Aviseringar
Rensa alla

Gå till en psykolog?


Ungefär alla jag känner i åldern 20-25 går ,har gått eller planerar att gå till psykolog med ett fåtal undantag. Det är inte alltid enorma problem. Jag själv har gått sen jag var 13 år och i perioder går jag mest reflexmässigt och diskuterar eftersom jag tycker psykologi är intressant,om än ganska meningslöst (samtal hit,samtal dit). Men det är väl en åsiktsgrej. Jag diskuterar ibland tankar om min far och mina drömmar,ibland ny forskning, mina egna psykoanalyser av folk i min omgivning eller så leker jag mind games med psykologen.

Mitt tips är att träffa en psykiatriker istället. Oftast smartare plus att de kan skriva ut tabletter om du verkar lite knäpp. Och det är inte knäppt det är bara bekvämt och smidigt.


   
SvaraCitera

lemuu:

ag HATAR att det är väntetider. jag menar, det kan vara nån som behöver hjälp just nu. sen säger de; aa du får vänta 3 mån. mycket hinner förändras tills dess, personen kanske hinner ta livet av sig, inte för o låta drastisk.. men så är det ibland..!

Man kan kringgå väntetider genom att helt enkelt uppträda såpass att man slussas frammåt i maskineriet. "Hej jag är lite ledsen" vs " Fan jag har sovit 3 timmar per dygn,börjar tappa greppet om vem jag är, röker fimpar från gatan och min morsa skriker på mig varje kväll fast hon har varit död i fem år,JAG BEHÖVER HJÄLP NU" Funkar lite bättre. Hitta ett mellanting där som mer reflekterar ditt mående så slipper du väntetider. Jag brukar alltid ringa och fråga om någons namn så jag blir direktkopplad då till läkaren eller psykologen (oavsett om jag pratat med den förut,de står ju på internet vem som är vem och vilken position de har på kliniken) Sen drar jag en halvt överdriven version av min situation och får en tid inom timmar/dagar.

Be special,get special treatment. [wink]


   
SvaraCitera

WaterTiger:

Be special,get special treatment. [wink]

Mja, jadu, jag kom in o hade inte ätit eller druckit på skitlänge o var blågrå i ansiktet man tycker ju de ska hjälpa, ska inte vara sån, nästan särbehandling för det.. det går ju att skynda på dem om de bara vill, fast det kanske är bra ändå ibland att man kan slinka före, men alla är ju inte dom som ens kan överdriva, eller som direkt kan öppna sig


   
SvaraCitera

WaterTiger:

Oftast smartare plus att de kan skriva ut tabletter om du verkar lite knäpp.

Skön kille där [bigsmile]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Jag går till en psykolog.
Tycker det är lärorikt framförallt. Man får reda på olika teorier och psykologiska termer osv^^ Sen gör jag det mest numera för att jag vill lära mig och behöver inte nödvändigtvis vara för att jag behöver hjälp med något...[crazy]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

lemuu:

"lider av" - ocd , tvångstankar , eller gjorde , whatever. ska vidare till vuxenpsyk nu iaf för o bli frisk för bup tiden går ju ut då man är 18.

aah gud det är typ det jag tror mig lida av.. "tvångstankar" alltså.. Hur kom du över dem, alltså finns det inga tips du kan ge mig som funkat för dig.

Var btw och snackade med en kurator igår faktisk och nja.. det kändes bra efteråt och allt men nu känns allt så blä igen och jag stör mig på mig själv för att jag inte kan släppa de "tvångstankarna" nu som hon sa att jag skulle göra, liksom tror hon menade att de skulle gå över av sig själva men jag fattar inte hur lång tid det kmr ta då. Och ångesten..... När försvinner den? 🙁


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Hej, jag är störd![bigsmile]

Nej, usch, alla som går dit är fullkomligt störda psykopater.
Seriöst, skulle det populäraste studieämnet på universitetet vara så eftertraktat isåfall? [confused]
Nej. Det är ganska vanligt att folk går till psykologer~!

Själv har jag ingen god erfarenhet av psykologer(har gått till 5 stycken värdelösa, hah), men det behöver inte betyda att det är fel för dig.
Alla har sina egna metoder som passar~[cool]


   
SvaraCitera

soanonym:

nej men min fråga är vad ni tycker om människor som går dit? är de riktigt störda eller vad man ska säga 🙁

Pocky:

Själv har jag ingen god erfarenhet av psykologer(har gått till 5 stycken värdelösa, hah),

Pocky vad läser du på universitetet? Vilket ämne?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Bajwa:

Pocky vad läser du på universitetet? Vilket ämne?

Um, Barnkultur med inriktning på bildterapi läste jag på halvtid i våras.


   
SvaraCitera

Pocky:

Barnkultur med inriktning på bildterapi

Image

...
Vad är det för något? Visste inte ens att det existerade [crazy]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Bajwa:

Vad är det för något? Visste inte ens att det existerade [crazy]

Ja, du... under en jakt på halvtidskurser i vintras så var det väl vad som passade mig bäst, antar jag?[rolleyes]
Handlar om att få barn att gå igenom och bearbeta trauman genom att rita dem i bild.
Fast jag erkänner nu.
Efter en termin av att ha sett på barns streckgubbar är det mer skit än inspirerande att försöka hitta symbolik i dem...[tard]


   
SvaraCitera

Pocky:

Handlar om att få barn att gå igenom och bearbeta trauman genom att rita dem i bild.

Typ flyktingbarn från krig och sånt?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Bajwa:

Typ flyktingbarn från krig och sånt?

