Forumet - Gymnasium helvete

Gymnasium helvete

2121 0 18
Fan, börjar inse nu att jag kommer gå ut gymnasiumet med skit betyg och troligen F i 2 ämnen.
Har aldrig varit den som är bra på att plugga, raka motsattsen. Så nu sitter jag här jävligt deppig och tänker på hur kn@£$@ad jag kommer bli efter gymnasiumet. Fan känns enklare att bara blåsa skallen av sig när sånt här j$€vla skit händer. fan jag brukade vara sådan jävla glad person, känner fan inte ens igen mig själv längre.

Har jag något att se fram emot? känns förjävligt helt ärligt och jag vet inte vad fan jag ska ta mig till... =(
Vet inte vilken årskurs du går i nu, men jag antar att du i absolut värsta fall inte tar studenten förrän till sommaren? Du har fortfarande massor av tid på dig att jobba upp de sista betygen! Ge inte upp. Omvandla den här rädslan och frustrationen till motivation för att jobba upp betygen. Tumme upp

Spana också in:


Zymba: Vet inte vilken årskurs du går i nu, men jag antar att du i absolut värsta fall inte tar studenten förrän till sommaren? Du har fortfarande massor av tid på dig att jobba upp de sista betygen! Ge inte upp. Omvandla den här rädslan och frustrationen till motivation för att jobba upp betygen. Tumme upp
går i 2an, vill inte plugga universitet ens. Vet inte riktigt vad jag fick för mig när jag valte en högskoleförberedande inriktning. Känns som att skolan är den ända vägen och resten är bara kringåenden

sheet:
Om jag inte ens klarar gymnasium varför skulle jag klara högskolan?
Det är en befogad fråga. Känner du inte för att hitta energin till att prestera högre på gymnasiet så kommer du nog inte göra det senare heller.
Skulle ändå föreslå att du försökte plugga upp det du har möjligthet till och  gör högskoleprovet om du absolut måste gå på högskolan.

sheet: vill inte plugga universitet ens.
Om du inte vill plugga på universitetet, varför skriver du då:

sheet:
Om jag inte ens klarar gymnasium varför skulle jag klara högskolan?
Det låter som att du vill men att du inte tror att du är kapabel. Det är vanligt att känna så när man upplever att skolan är svår, att man inte får ihop betygen och så vidare. Men går du i tvåan har du fortfarande gott om tid på dig att fixa betygen. Ska också säga att universitetet är helt annorlunda. Visst är det på en helt annan nivå än gymnasiet, men då väljer DU vilken/vilka kurser du ska läsa. Det är mycket mer på dina egna villkor, lösare och mer flexibelt schema, kurskamrater som valt samma kurser som du vilket innebär att ni säkert kommer ha mer gemensamt och kunna ha roligt när ni pluggar osv. 

Om du dock varken känner att du vill plugga på gymnasiet eller universitetet, så har du möjligheten att hoppa av. 

Zymba:
Om du inte vill plugga på universitetet, varför skriver du då:

Det låter som att du vill men att du inte tror att du är kapabel. Det är vanligt att känna så när man upplever att skolan är svår, att man inte får ihop betygen och så vidare. Men går du i tvåan har du fortfarande gott om tid på dig att fixa betygen. Ska också säga att universitetet är helt annorlunda. Visst är det på en helt annan nivå än gymnasiet, men då väljer DU vilken/vilka kurser du ska läsa. Det är mycket mer på dina egna villkor, lösare och mer flexibelt schema, kurskamrater som valt samma kurser som du vilket innebär att ni säkert kommer ha mer gemensamt och kunna ha roligt när ni pluggar osv. 

Om du dock varken känner att du vill plugga på gymnasiet eller universitetet, så har du möjligheten att hoppa av. 
Har inga föräldrar eller familj i princip. Om jag hoppar av kommer det inte blir lättare, troligen svårare. Mina betyg kommer inte bli bättre :/ jag har verkligen inte förmågan.

Jag ville plugga högskoleingenjör, till när jag insåg att skiten var nå inåthelvete svårt och super akademiskt. Suttit timmar i sträck letande efter en utbildning som jag vill ta utan lycka. Försökt att tänka framåt och positivt men realisten i mig förstör alltid, och sanningen kan jag ju inte undan se. fyfan, låter bara skönt att kunna hamna i koma så man slipper hela sin sketna ungdom.


NEMI:
Det är en befogad fråga. Känner du inte för att hitta energin till att prestera högre på gymnasiet så kommer du nog inte göra det senare heller.
Skulle ändå föreslå att du försökte plugga upp det du har möjligthet till och  gör högskoleprovet om du absolut måste gå på högskolan.
Gjorde högskoleprovet, värsta jag gjort i hela mitt liv. Bara det känns ju för jävligt, känns som att allt är byggt på ett sätt och att jag inte ens är närheten till att passa in.

sheet: Har inga föräldrar eller familj i princip. Om jag hoppar av kommer det inte blir lättare, troligen svårare. Mina betyg kommer inte bli bättre :/ jag har verkligen inte förmågan.
Åh Ledsen Vad är det som får dig att känna att du inte har förmågan; har du koncentrationssvårigheter, tycker du att något särskilt ämne är svårt eller liksom vad är det som hindrar dig från att prestera? Tror absolut inte att du skulle vara mindre kapabel, jag tror på dig och vet att du har det någonstans inom dig! Bara du hittar motivationen inom dig och tar den hjälp du kan få (t ex läxhjälp, mediciner, individanpassad skolgång osv). Alla människor fungerar olika när det kommer till inlärning och studier, det betyder inte att vi är mer eller mindre kapabla utan snarare att man får hitta metoder som funkar för en själv!

