Forumet - håller på att spåra ur

håller på att spåra ur

176 0 30
tja allihopa,

vene riktigt hur man ska säga det, men på senaste tiden har jag bara mått sämre o sämre. När jag kollar tebax i tiden o tänker efter känns det som jag har missat massor av saker... o det får mig att må ännu sämre. Är ensam på helgerna nuförtiden, tappar kontakten med kompisarna. Förutom det har jag också börjat fått raseri utbrott och slagit sönder grejer för att jag mått allmänt dåligt, börjat klottra, snatta, allt detta har lixom blivit en daglig syssla. Om ni skulle vetat vem jag var i verkligheten hade ni verkligen sett en stor ändring om man kollar bak ett halvår. Jag har alltid varit lugn, men det kommer jag nog inte vara om detta fortsätter. Jag tänker ofta på att slå ner någon eller bli nedslagen, det jag tänker på mest då är att jag vill känna smärta. Jag har också börjat använda alkohol på ett annat sätt, att dricka för att glömma o bli gladare, ensam... inte ett stort lyckande men får mig att må bättre en stund men sen går det ner ännu mer. Har funderat på att börja använda droger o eventuellt langa för pengarna.
Detta känns lixom som nått man inte kan ta upp med polarna, dom skulle bara tycka man va sjuk i huvudet (vilket jag e..). Skolan går åt helvete.. bryr mig ärligt talat inte längre.
Jag har snackat med nån polare lite om allt detta, han sa att jag skulle antingen börja festa o hänga med nya människor eller att jag skulle skaffa en tjej som stötte mig. Men när jag tänker efter så blir jag inte bjuden på fester speciellt ofta o jag vette fan vart nånstans jag ska träffa nån tjej.. skulle ändå inte klarat av att haffa nån eftersom dom skulle antagligen se på mig att jag mår dåligt o sticka för det. Det skulle ofc göra mig att känna ännu sämre, så det skiter jag it.

Jag kanske borde ta upp mitt gamla jag.. hursomhelst var jag en riktig datanörd, brydde mig mest om datan bara. Det var lixom mitt liv, sorgligt vah..? jag var iaf framgångsrik inom spelen jag spelade och jag märktes mer. Jag bodde utomlands då, hade inte speciellt mkt annat o göra. Men sen när jag drog hem i juli bestämde jag mig att sakta ner på data användandet o satsa mer på det riktiga livet. Men det ledde till detta.. att jag känner mig mindre värd, bortglömd, känner mig som ingenting. Detta gör så att jag flippar ur, vilket leder till att jag gör galna, dumma, osmarta grejer. Det känns alltid som jag är på gränsen att bryta ihop, och att allt skiter sig.

Det jag såg fram emot att komma tillbaks till sverige var att träffa polarna, festa, träffa tjejer med mera. Men jag har insett att det måste jag göra själv o det klarar jag inte i mitt nuvarande läge. Och att jag inte klarar/pallar av det får mig att må ännu sämre.

Det som är ett minus med mig är att det syns inte och jag beter mig inte som om jag mår dåligt med andra eftersom jag skäms för det.. Nu har jag börjat få illusioner/drömmar om mina misslyckanden i framtiden, när jag tänker på det vill jag bara ta självmord. Jag behöver någon som stöttar mig, nån som är villig att göra allt för att jag mår bättre. Jag vill vara omtyckt, jag vill veta att jag är omtyckt för den jag är.. men det har jag inte känt av. Det kommer låta sjävliskt som fan men jag tror jag kan känna in om en tjej är intresserad av mig, men jag tar alldrig nytta av det, min självkänsla är för dålig i nuläget.. kommer bara göra bort mig..

Jag behöver någon som kan stötta mig, nån som jag kan trösta mig med. Någon som kan ge mig styrka att komma tillbaks på fötterna. Jag har funderat på att börja göra musik, för att ha något att göra lixom.

Jag skulle väl själv kunna säga om mitt utseende att jag är good-looking med än rätt så kraftig kropp, så det är det inget fel på, hoppas jag.. men det är insidan som är sönder, självkänslan.

Jag känner mig utelämnad.. och det klarar jag bara inte av, jag behöver sällskap jag tycker om och trivs med. Jag vill ha roligt, helt enkelt leva livet, men det får jag inte.. i detta läget.

Jag hoppas ni tar detta på allvar och att jag får seriösa svar.. för jag behöver det. Ni skitstövlar som tycker det är kul att vara fittiga över internet fast inte i verkligheten kan dra..

P.S. Jag ska bevaka tråden och försöka svara så snabbt jag kan
Robb4an:

Det var lixom mitt liv, sorgligt vah..? jag var iaf framgångsrik inom spelen jag spelade och jag märktes mer. Men sen när jag drog bestämde jag mig att sakta ner på data användandet o satsa mer på det riktiga livet. Men det ledde till detta.. att jag känner mig mindre värd, bortglömd, känner mig som ingenting. Detta gör så att jag flippar ur, vilket leder till att jag gör galna, dumma, osmarta grejer. Det känns alltid som jag är på gränsen att bryta ihop, och att allt skiter sig.


Känner igen. Mitt tips är att strunta i riktiga livet och återgå till spelen.

Spana också in: