Forumet - har en vän med "psykattacker"

har en vän med "psykattacker"

999 0 21
Det här är kanske helt fel forum för det finns nog mer oseriösa än seriösa människor här som bara kommenterar strunt, men jag gör ett försök.

Min vän kan få attacker ibland som är väldigt skrämmande. Tänk er in i en film där de visar mentalsjuka på ett mentalsjukhus som börjar skrika som galningar - HELT PLÖTSLIGT utan större anledningar. Hon kan få en tillsägelse och går loss helt - stoppar händerna för öronen och bara skriker, stampar och gråter ungefär som att någon tänker mörda henne. Detta har hon gjort två gånger när jag varit med, varar båda gångerna helt oprovocerat och det var riktigt obehagligt.

Är detta som de kallar för panikångestattack? Jag har googlat runt men vad jag sett så är panikångestattack någonting som sker inom sig, med hjärtklappning, svettningar osv och inte utåtagerande. Har någon varit med om liknande?

Hon har problem som alla andra, men hon vill aldrig lätta på hjärtat och säga vad som är fel, utan hon säger bara "Äh, jag orkar inte berätta" osv. Kan det vara en anledning? Att hon håller så mycket inom sig att det blir för mycket ibland? Detta agerande av henne är väldigt skrämmande och man blir rädd, jag vet inte hur man ska reagera!
Hur gamla är ni? Rätt vanligt beteende bland barn med tex damp/adhd. Men iof har jag sett äldre med autism bete sig så också. Delade matsal med sådana (haha "sådana" [sad]) när jag gick i högstadiet. De var ca tjugo år men gick i någon särskoleklass i närheten och delade matsal med oss tusentals i högstadiet. Det var ju dömt att misslyckas. Stackars människor. Men antar att hon kan prata och inte är så introvert, så ja.

Spana också in:

stoerttard:

panikångestattack?


skulle kunna vara om hon inte känner till att hon har just ångest.. Jag fick nästan en attack som denna första gången, känns verkligen som om man håller på att och dö.. Kan tänka mig att man kan reagera på detta vis om man är en lite hysterisk person.. [cute]

stoerttard:

Äh, jag orkar inte berätta


Detta kan vara pga att det är så pass svårt att beskriva hur det känns o.s.v. Vet själv när man ska försöka berätta för folk, slutar alltid med att de står och gapflabbar.. [crazy]
isola:

Fast sådär funkar ju inte panikångest. Man blir ju ej arg av det.


Var påstod hon att människan i fråga blev arg? Man kan skrika och bli hysterisk av rädsla också.. [shake] Folk reagerar olika.

Och
stoerttard:

HELT PLÖTSLIGT utan större anledningar.


Tycker jag passar väldigt mycket in med panikångesten jag hade..
S3ON:

Hon kan få en tillsägelse och går loss helt - stoppar händerna för öronen och bara skriker, stampar och gråter


med detta menade jag inte att hon blir arg, utan mer rädd, som jag uppfattar det iaf. fel av mig att formulera det på fel sätt, sorry!



isola:

Men antar att hon kan prata och inte är så introvert, så ja.


Jo, alltså hon är frisk med noll diagnoser, hon har verkligen inte någon sjukdom (möjligtvis något psykiskt, men inte typ damp/adhd).
stoerttard:

med detta menade jag inte att hon blir arg, utan mer rädd, som jag uppfattar det iaf. fel av mig att formulera det på fel sätt, sorry!


Mjo.. Det bästa vore nog om du kunde få henne till någon psykmottagning/vårdcentral.. Antar att hon inte vill detta?
S3ON:

Det bästa vore nog om du kunde få henne till någon psykmottagning/vårdcentral.. Antar att hon inte vill detta?


Det stora problemet med henne är att hon inte förstår allvaret i sina egna negativa handlingar. Hon skulle aldrig förstå att det inte är normalt att få dessa attacker utan hon ser det som något normalt som alla får. Att säga till henne att det är ett oanständigt beteende skulle göra henne förbannad på mig, därför vet jag inte hur jag ska tackla henne. Hon har själv sagt att hon vägrar gå och prata med någon psykolog, vilket jag inte kan tvinga henne till. Men jag ska verkligen försöka att få henne på andra tankar för detta tynger ner mig också.

