trodde du inte kunde engelska. han har rätt förövrigt. de flesta sjukdomarna är påhittade. alla människor är specilla på sitt sätt!? tror fan alla har adhd ibland, social fobi ibland etc. vissa mer än andra. det e vanliga känslor...
vfr skulle ja inte kunna engelska??
jag vet dom e bara reaktioner till olika saker som kan hända och olika situationer
Jag valde själv att åka in till akutpsyk på grund av självkadebeteende och slutade upp med diagnos på "recidiverande depression och panikångestsyndrom" ett halvår senare. Jag blev bollad mellan olika vårdställen därav att det tog så lång tid.
När jag var barn gjorde jag några tester på ett ställe men de lyckades inte diagnostisera mig. Får mig att tänka på ett citat; I'm not crazy, my mother had me tested.
Skulle tro att jag har social fobi dock.
Ja, har mer eller mindre tvingats till ett flertal av vården vilket har mynnat ut i bla asperger, bipolär sjukdom, borderline och panikångest,
Köar till add/adhd-utredning.
"Social fobi" är väl ingen diagnos?
Skickades till en psykolog en gång när jag var nio. Dock upptäckte han inga fel på mig, däremot kan en förlust påverka mig psykiskt, ser det mesta som en tävling och jag HATAR att förlora!
Misstänker ändå ADD eller ADHD, har inte gjort nån mer utredning sen dess.
Fingerprints:
Hur lång kö är det?
Jag vet inte hur lång kö det är nu. Men jag kan säga att utredningen är längre än själva köandet.
Så var det för mig iaf. Först prata med sanslöst många personer i omgångar, innan själva utredningen. Bara det tog månadsvis. Och utredningen hade många moment. Test av fingerfärdighet. Motorik. Balanssinne. Tester av simultanförmåga. Tester på papper. Tester över dator. Test av reaktionsförmåga. Tester av minnet. Både långtids- och korttidsminnet. Matematiska övningar. Språkliga tester.
Och sedan ska allt bakas ihop till en enda smet. Allt som allt tog senaste utredningen 1,5 år.
Gurksallad:
Jag vet inte hur lång kö det är nu. Men jag kan säga att utredningen är längre än själva köandet. Så var det för mig iaf.Först prata med sanslöst många personer i omgångar, innan själva utredningen. Bara det tog månadsvis. Och utredningen hade många moment. Test av fingerfärdighet. Motorik. Balanssinne. Tester av simultanförmåga. Tester på papper. Tester över dator. Test av reaktionsförmåga. Tester av minnet. Både långtids- och korttidsminnet. Matematiska övningar. Språkliga tester.Och sedan ska allt bakas ihop till en enda smet. Allt som allt tog senaste utredningen 1,5 år.
Det ska ta lång tid att göra en utredning, annars är det inte ordentligt, hatar när jag hör folk som fått en diagnos på typ en månad (det finns också). Men det är jobbigt att behöva köa.
Betalar man för varje besök man gör?
Fingerprints: Det ska ta lång tid att göra en utredning, annars är det inte ordentligt, hatar när jag hör folk som fått en diagnos på typ en månad (det finns också).
Även om all väntan är dryg, så håller jag ändå med dig.
Fingerprints: Betalar man för varje besök man gör?
Jag har inte betalat ett öre. Bakas in i skatten, gissar jag. Eller något däråt.
Funderar du själv på att utreda dig, eller undrar du bara rent allmänt?
Gurksallad: Jag har inte betalat ett öre. Bakas in i skatten, gissar jag. Eller något däråt.
Najs. Funderar på att köra. Jag pluggar ju till förskollärare och ju mer jag läser kring specialpedagogik och olika diagnoser, ju mer känner jag igen mig i det. Har misstänkt att det varit något i flera år men ju mer jag fördjupar mig i det desto säkrare blir jag. Men vill inte diagnosticera mig själv, vill veta från någon annan.
Inte gjort, vet inte om jag har några "symptom" (eller vad man kallar det i detta sammanhang) vad jag märkt. Man kanske inte vet?
Jaja, ibland är det bäst att inte veta.