Forumet - Har inget "gäng" att räkna med... NYÅR FÖRSTÖRD

Har inget "gäng" att räkna med... NYÅR FÖRSTÖRD

1984 0 92
Jag har inget socialt umgänge jag trivs med. Okej, en vän här och där - men inget GÄNG eller kompisar som ringer MIG på helger och frågar om jag vill med på fest etc. Jag finner detta väldigt ledsamt eftersom hela Nyår vart förstörd bara för det här i år. En viktig anledning till att jag knappt har så många vänner att räkna med längre är för att så många skingrats sen gymnasiet... och jag inte funnit så många nya.

Nu på Nyår pratade jag med en tjej om att festa på en viss klubb inn i stan. Jag åker dit och är framme vid 1, ringer men hon säger att dom kanske kommer om någon halvtimme - så jag sätter mig en halvtimme på Mc.Do. Vid halv 2 rör jag mig mot klubben igen i den iskalla kylan och börjar stå där från 1:40 ungefär. Jag ringer igen och hon säger att dom letar efter en taxi så jag fortsätter vänta. Vid 2:15 har det fortfarande inte kommit någon taxi och jag börjar gripas av förtvivlan. Jag stod en bit ifrån kön och det kändes som om vakterna och alla kollade på mig och undrade varför jag stod där själv så länge...
Jag vågade inte ens testa gå in, för varför ska jag gå in själv liksom? Kännde endå inga där vad jag vet och dessutom är det svindyrt så antingen så väntar jag på att hon och henns kompisar ska komma - eller så drar jag hem liksom.
Hon säger plötsligt att dom stpr utanför EN ANNAN KLUBB och att dom nog ska in där. Jaha tänkte jag, då vart allt förgäves. Mina lösögonfransar, lösnaglar, smink, lockade hår, uppklädda klänning, glitter i håret, resa dit med taxi för 400 och frysa ihjäl i kylan - ja ALLT var förgäves.
OCh de är vid sådana tillfällen jag vill sluta leva. Bara hoppa framför ett tåg eller önska att någon ska se mig. Jag åkte hem, och kom nyss innanför dörren.

Jag känner mig så sjukligt ensam. Alla har sitt och ingen behöver mig - det är som om jag är onödig, jag vet inte varför... kanske är jag "för snäll" så att folk tar mig förgivet? Flera SMs jag skickade till "kompisar" har jag inte ens fått svar på heller. Jag mår så jävla dåligt för att jag varje helg VILL ut - men kan inte för jag inte har några att göra något med.

Dessutom har de flesta tjejkompisar jag känner en kille nu och de är mest med honom än med vännr...

Jag är fullt normal, frisk och sådär - men kanske inte tillräcklgit rolig? Inte vet jag... har bara så svårt att förstå varför "alla andra lyckas" men inte jag.

Vad ska jag göra åt mitt "umgängesproblem"?
Att testa på nätet har jag gjort och det fungerar inte. Jag måset träffa mer folk, men hur? Jag har inte tid att jobba (studerar i 150% studietakt) och i "plugget" så är det inget kul folk (komvux).
Jag är i akut behov av att ha mer vänner och göra mer roliga saker med dom för att känna mig tillfredställd med livet - så är det bara. Jag har försökt, men det går sådär. Mitt problem är att jag inte kan lyckas få folk att liksom vilja träffa mig mera - för många verkar helt ok i mitt sällskap när vi ses - men sen blir vi inte tillräcklgit bra vänner för att ses på fritden o.s.v os..v.

Äsch, jag är hög på champaigne och iskall luft i flera timmar så nu orkar jag inte förklara mer.
Tack på förhand för svar.

ÄNDRAT 2009-01-03 21:26


ÄNDRAT 2009-01-03 21:26
Jag fick insikten idag att ingen vill träffa mig mera. Jag känner mig bara sjukt NEEDY som hör av mig till folk men aldrig kan se till att styra upp något, eller ibland.. men då är det för att jag hörde av mig "in the first place".

Kompisar frågar inte om jag vill hitta på något - i så fall väldigt sällan när det väl händer... det är som om jag inte behövs och de klarar sig utan mig allihopa.

Jag skulle på en klubb på nyårsafton kl 1 - det hade jag och en "ny tjejkompis" bestämt. Hon var dock med sitt gäng och sa att hon kommer om en halvtimme, då ringer jag igen men dom letar taxi. Jag är själv hela tiden och väntar... 2:30 ringer jag igen och frågar vart dom är - då står dom tydligen i kö till en helt annan klubb i stan och jag säger att jag nog ska hem... Så lamt är det. På den jävla nivån har jag sjunkit att jag inte ens kan ta och samla ihop mig med några "nära vänner" under nyår. Jag bara glider ifrån alla mer och mer, de ursprunliga kompisarna liksom rinner som sand mellan mina fingrar.

