Lycka till!
Har alltid velat testa faktiskt, men vet inte riktigt om det behövs något speciellt för det.

Fast jag skulle nog vilja kommentera andras berättelser. Får man det? Fråga lite liksom. Och kanske krama de ledsna.
Får känslan av att jag undermedvetet skulle försöka ta över mötet från terapeuten och det vore ju alldeles fel och kontrollerande. Kanske det finns en gruppterapi för sådana.

Res nullius:

s

isola:

Fast jag skulle nog vilja kommentera andras berättelser. Får man det?

Beror nog lite på hur du skulle göra det, vilken form av gruppterapi det rör sig om och terapeutens inställning. Men en del av poängen med att vara i grupp är ju att man faktiskt ska prata med varandra, så jo, i allmänhet borde det inte vara något problem.

mediakatt:

Beror nog lite på hur du skulle göra det, vilken form av gruppterapi det rör sig om och terapeutens inställning. Men en del av poängen med att vara i grupp är ju att man faktiskt ska prata med varandra, så jo, i allmänhet borde det inte vara något problem.

Jo jag tänker lite så, men alla är ju så olika. Så man får väl känna sig för hur den personen skulle reagera antagligen.
Har du testat på gruppterapi?

isola:

Har du testat på gruppterapi?

Ja, det var evigheter sedan.

Ska också gå gruppterapi

mediakatt:

Ja, det var evigheter sedan.

Kändes det inte lite konstigt? De andra hade ju inte tystnadsplikt liksom.
Var man tvungen att prata?

isola:

Kändes det inte lite konstigt? De andra hade ju inte tystnadsplikt liksom. Var man tvungen att prata?

Jag vet inte om man var tvungen att prata, men alla fick frågor i vart fall och svarade väl mer eller mindre utförligt. Sitter man helt tyst under flera gånger antar jag att man får avsluta terapin.

Jag tyckte inte att det kändes så konstigt. Visst, de har inte tystnadsplikt, men terapeuten är tydlig med att det inte är okej att prata om vad någon annan sagt utanför terapin och jag tror att de flesta håller sig till det också. Alla är ju i en lika utsatt situation.

mediakatt:

Jag tyckte inte att det kändes så konstigt. Visst, de har inte tystnadsplikt, men terapeuten är tydlig med att det inte är okej att prata om vad någon annan sagt utanför terapin och jag tror att de flesta håller sig till det också. Alla är ju i en lika utsatt situation.

Ja det känns som en viktig grej att poängtera, även om det för de flesta borde vara självklart.

jag var för omogen för gruppterapi

rebeca:

jag var för omogen för gruppterapi

förstörde du sessionerna?

isola:

förstörde du sessionerna?

nej, men ville inte berätta något och var fullständigt ointresserad av att lyssna på andra människors ångest. hade blivit lurad, trodde vi skulle få föreläsningar i ångesthanterande men nä, han ställde frågor osv. hela grejen var ju ångestframkallande så jag gick inte dit mer. sen sa min läkare att jag kanske inte var tillräckligt mogen, h3h3h3.

rebeca:

trodde vi skulle få föreläsningar i ångesthanterande

Men de kallade det väl gruppterapi?

isola:

Men de kallade det väl gruppterapi?

nej, inte vad jag förstod det som, eftersom jag hade sagt att jag inte ville gå i gruppterapi.

men det var det anyway, var där 2 ggr. kan nog inte döma så mkt.
ska dock få dbt nu med en ny psykolog men jag har hört från andra att det brukar innehålla grupp :)))))) kanske bättre att må dåligt.

rebeca:

men det var det anyway, var där 2 ggr. kan nog inte döma så mkt.
ska dock få dbt nu med en ny psykolog men jag har hört från andra att det brukar innehålla grupp :)))))) kanske bättre att må dåligt.

Ah det handlar mkt om hur man beter sig i relation till andra så det, som jag förstår det, så då är det väl bra att det är i grupp. Fast man borde få välja tycker man ju.
Kbt är lite mer light, iof inte utformat för folk med någon diagnos men ändå, kanske det skulle passa bättre?