Forumet - Härligaste natten på länge...

Härligaste natten på länge...

307 0 16
Jag har två vänner som bor tillsammans i ett hus ca 40 minuter ifrån mig. Den ene har ingen telefon och ingen egen bil, utan bara en iPod som han kan skicka sms ifrån. Vi kan kalla honom C. Den andre, E, har bil/mobil etc.

De två befann sig ikväll på en fest som jag ej kunde komma på eftersom jag flyger till Sverige om typ 10 timmar.

Kring ca 23:30 ringer E och pratar om att han ska slå ihjäl nån på festen, över nån helt orimlig skitsak. Han är full bortom kontroll och snackar om att han inte bryr sig om vad som händer. Sen slutar han svara. Kort därefter kör han tydligen omkring i sin bil stupfull och sms:ar om att han tänker ta livet av sig.

C har vid det här laget tagit sig tillbaka till deras delade bostad, är panikslagen och försöker få kontakt med E. Efter ett tag kommer E hem, men bestämmer sig kort därefter för att han ska iväg igen och ta livet av sig. När C försöker stoppa honom stryper E honom nästintill medvetslös och sticker.

C sms:ar mig och eftersom han inte har nån telefon är jag tvungen att ringa polisen. Den senaste uppdateringen jag fick för några minuter sen är att E hade kommit i närheten av huset, sett polisbilarna utanför och fortsatt köra.

E är nu stupfull i en biljakt med ett flertal polisbilar efter sig och har gjort sig skyldig till tillräckligt många brott för att hamna i fängelse... ett bra tag. Det här är en mycket god vän och dessutom en kollega till mig, som är 24 bast, har hur mycket potential som helst och är en sjukt bra kille (normalt sett).

Jag kan ingenting göra och ska dessutom flyga tvärs över Atlanten och kommer vara borta i en månad.

Jag mår fruktansvärt jävla dåligt. Grym början på min semester.

Tråden har inget diskussionsvärde, jag behövde bara skriva av mig eftersom jag inte kan få tag på nån via telefon och ingen är online på Fb/MSN/Skype.

Spana också in:

Han kan få åtalen släppta om han frivilligt går med på behandling, men jag vet inte om han skulle göra det ärligt talat. Hur som helst så skadades ingen allvarligt och han kan klara sig rimligt pga. depression och tidigare självmordsförsök som polis/sjukvård känner till.

Det är bara hårt psykiskt att hantera, men jag vet att jag inte hade kunnat göra nåt annat hur som helst.

Tack för stöd och omtanke!
Lider med dig, känner till viss del igen mig i situationen. Tyvärr så finns det inte så mycket man kan göra som vän på kortsikt, så det går inte att ta på sig skuld för något sånt här, utan det går mest bara att finnas där som ett kontinuerligt stöd. Din vänskap är, oavsett hur maktlös du känner dig, garanterat guld värd för honom.