Forumet - Hantera ångest!

Hantera ångest!

1893 0 28

stereo total: tips jag fick från bup:

- ta en iskall dusch
- stoppa en isbit i armhålan
- gå en promenad

(funkade inte bra på mig.) vilken typ av ångest menar du? 

Vet inte om det finns fler typer av ångest, men jag menar det som är till snudden till att panikångest ska bryta ut. Får trycka tillbaka tårarna, ont i bröstet, huvudet, klump i halsen. Olustig och nervös.. 


Smephine:
Vet inte om det finns fler typer av ångest, men jag menar det som är till snudden till att panikångest ska bryta ut. Får trycka tillbaka tårarna, ont i bröstet, huvudet, klump i halsen. Olustig och nervös.. 

ok, men distraktion är bra! hitta ett sätt som funkar för dig att distrahera hjärnan och samtidigt trötta ut kroppen. kanske boxa på en boxningspåse? göra 40 armhävningar? springa så fort du kan? 

Spana också in:

Jag har generaliserat ångestsyndrom och får ibland stressanfall som kan övergå i fullskaliga panikattacker. Jag har provat en massa - att försöka distrahera mig, bland annat, men det har liksom inte funkat eftersom jag allt som oftast blir helt paralyserad och hjälplös om det gått "för långt".

Det som hjälpt mig allra, allra mest är att lära mig stanna i känslan. Att acceptera den. Veta att det inte håller på för alltid. Andas djupt och analysera ångesten, hur jobbig är den på en skala 1-10, har jag ont i kroppen, var i så fall, var kommer känslan ifrån och hur kan jag jobba på att det ska kännas mindre nästa gång och så vidare och så vidare. Bara tankesättet att det är OKEJ att må dåligt har hjälpt mig hundra gånger mer än att bara fly från ångesten. Prova det, kanske?

- lyssna på glad musik hjälper alltid mig, typ musik med fart i som jag tränar/festar till
- göra något annat, inte sitta kvar där man är
- kanske gå ut o springa eller träna, men då gäller det kanske att man känner av det innan det kommer så man orkar komma iväg
- umgås med någon ibland, varierat med att lära sig vara själv och hantera det

Jag har precis som Time gad och det hon skriver om acceptans av känslor är väldigt bra. Mycket handlar om att acceptera situationen. Försöker man sig på en himla massa annat blir man lätt ännu mer ångestfylld för att det inte fungerar som man önskat. Har du återkommande eller ständig ångest tycker jag du ska söka hjälp. Ju längre man går desto värre blir det. Själv höll jag inne med alla problem så länge att jag hamnade i en fas där jag får ångest över att ha ångest. Jag vill verkligen avråda ifrån att ignorera problemen och hoppas på att saker bara ska försvinna. 

Är ångesten på en hanterbar nivå så tycker jag att promenader och avslappningsövningar gör väldigt mycket. 


koalan: låt det bara dra förbi också, försök att inte fastna i det eller låta det gå över till "jag har ångest för att jag har ångest".
Det där är så fruktansvärt svårt. Jag lyckas alltid få ångest över att ingenting fungerar. Så jagar jag upp mig och allt blir värre..

time: Jag har generaliserat ångestsyndrom och får ibland stressanfall som kan övergå i fullskaliga panikattacker. Jag har provat en massa - att försöka distrahera mig, bland annat, men det har liksom inte funkat eftersom jag allt som oftast blir helt paralyserad och hjälplös om det gått "för långt".

Det som hjälpt mig allra, allra mest är att lära mig stanna i känslan. Att acceptera den. Veta att det inte håller på för alltid. Andas djupt och analysera ångesten, hur jobbig är den på en skala 1-10, har jag ont i kroppen, var i så fall, var kommer känslan ifrån och hur kan jag jobba på att det ska kännas mindre nästa gång och så vidare och så vidare. Bara tankesättet att det är OKEJ att må dåligt har hjälpt mig hundra gånger mer än att bara fly från ångesten. Prova det, kanske?

Tack för alla tips. Liksom du så fungerar det inte med distraktion. Jag mer eller mindre bara försöker ligga still och "stå ut"... jag kan inte koncentrera mig på någonting. Ditt tankesätt att det är ok att må dåligt och att det går över ska jag definitivt testa. Kanske blir jag lugnare. 

Tula: Har du återkommande eller ständig ångest tycker jag du ska söka hjälp. Ju längre man går desto värre blir det. Själv höll jag inne med alla problem så länge att jag hamnade i en fas där jag får ångest över att ha ångest. Jag vill verkligen avråda ifrån att ignorera problemen och hoppas på att saker bara ska försvinna. 

Är ångesten på en hanterbar nivå så tycker jag att promenader och avslappningsövningar gör väldigt mycket. 

Tack för dina kloka ord!Jag har sökt hjälp tidigare, inte för ångesten utan för en annan problematik. Jag blev då diagnosticerad med en sjukdom och i behandlingen (KBT bl.a.) fick jag ångestattacker dagligen och mådde verkligen piss. Trodde att mitt liv var över på riktigt ett tag. Numera är jag dock mer eller mindre fri ifrån det jag sökte hjälp för men ångesten blev kvar. Kanske ska jag söka hjälp igen, men det tar emot. Det är jobbigt och jag kan inte riktigt acceptera att jag mår dåligt. Jag känner mig även självisk och jag skäms.. 