Yup.
Eftersom att barn som gått igenom trauman har svårt för att uttrycka sig i ord eller i värsta fall blir mutiserade(eller vad det hette...)... och så då de inte heller kan tala så väl svenska ännu. :3


   
SvaraCitera

soanonym:

aah gud det är typ det jag tror mig lida av.. "tvångstankar" alltså.. Hur kom du över dem, alltså finns det inga tips du kan ge mig som funkat för dig.

Jag jobbade, jag var motiverad, jag var tvungen att göra något av mitt liv... helt enkelt 🙁 men här under, så fick du en lååång lista o beskrivning, o jag hoppas de hjälper dig på traven =)

soanonym:

När försvinner den? 🙁

Lol. Du, en kurator är inget att prata med kan jag säga dig direkt, speciellt av det jag hörde hon sa, min läkare, alltså inte för o skryta, men jag har lidit av detta så pass skitlänge o haft så extremt, läkarn hade inte sett nåt liknande :S , men ja! Så jag kommer vilja jobba inom det kan jag ju säga, men ja! Jag kan säga dig att, och även min läkare då har sagt till mig att det är INGET som försvinner av sig självt. Möjligtvis i så fall att du "växer ifrån det" lite, mognar ditt tänkande osv. Men det är mycket mer chans att du fastnar i det och går dag ut o dag in i det där skiten och låter tvången ta över dig mer o mer hela tiden.. Jag kallade det en demon. För det kändes fan så till slut! Jag var ju sängliggande bokstavligtvis.. utan o ens överdriva ! Jag pissade ute istället, för jag inte orkade stå 5 timmar och upprepa alla ritualer jag var tvungen att göra (kolla mig i spegeln, kolla bort, röra väggen, kolla i spegeln, kolla bort, röra väggen ca 50 ggr minst o sen nästa ritual typ, röra där pappret sitter, röra igen osv osv) helt SJUKT blev det o jag önskar även DIG som okänd för mig ett LYCKA TILL och ta tag i det NU för jag vägrar att nån annan råkar ut för samma skit som mig! Jag vill du ska veta att risken finns och det gör mycket för mig i alla fall nu efter jag kommit ifrån det rätt bra.. Jag vill liksom inte hamna där igen. Aldrig i livet!

Men ja, det jag skulle säga är, ta tag i allt. Inte alls så lätt o göra som det låter, tro mig, jag vet! MEN. Du kan göra detta;
- Sätt ett namn på tvånget. Måla även upp det på ett papper, sen tänker du då du får ångest att, "vem är det som bestämmer? jag eller *namnet på tvånget*" eller bara sjukdomen, för det är ett syndrom, en sjukdom..

Sen kan du också skriva upp tankesätt hur du kan tänka för att inte göra dem på ett papper och ha på en plats du ser det ofta.

När jag gick KBT - Kognetiv beteendeterapi , HEMMA (!) med två behandlare -07 så bad dom mig också skriva på papper hur man NORMALT SÄTT gör, hur normala människor gör. Om jag t.ex ska borsta tänderna, så skriver jag i så fall kanske;
- Ta ut tandborsten ur skåpet
- Ta på lite vatten på den
- Ta fram tandkrämen
- Sätt på tandkrämen
- Sätt in tandkrämen igen
- Borsta tänderna
- Skölj tandborsten
- Sätt in tandborsten igen

Alltså DETALJRIKT hur man gör normalt sätt.

Hoppas detta hjälpte dig lite, för det är beteendeterapi, det är så jag fick hjälp, MEN du måste ha motivationen. Tänk, vill du ha ditt liv såhär? Vill du leva såhär? Kolla även på andra hur de lever. Hur bra de har det. Vill inte du med ha det så? Fråga dig själv sådana saker, och tänk hur bra du är på annat. Skriv upp saker du är bra på. Alla positiva sidor, inga negativa.

Sen även dessa sakerna är jävligt viktigt; ät, drick o rör på dig, äta od ricka måste man för hjärnan ska fungera normalt o du ska kunna tänka , tro mig, det hjälper.. Och rör på dig, ta en runda o jogga/gå o "rensa tankarna" otroligt skönt! hör gärna av dig om du vill ha mer hjälp eller frågor eller bara nån o stötta dig mot, se dina problem aldrig som för små, se dem som ett problem i vardagen.. ta tag i det o tänk hur bra du kan få det. Och även.. sätt INTE för stora krav på dig själv. Och just det, du! Gör en "stege" med saker, om du t.ex. ska gå emot ett tvång att du inte kan gå under stegar, så skriver du upp, 1an är de lättaste då.
1. Gå ut och gå nära stegen
2. Gå lite under stegen
3. Gå halva vägen under stegen
4. Gå under hela stegen
5. Gå under hela stegen och gå under den igen

Under dessa steg, stå kvar under den tills du känner att ångesten långsamt släpper. VARJE GÅNG SÅ MINSKAR ångesten, dock kanske du inte märker det direkt men få inte panik för det..! utan håll ut, GÖR DESSA VARJE DAG, först 1 gång, sen 2 gånger om dagen kanske och BÖRJA INTE på nytt steg förrän ångesten nästan/helt släppt! Ta aldrig det svåra först, börja med de små. Varje gång du klarat nåt , t.ex alla de 5 stegen inom det ämnet kan du också ge dig själv en belöning. Jag ville ha godis då. Men fuska INTE, för det ska ha en mening med det också!

lycka till. [love]

Btw, mitt tvång heter Börje och är en arg katt med vassa klor, en demon jag hatar mest av allt i världen. När jag fått bort alla tvång ska jag skriva BÖRJE på en träplatta och elda upp/slänga på närmsta sopstation. [wink]


   
SvaraCitera

Har träffat många psykologer och kan inte påstå att det varit så märkvärdigt. Varför skulle då alla som träffar en psykolog vara störda? Jag blev "frisk" när jag insåg att psykologen var sjukare i huvudet än jag.[party]


   
SvaraCitera