sheet: Jag ville plugga högskoleingenjör, till när jag insåg att skiten var nå inåthelvete svårt och super akademiskt. Suttit timmar i sträck letande efter en utbildning som jag vill ta utan lycka. Försökt att tänka framåt och positivt men realisten i mig förstör alltid, och sanningen kan jag ju inte undan se. fyfan, låter bara skönt att kunna hamna i koma så man slipper hela sin sketna ungdom.
Dina negativa tankar behöver inte nödvändigtvis spegla sanningen. Det är självklart att du känner att det är hopplöst och att du inte fixar det om det är så du ser på dig själv. Finns det inget ämne i skolan som du känner att du behärskar hyfsat bra? Finns det inte någonting du tycker är extra kul? Behöver inte handla om att du har A i ett ämne, utan att du har ett intresse för att lära dig om det. Högskoleingenjör är svårt, precis som alla utbildningar. Det är inte lätt. Dock tycker jag åtminstone att universitetet var mycket lättare på så sätt att man inte tvingades läsa ämnen man inte tyckte om, utan man pluggade just det man tyckte var roligt. Att det är en annan nivå än gymnasiet är självklart, men tycker man att det ämne man pluggar är roligt så är det betydligt mycket lättare att ta in informationen och plugga. 

sheet:
går i 2an, vill inte plugga universitet ens. Vet inte riktigt vad jag fick för mig när jag valte en högskoleförberedande inriktning. Känns som att skolan är den ända vägen och resten är bara kringåenden
Känner igen mig precis i det du skriver. För mig har oxå motivationen sjunkit till nästan 0 men kan ändå rekommendera att du försöker tänka t.ex. att du snart har gått halva gymnasiet och sen slipper du skiten. om inte det fun kar utan betygen faller ännu mera kanske du kunde byta linje, det finns ju ändå sådana som är yrkesinriktade :)

Zymba:
Åh Ledsen Vad är det som får dig att känna att du inte har förmågan; har du koncentrationssvårigheter, tycker du att något särskilt ämne är svårt eller liksom vad är det som hindrar dig från att prestera?
Har rätt svårt att koncentrera mig, gör aldrig läxorna. Omöjligt får fnatt och vill kasta skiten ut ur fönstret. Kan bara göra saker på lektions tid utan problem, men inte hemma.


Zymba:
Alla människor fungerar olika när det kommer till inlärning och studier, det betyder inte att vi är mer eller mindre kapabla utan snarare att man får hitta metoder som funkar för en själv!
Grejen är den att, jag tycker om att lära mig genom att göra. Men kände inte riktigt att det fanns ngn inriktning som hade ngt hands on som jag tyckte om. Så jag ville läsa vidare för att hitta skiten. Men allt är ju bara Teori om man inte vill ha skit jobb dvs... och jag prövade det men blev något extremt under stimulerad och kände mig utråkad efter 2 veckor,
Zymba:
Finns det inget ämne i skolan som du känner att du behärskar hyfsat bra? Finns det inte någonting du tycker är extra kul? Behöver inte handla om att du har A i ett ämne, utan att du har ett intresse för att lära dig om det. 
Troligen englska, då jag spelade mycket när jag var yngre. Har inget ämne som stimulerar mig alls, vill ha något intressant men hittar inte något. Alla ämnen känns bara som ramar för ett betyg och inte något viktigt som jag kan ta åt mig och använda till mina egna intressen.

Kalle97:
Känner igen mig precis i det du skriver. För mig har oxå motivationen sjunkit till nästan 0 men kan ändå rekommendera att du försöker tänka t.ex. att du snart har gått halva gymnasiet och sen slipper du skiten. om inte det fun kar utan betygen faller ännu mera kanske du kunde byta linje, det finns ju ändå sådana som är yrkesinriktade :)
Är inte sugen på att byta då jag egentligen ska gå i 3an :( , sen fyfan yrkesinriktade linjer kollade jag runt på men hittade ikke något alls. 

sheet:
Hur kan det inte vara det? Vafan ska jag göra då? vill inte bli en soc råtta som äter upp skatte pengarna då hoppar jag hellre på ett el stängsel utanför ica. fan gör man när man inte har några håll att vända sig och ända vägen känns som upp eller ner och jag kan inte ens klättra?
För du gjorde väl antagligen inte så bra ifrån dig o fick dåliga betyg... vad fan skulle bli bättre av att du sitter o ångrar o åmar dig nu. Det e la fan bara att göra det bättre härifrån ifall du siktar högre, plugga upp dem betygen. Känns väl så jävla stort nu, o klart det påverkar ditt liv mycket. Men det är inget livsfarligt. Och det är inget som du inte kan fixa, patetiskt att ens nämna dåliga gymnasiebetyg o självmord i samma mening. 

Fkpaw:
För du gjorde väl antagligen inte så bra ifrån dig o fick dåliga betyg... vad fan skulle bli bättre av att du sitter o ångrar o åmar dig nu. Det e la fan bara att göra det bättre härifrån ifall du siktar högre, plugga upp dem betygen. Känns väl så jävla stort nu, o klart det påverkar ditt liv mycket. Men det är inget livsfarligt. Och det är inget som du inte kan fixa, patetiskt att ens nämna dåliga gymnasiebetyg o självmord i samma mening. 
Det är väll mera vad dåliga betyg innebär, vet liksom inte hur jag ska hantera att jag inte klarar av det som alla andra gör. Kan låta petetiskt men för mig låter det mera rimligt, inte något jag vill ska låta rimligt men känns som att jag inte har några andra svar liksom. känns så jävla skit, fattar inte hur jag ska orka ta mig ur det och hitta tillbaka.