i onkologi när han/hon går på sjuksköterskeprogrammet?
Det är inte dåligt att bredda sin kompetens. Det är bara det att det verkar som att väldigt många fastnar i fristående kurs-träsket.

Oh hell no, programmen borde inte avskaffas. Varför vet man knappt någonting om programmet/ämnet då? Bristfällig information på gymnasiet kanske? Samt en ostrukturerad målmedvetenhet (om den ens finns). Jag finner inget fel i att från en tidig ålder (8:an-9:an) ha bra koll på vad som väntar en på universitetsnivå. Och varför skulle man gå omkring och plugga diverse olika strökurser för att man inte vet vad man vill pyssla med osv.? Det är slöseri med studiebidrag och ev. studielån. Det känns lite som att universitetet har blivit som en plats att hänga på i brist på annat.
Självklart:

??
Onkologi betyder läran om tumörsjukdomar. Alltså skulle en kurs i onkologi vara användbar för en sjuksköterska som är intresserasd av att arbeta med cancerpatienter.


Jag vet vad onkologi är för något. Jag bara fundera över varför en sjuksköterska skulle vilja gå en kurs i onkologi när hon/han inte studerar till läkare. Eller är det bara en kurs för "vanliga dödliga"?

Dhagor:

Det där är ju lite som att säga att du är emot dödsstraff, men du tycker inte om morötter. [crazy] De utesluter ju inte direkt varandra.


Haha! Jag förstår inte riktigt vart du vill komma, men visst. Det skulle vara juste att ha ett system som mer liknar t.ex. det brittiska. Du söker till en Bachelor helt enkelt. Sedan kommer säkert många med argumentet att "Men vad gör jag om jag ångrar mig och inte vet vad jag vill göra?". Ja, då är det väl bara att få tummen ur och börja fundera, researcha och diskutera med lärare, föräldrar, arbetsgivare, etc. Ser inget fel i att vara målmedveten. Givetvis är det inget fel med att inte veta vad man ska göra heller, men jag tycker ändå inte att det är det tillståndet man ska sträva efter.

Som jag har sagt tidigare så anser jag att det krävs tidiga åtgärder för att inspirera och engagera elever. Börja i 8:an-9:an när gymnasievalet närmar sig. Snacka med SYV, lärare och andra som kan vara hjälpsamma och värdefulla i ens egna val. Ha workshops, besök, gästföreläsningar, gå på universitet och ha "låtsasföreläsningar". Och tillbaka till 9:an inför gymnasiet... Informera eleverna om vad det innebär att välja SP istället för NV. Eller IB istället för ES. Och så vidare. Hur kul är det att simma åt samma håll och bara välja något för att det är "soft" och "jag tror jag gillar det", för att sedan efter gymnasiet plötsligt inse att man vill bli läkare och inte har de nödvändiga ämnena och betygen. Svisch iväg till Komvux och betala 500 spänn för varje prövning för att höja ditt genomsnitt. Jag vet inte hur många jag har träffat som har valt den vägen. Observera, jag vill absolut inte döma. Men varför komplicera livet på detta viset? När man egentligen från tidig ålder skulle kunna vara mer informerad och medveten om konsekvenserna av varje val?
zuanshi:

Men varför komplicera livet på detta viset? När man egentligen från tidig ålder skulle kunna vara mer informerad och medveten om konsekvenserna av varje val?


Man kan ändra sig, oavsett om man från tidig ålder "vet" vad man vill bli. Kanske sker detta inte förrän efter utbildningen, och då står man där med ALLA csn-pengar förbrukade istället för bara en femtedel eller så. Mindre kul.
Ökänd:

Man kan ändra sig, oavsett om man från tidig ålder "vet" vad man vill bli. Kanske sker detta inte förrän efter utbildningen, och då står man där med ALLA csn-pengar förbrukade istället för bara en femtedel eller så. Mindre kul.


Visst, det är också ett scenario. Men då har man åtminstone något att falla tillbaka på. Vill än en gång poängtera vikten av detta val... Det är inte bara någon lattjo grej för att slippa gå på a-kassa eller socialbidrag. Man bör ge det en rejäl eftertanke. Engagera sig, informera sig, inspireras, reflektera. Just för att förhindra att en sådan situation dyker upp. Man kanske ska fundera över om universitetsstudier verkligen är något för en. Det är också intressant hur så oerhört många börjar jobba och/eller resa direkt efter gymnasiet. Själv började jag studera direkt efter gymnasiet, och man skämdes nästan över att man inte jobbade (JESUS CHRIST!). Var är min arbetsmoral!? Men det är en annan historia. Konsekvenser av val, engagemang, eftertanke, research. Nyckelord, tycker jag. Universitet kanske helt enkelt inte är för alla (försöker inte vara elitistisk). Man kan klara sig finfint i livet utan någon högre utbildning. Men om man väl har bestämt sig för universitetsstudier, så kanske man bör försäkra sig om att man är medveten om vad det är man håller på med. [wink]
zuanshi:

Jag vet vad onkologi är för något.


Det är klart att en sjuksköterska kan ha mycket nytta av en sådan kurs. Arbetar man med cancerpatienter och vill lära sig mer är det perfekt för att öka förståelsen för sjukdomen. Eftersom jag går sjuksköterskeprogramet vet jag av egen erfarenhet att alla områden inom vården bara snuddas teoretiskt och praktiskt. Det är sedan upp till var och en att välja arbete inom det området som intresserar en mest. Onkologikursen ser jag som vilken påbyggnadskurs som helst, ex. som att specialisera sig inom barn, ögonsjukdomar, kirurgi osv. Att det bara skulle gälla läkare är för mig ologiskt då det är sjuksköterskan som har närmast kontakt med patienten.