Jag vägrar att bli den som är klängande och som en svans. Det är inte alls min stil.
Hellre ensam än att "förfölja" folk och rubba deras integritet... ingen gillar folk som är för på, inte ens kompisar.
Samtidigt så händer inget om jag INTE ringer någon alls - då är det som om folk kanske glömmer att jag finns.

HJÄLP

Spana också in:

Tyrael:

Du är förstörd, av bortskämdhet.


Ursäkta? Utveckla det där resonemanget tack!

INTE SOM DUUU:

det är nt dig dt e fel på, du har för dåliga kompisar


Tack, du har nog rätt, men det är inte alltid lätt att bara gå och skaffa nya

Robbin:

Är i precis samma situation.
Har inga kompisar som hör av sig till mig när det händer nåt.
Ända sen jag flyttade ner hit har jag bara varit hemma, har inte festat på typ 4 månader..
Ska flytta nu igen om några dagar, så det lär väl fortsätta som vanligt..


Oj, vad hemskt! Och du verkar vara een bra kille men endå så händer det här... Det är samma för mig. Går typ flera månader mellan utgångar, och flera veckor mellan jag ens gör något med någon kompis (fika t.ex.) för folk bangar, har t.o.m varit så att vi bestämt att ses och "kompisen" sen aldrig hört av sig den dagen utan påstår att hon somnat för hon var trött efter jobbet, men då kan man väl säga att man avbokar, eller hur!? Vad är det för stil att skapa förhoppningar och att jag indirekt tar det seriöst men dom helt oseriöst och jag inte förstår det förrens skadan (att dom tog mig förgivet) är faktum? Damn.
Får jag fråga: vart flyttade du till och vart ska du nu?
Jag bor i sthlm, men det går tydligen inte bra för mig endå. Blä.
Känner igen mig i mycket av det du skriver. Fast jag går ju fortfarande i skolan och har lite kompisar, men gör typ aldrig något med dem. Det känns liksom som att jag inte riktigt passar in med dem..

Jag började i en sport för ca två år sedan, och har nu lite fler vänner men jag träffar dom inte så ofta tyvärr eftersom de bor så långt bort.
Men det är ju alltid något, att testa en ny sport eller kanske börja i en kurs om någonting? Då lär man förhoppningsvis känna några nya människor. :)
Ceksi:

har t.o.m varit så att vi bestämt att ses och "kompisen" sen aldrig hört av sig den dagen utan påstår att hon somnat för hon var trött efter jobbet, men då kan man väl säga att man avbokar, eller hur!?


Seriöst? :s Fan vad dålig stil..

Ceksi:

Får jag fråga: vart flyttade du till och vart ska du nu?


Bode först i Avesta, Dalarna.
Flyttade ner till Helsingborg nu i somras.
har bott här i över 4 månader och känner inte en jävel.
Sjukt tragiskt.
Har liksom knappt umgåtts med en person utanför min släkt på 4 månader :s
Spelade fotboll innan jag flyttade, men eftersom säsongen nästan var slut så kändes det inte som någon vits att börja igen.
Så jag började på innebandy igen, spelade när jag var liten, och där var alla jätteschyssta.
Men ingen som ville umgås med en ändå, plus att det var en bra bit bort.
Fick pendla i nästan två timmar för att komma till träningen, så jag slutade efter ett tag.

Nu ska jag flytta till Västerås, och jag hoppas verkligen inte att detta fortsätter.
Då blir jag fan galen.
Hetsa inte upp dig så mycket över en fest/whatever... Socialt umgänge handlar inte bara om fest som vissa verkar tro, utan är lika mycket att hitta på något en helt vanlig sketen dag.

Du verkar ha kompisar som inte bryr sig tillräckligt, antingen får du göra klart att du är intresserad och komma med förslag själv på vad ni kan eller borde göra och hitta på, än att bara dras omkring som en trasa som tackar och tar emot.

Du borde visa dig själv den respekten att våga säga ifrån när du blir felaktigt behandlad.
Ceksi:

Dessutom har de flesta tjejkompisar jag känner en kille nu och de är mest med honom än med vännr...


Farligt, farligt. Man kan inte strunta i sina vänner för att låta sitt liv kretsa runt en kille. Blir det slut kan man stå där utan kompisar för det är inte säkert att dom är kvar när kärleken har tagit slut. Var rädd om era vänner för det är enklare att skaffa ny kärlek än det är att skaffa nya vänner.
Hoppas du hittar en eller några bra vänner som är att lita på, för dom du umgås med verkar inte vara så bra tyvärr.
Ceksi:

har t.o.m varit så att vi bestämt att ses och "kompisen" sen aldrig hört av sig den dagen utan påstår att hon somnat för hon var trött efter jobbet, men då kan man väl säga att man avbokar, eller hur!?


Så gör min flickvän ibland! [bigsmile] Jag är så lycklig! [bigcheers]

So Lazy:

Farligt, farligt. Man kan inte strunta i sina vänner för att låta sitt liv kretsa runt en kille.


Tvärtom för min del. Bleh.