Smephine: Tack för dina kloka ord!Jag har sökt hjälp tidigare, inte för ångesten utan för en annan problematik. Jag blev då diagnosticerad med en sjukdom och i behandlingen (KBT bl.a.) fick jag ångestattacker dagligen och mådde verkligen piss. Trodde att mitt liv var över på riktigt ett tag. Numera är jag dock mer eller mindre fri ifrån det jag sökte hjälp för men ångesten blev kvar. Kanske ska jag söka hjälp igen, men det tar emot. Det är jobbigt och jag kan inte riktigt acceptera att jag mår dåligt. Jag känner mig även självisk och jag skäms..
Jag känner igen mig! Usch :( Jag sökte också (släpades dit av min älskade och kloka mamma) för annat till att börja med. Ångest är svår att beskriva och inte alla psykologer börjar att nysta i den änden. Jag förstår att det känns otroligt tungt och jobbigt att be om hjälp men faktiskt så finns det människor som har betalt för att hjälpa dig. De har valt att utbilda sig för att de vill hjälpa dig. 
Många gånger är det något bakomliggande som orsakar ångesten. Själv har jag ADD som uttrycker sig som så att allt bara blir en enda röra i mitt huvud. Allting känns övermäktigt och jag tar in precis ALLT. En läkare beskrev det så bra för mig: "du har ingen sil som silar bort onödig information. Allting rinner rakt igenom". Tack vare att jag vet detta kan jag jobba med grundorsaken och även få mediciner. Tror du att det kan finnas något som ligger bakom din ångest? Det kan ju vara allt ifrån dålig hemsituation till dyslexi som gör många små uppgifter till ett rent helvete. Vad sökte du för förra gången?
Att man skäms och anklagar sig själv för sitt mående är så himla vanligt. Det är hemskt att det är så! Här känns det som att du behöver ytterligare KBT för att ändra dina tankemönster, för faktiskt så är det INTE ditt fel över huvud taget. 
Jag vet inte hur man vanligtvis tar en kontakt med "psyk" men jag tror du kan gå via vårdcentralen? Kanske kan du boka en tid med en doktor och beskriva precis hur du känner och tala om att du vill ha en kontakt? 

Tula:
Jag känner igen mig! Usch :( Jag sökte också (släpades dit av min älskade och kloka mamma) för annat till att börja med. Ångest är svår att beskriva och inte alla psykologer börjar att nysta i den änden. Jag förstår att det känns otroligt tungt och jobbigt att be om hjälp men faktiskt så finns det människor som har betalt för att hjälpa dig. De har valt att utbilda sig för att de vill hjälpa dig. 
Många gånger är det något bakomliggande som orsakar ångesten. Själv har jag ADD som uttrycker sig som så att allt bara blir en enda röra i mitt huvud. Allting känns övermäktigt och jag tar in precis ALLT. En läkare beskrev det så bra för mig: "du har ingen sil som silar bort onödig information. Allting rinner rakt igenom". Tack vare att jag vet detta kan jag jobba med grundorsaken och även få mediciner. Tror du att det kan finnas något som ligger bakom din ångest? Det kan ju vara allt ifrån dålig hemsituation till dyslexi som gör många små uppgifter till ett rent helvete. Vad sökte du för förra gången?
Att man skäms och anklagar sig själv för sitt mående är så himla vanligt. Det är hemskt att det är så! Här känns det som att du behöver ytterligare KBT för att ändra dina tankemönster, för faktiskt så är det INTE ditt fel över huvud taget. 
Jag vet inte hur man vanligtvis tar en kontakt med "psyk" men jag tror du kan gå via vårdcentralen? Kanske kan du boka en tid med en doktor och beskriva precis hur du känner och tala om att du vill ha en kontakt? 
Jobbigt det där med din ADD, men som du skriver kan du ju tack vare att du sökte hjälp jobba på det och må bättre!Jag vet inte vad som är orsaken till min ångest faktiskt. Förra gången sökte jag för en ätstörning och tiden på ätstörningscentret kan jag nog utnämna till den värsta tiden i mitt liv. Trots att jag fick panikångest hela tiden i samband med måltid osv lärde jag mig aldrig hantera det på ett bra sätt som fungerade. Jag mår idag fysiskt bra, men psykiskt är jag nog fortfarande sjuk, inte som för 15kg sen...men nästan. Det känns dock faktiskt inte som om ångesten idag är matrelaterad längre. Till viss del kanske, men inte alls som förut. Å andra sidan var ju ätstörningen en effekt av andra problem som kanske kan vara boven till ångesten.Kanske ska jag försöka fixa en psykologkontakt igen som du säger. Du har rätt i att det är deras jobb att hjälpa andra.. men som sagt är det oerhört svårt att be om hjälp. Det är så svårt att inte anklaga sig själv. Det känns som om allt är mitt fel och jag nu får stå mitt kast.
Tack så mycket igen!

Smephine: Du har rätt i att det är deras jobb att hjälpa andra.. men som sagt är det oerhört svårt att be om hjälp. Det är så svårt att inte anklaga sig själv. Det känns som om allt är mitt fel och jag nu får stå mitt kast.
Tack så mycket igen!
Tycker att det är sjukt dåligt att de inte har sett till att hålla kontakten med dig med tanke på tidigare problem. Ätstörningar är ju ingen liten grej och något man väl bör jobba med långt efteråt. Samla kraft och ta hjälp av någon som står dig nära och se till att du får en kontakt som sagt.
Lycka till och, framförallt, hoppas att det blir bra snart! 

Är också diagnotiserad GAD och jag brukar städa så fort jag känner känningar för att undvika en attack. Så länge jag inte är still och blir ensam med tankarna brukar det gå bra. Under attackerna är det bara att härda ut och efteråt försöka analysera vad det var som utlöste, ibland är det ingenting men då vet man det.