Forumet - GAD (Generaliserat ångestsyndrom)

GAD (Generaliserat ångestsyndrom)

200 0 10
Jag har inte fått diagnosen GAD, men är helt säker på att jag lider av det. Jag känner igen mig till 100 procent. Det började redan på dagis, men mitt första starka minne är när jag vid sju års ålder inte tillät några tända ljus hemma under ett års tid för att jag var orolig att det skulle börja brinna. Under åren har detta resulterat i många olika saker, bland annat anorexia.

Jag söker personer som antingen har diagnosen GAD eller personer som känner igen sig i beskrivningen. Vad gör ni för att må bättre? Har ni fått någon hjälp?`

Spana också in:

Jag håller på att utredas och dom tror att min diagnos är just GAD med ångesten kopplat till rädsla för sjukdomar. Jag tvättar ständigt händerna i rädsla för att bli smittar och hittar hela tiden fel på mig själv. jag tror alltid att jag har en massa sjukdomar och andra åkommor. Jag är livrädd för sjukdhus och för sprutor.
Förr älskade jag att se på grace anatomy och city akuten. NU är ångesten så stor att jag inte ens kan se sånna program..

Har fått en antidepp som heter paroxiflex , nån som har någon erfarenhet av den ? Har ätit den i några veckor nu och tror att den hjälpt lite, men jag vet inte.
Allt de här gjorde nog dig inte så speciellt klok

j
Jag är ganska säker på att jag har det.
Lever med ständig oro över min pokvän. Att han ska dö eller bli skadad, jag behöver ständig bekräftelse att han är okej. Jobbigt för både honom och för mig. Jag blir okoncentrerad i skolan och blir svår att umgås med. Jag får ofta gråt/panikattacker när jag är ensam, ligger i timmar och försöker förstå att det är orimligt att han skulle dö bara för att jag tänker så.
Jag försöker att inte reagera på mina katastroftankar, men det funkar inte direkt. Jag går hela tiden runt och försöker intala mig själv att han mår bra, pinsamt men sant.
Det blir specielt jobbigt nu när jag ska till Norge i en vecka och han ska till Göteborg på motorcykeln. Jag menar, på en mc kan det hända mycket [shake]

Skitjobbigt är det iallafall ._. Låter nog inte lika allvarligt som det känns.
Har inte GAD, men har skrivit ett arbete om det typ. Det är väldigt viktigt att söka behandling för det, många gör inte det utan går istället runt med konstant ångest och det slutar ofta i missbruk för att försöka dämpa ångesten eller självmord. Det är inte en sjukdom som är lätt att själv "bli av med", det är alltså dumt att försöka sig på självmediciering när det finns hjälp, och det blir oftast värre med åren.
Det där med diagnoser är en enda soppa... Börjar man leta på nätet kan man få alla möjliga självdiagnoser på ett ögonblick. För en icke professionell är det lätt att blanda ihop det mesta.

Behandlingen av GAD är vanligtvis densamma som för depression, dock finns ett undantag vad jag vet. Lyrica heter en epilepsimedicin som är godkänd mot just GAD...