Hon kan komma till mig och gråta över någonting, men vill aldrig säga vad som är fel. Hon kan ibland säga vad som tynger henne men inte hela storyn, vilket gör mig lite irriterad. Varför kommer hon till mig o gråter när jag inte får veta vad som pågår? Nog förstår jag att hon har problem med sin pojkvän osv som är mellan dem, men att komma till mig och grina och säga "han är så idiotisk" och sedan vägra berätta varför så orkar jag inte trösta henne. Är detta fel av mig?
har aldrig riktigt fattat det där med panikångest-attacker, då det bara varit ytliga bekanta som berättat om det.

men så berätta en av mina närmsta polare att hon hade fått det. pga, stress, flytt, inte veta vad hon ska göra i höst, osv. hon hade blivit hysterisk och när nån sa nått till henne så började hon bara gråta.

kan kanske vara nått sånt
stoerttard:

Det stora problemet med henne är att hon inte förstår allvaret i sina egna negativa handlingar. Hon skulle aldrig förstå att det inte är normalt att få dessa attacker utan hon ser det som något normalt som alla får.


Hmm.. Låter inte som panikångest dårå riktigt, dessa känslor vill man ju oftast bli av med..

Vet inte hurvida tvångsvård fungerar i Sverige.. even though det känns som en obehaglig lösning kanske det inte finns någon annan.. :(
trubdruider:

men så berätta en av mina närmsta polare att hon hade fått det. pga, stress, flytt, inte veta vad hon ska göra i höst, osv. hon hade blivit hysterisk och när nån sa nått till henne så började hon bara gråta.


En liknande sak hände i våras då hon mitt i ingenting började kippa efter andan och störtböla. Hon andades in o ut häftigt ungefär som att hon hade svårt att andas. Hon fattade inte ens själv varför hon gjorde så, hon tyckte det var lika konstigt som vi som var med henne. Hon sa att det inte är första gången hon får liknande, men det var första gången hon gjorde så när jag var med. Sen dess har jag varit med 2-3 gånger då hon fått en sådan attack och senast för ett par dagar sedan men då ännu värre - som jag beskrev där uppe. (Skrika aaahhh, aaaaahhh, stampa och störtböla)
stoerttard:

inte ens själv varför hon gjorde så, hon tyckte det var lika konstigt som vi som var med henne. Hon sa att det inte är första gången hon får liknande, men det var första gången hon gjorde så när jag var med. Sen dess har jag varit med 2-3 gånger då hon fått en sådan attack och senast för e


svara sen e full nu
stoerttard:

Har någon varit med om liknande?


Det låter precis som mej. Har en vän som säger att han aldrig hört någon skrika så högt "som att du får tårna avsågad levande"

Du tycker att det sker tillsynes utan anledning, men för henne finns det säkert en anlening. För min del brukar jag ibland känna hur vrålet byggs upp och är på väg och jag försöker verkligen hålla tillbaka, tugga på något, hålla fast mej i stolen, fokusera på annat, men ibland går det inte bara. Jag blir lite rädd för mej själv eftersom det finns ju tillfällen där det verkligen inte passar sig och jag vet att jag inte kommer kunna hålla emot.

Jag vet inte om det är panikångest, kanske?
Jag kan säga lite olika tillfällen då detta hänt
*Hade samma dag fått reda på att någon som stod mej nära dött och det tog lixom flera timmar innan det sjönk in, men när det gick upp för mej kom stora vrålet.
*Hade typ blivit överfallen och samma sak där, när man börjar slappan av kommer känslorna på en och samma gång
*Skulle opereras och var skräckslagen

Ibland kan denna rekation komma några timmar efter det som skrämt en så det kan ju i andras ögon tolkas som utan anledning.

Jo en bra jämföresle är att man känner sig som en tryckkokare inombords, skriket är lixom att lätta på trycket.
Känns faktiskt rätt skönt efteråt. Din vän mår nog inte så bra iaf

Det där med att hon blir rädd/hysterisk av att få en tillsägelse, kanske påminner om någon gång hon fått en arg tillsägelse och blivit misshandlad kanske? Det verkar ju väldigt triggande för henne iaf, hon reagerar onormalt kraftigt.Det var bara en spekulation.