Forumet - Har inga vänner... [seriöst]

Har inga vänner... [seriöst]

3074 0 42
Jag har verkligen inga vänner längre sen jag började gymnasiet i en annan stad än den jag bor i. Eftersom jag går upp 6 på morgonen och kommer hem halv 6 på kvällen har jag inte heller tid med mina gamla vänner (och inte de med mig), och helgerna ägnar jag åt att träffa min pojkvän och plugga igen det jag inte orkat under veckorna.
I min klass är vi 13 tjejer och ingen kille. Jag började på ett annat program, annat gymnasiun och annan stad. Sen höll jag på att bränna ut mig och var tvungen att byta. När jag kom till den klass jag går i nu hade jag två vänner, men de bytte till lärlingsklassen på vår skola och vi träffas inte längre. Dessutom blev jag och en av de två osams precis innan de bytte.
Av de tjejer som går kvar nu tycker ingen om mig förutom kanske två. Dock är de i gäng som 'leds' av en tjej som verkligen inte tycker om mig på grund av min sexualitet.
Visst skulle jag kunna träffa nån av de tjejerna ensam, men det är så länge sen jag hade en ordentlig vän att jag glömt hur man gör.
Jag har alltid varit ensamvarg och tycker att det är jobbigt att vara i ett crowded utrymme.
Kan någon snälla hjälpa mig att ta mig ur denna onda spiral?

Spana också in:

sexchoklad:

Jag är bisexuell. :)


ok, tänkte inte tillräckligt långt.

verkar som om dom inte är speciellt fina vänner ändå. jag är halvt mobbad på mitt jobb. inte många pratar med mig. men jag har varit med i deras "gäng" o jag vet att jag inte missar något. så när dom hälsar på varandra o hoppar över mig så kan jag alltid lugna ner mig själv genom att veta att jag egentligen itne vill vara med dessa personer.
hemlig:

idioter.


Word.

dazed_and_confused:

bränn ner din skola, du får någon slags ungdomsvård/LVU-skit, och kan därigenom träffa vänner


Sure will do ;)

retsti:

verkar som om dom inte är speciellt fina vänner ändå


retsti:

veta att jag egentligen itne vill vara med dessa personer.


Nej, de är egentligen inte såna jag vill vara med. De är inte snälla utan bråkar bara, och jag vill inte vara med såna. Men det är ändå inte kul att vara tvungen att gå mellan lektioner själv, sitta och äta lunch själv etc :/
sexchoklad:

Men det är ändå inte kul att vara tvungen att gå mellan lektioner själv, sitta och äta lunch själv etc :/


nä jag förstår det...

på mitt extra jobb har jag alltid med mig bok eller tidning. går in på internet tex.

men så har jag andra vänner utanför vilket minskar suget efter vänner på jobbet.

ok kanske inte kan hjälpa dig :/. men det måste finnas andra du kan försöka ragga upp. det är svårt iof..
dazed_and_confused:

Alla har väl någon gång drömt om det liksom.


Förutom dedär äckligt perfekta som går ut med mvg i alla ämnen >_<

retsti:

bok eller tidning


Du anar inte hur många böcker jag läst ut under skoltid ^^

retsti:

andra vänner utanför


retsti:

men det måste finnas andra du kan försöka ragga upp. det är svårt iof..


Jag ska förhoppningsvis flytta till staden där jag går i gymnasiet till hösten, då kanske det blir enklare att hitta vänner. Fast jag vet inte hur det ska gå till egentligen då jag alltid haft svårt att få vänner.
Låter väldigt likt vad som hände mig när jag började gymnasiet. Jag hade varit i samma kompisgäng typ från lekis fram till slutet av 9:an, men när man började gymnasiet så försvann de till en skola och jag till en annan. Gänget jag hängde med då var en rätt nördig bunt, med intresse på rollspel, datorspel och allt som hör till den grupperingen.

I den nya klassen i gymnasiet däremot så var det nästan bara tjejer i klassen och de få killar som fanns i den var några av de mest populära i skolan. Jag blev ganska snabbt utrfyst då jag varken såg bra ut som de gjorde, hade något självförtroende eller likadana intressen som de hade. Resultatet blev att jag kämpade mig igenom alla tre åren då jag inte ville gå om ett år för att jag var rädd dels för att jag skulle behöva gå igenom samma sak igen om jag hade otur, samt att jag skulle göra föräldrarna ledsna.

Det sista året reggade jag mig här på ungdomar.se och skaffade internetvänner som gjorde det lättare för mig att härda ut med skiten. Önskar jag bara hade börjat leta efter vänner på internet tidigare, för jag känner än idag att jag blivit förändrad för alltid av det. Jag kan sitta hemma i min studentlägenhet för mig själv väldigt länge utan att vilja ha sällskap av någon annan människa, vilket inte är bra då det är nu jag måste skaffa så många bra kontakter och vänner som jag bara kan.

Så efter den här monologen för mig själv så kan jag bara råda dig att inte ge vika bara för att göra klasskamraterna till lags. Accepterar de dig inte som du är och vägrar att vara vän med dig för det så får det bara vara så. Du behöver inte tvinga dig själv till att bli vän med folk som du egentligen inte fungerar med.
stereo total:

Skaffa vänner över internet som du sen kan träffa irl.


Är för rädd. Sist jag gjorde det blev jag "mamma" åt en tre år äldre kille. Är dessutom rädd att träffa nån creepy som får för sig att vi är bästa vänner eller så..

EVIL_GENIUS_IS_BACK:

inte ge vika bara för att göra klasskamraterna till lags. Accepterar de dig inte som du är och vägrar att vara vän med dig för det så får det bara vara så. Du behöver inte tvinga dig själv till att bli vän med folk som du egentligen inte fungerar med.


Bra, då har jag ett tips på vad jag inte ska göra [y]
Men som sagt, jag vågar inte lita på någon jag träffar över internet, vilket utgör ett jättehinder.

Och frågan kvarstår, hur umgås man egentligen? Hur ska jag göra för att någon ska se mig och vilja umgås med mig? För det finns de jag vill umgås med redan ju...