Forumet - Går allt att förklara med hjälp av vetenskap?

Går allt att förklara med hjälp av vetenskap?

3168 0 48
Säg mig då varför jag är förälskad i en okänd människa, någon jag aldrig träffar, någon jag inte är attraherad av, någon jag inte är lik, någon jag inte är för olik, någon jag inte känner...

Varför dör jag inte lika mycket för en person som står mig nära, som tar hand om mig, som bryr sig om min och som jag bryr mig om?

Nej, detta är inte desperation men kan det vara nyfikenhet? Jo, kanske. Men när går det då över?

Spana också in:

Att man blir kär i en person man knappt känner beror väl på att man omedvetet bygger upp en form av förutfattad mening gällande personen i fråga.

Det är som när man lär känna någon över internet. Man bildar en viss uppfattning om personen, men när man väl träffar denne så kan ens uppfattning slås i spillror för att denna person inte är likadan i verkligheten som man hade föreställt sig.

Man bildar förhoppningar. Förhoppningar är farligt.
Men mysigt, när de stämmer med verkligheten.
Stackars Jack:

Att man blir kär i en person man knappt känner beror väl på att man omedvetet bygger upp en form av förutfattad mening gällande personen i fråga.


Ja, jag vet det, och därför är jag inte kär i personen utan i bilden jag har av honom. Men vill fortfarande inte kalla det kärlek för då kan jag tänka mig att folk antar att jag är kär i personen.

Varför inte bara kalla det för förälskelse, sen om det har utvecklats till kärlek (som jag byggt upp genom en egen bild) är ganska irrelevant, iaf i den här tråden.
Stackars Jack:

Om du INTE var nyfiken, hade du ens fattat någon form av tycke för den här personen då?


Fattade aldrig tycke för personen från början. Han var totalt ointressant men sen fördes man mot varandra, bara av att höra rösten och bli berörd var jag fast. Sedan... Hans fejkade omtanke och något annat (som jag inte kan sätta fingret på) Förtrollade mig. Hur kan jag vara nyfiken på det? Jag är ju medveten om det, finns inte mer att ta reda på eller åstadkomma.
Tror till och med att om jag skulle få honom så skulle vi ha det djävligt tråkigt tillsammans.

Jag är så himla förvirrad av hela den här situationen D:

Stackars Jack:

Det är alltid, och åter alltid, nyfikenheten som styr oss.


Det kan jag tänka mig! Tyvärr[sad]
Venus:

Fattade aldrig tycke för personen från början


Nä, men det spelar ju ingen roll hur det var från första början egentligen. Det är ju hur det är nu som spelar roll.

Venus:

Hur kan jag vara nyfiken på det?


Uppenbarligen så finner du umgänget stimulerande, vilket du i stort sett beskriver själv med "beröring" och "rösten". Man kanske kunde säga att din hjärna lurade dig. :)
Stackars Jack:

Det är ju hur det är nu som spelar roll.


Förstår inte hur jag kan bli så intresserad av en ful snubbe som inte säger något till mig[tard]

Stackars Jack:

Uppenbarligen så finner du umgänget stimulerande, vilket du i stort sett beskriver själv med "beröring" och "rösten". Man kanske kunde säga att din hjärna lurade dig. :)


Jo, det är sant men redan innan det umgänget var jag fast... Vilket jag inte förstår mig på. Det som var ännu konstigare var att jag blev mer "beroende", vilket jag trodde var omöjligt. Jag trodde inte att jag kunde bli mer Besatt.

Hur menar du med att min hjärna lurade mig? Att jag trodde att det var stimulerande men att jag vet att det inte fungerar?
Då var det nog mer han som lurade mig, men... Han kan fortsätta luras & jag kan fortsätta glädjas av det!