Aviseringar
Rensa alla

Har jag Aspergers?


ZoreOh
Ämnesstartare

Som yngre hade jag väldigt svårt att förstå skillnaden mellan rätt och fel, vilket jag har även idag men till en betydligt mindre mängd. Det som andra ansåg att jag gjorde fel förstod jag inte alls vad av det jag hade gjort som var fel. I varje klass har jag varit den tystlåtna och utstötta. Hamnade för det mesta utan vänner och då jag hade vänner var det en eller två enstaka som också ansågs annorlunda. Jag har blivit mycket mobbad men som värst var det mellan 1an-7an då jag inte brydde mig om utseende eller hygien alls medans alla andra gjorde.

Jag har vänner men bara ett par få som står mig riktigt nära och som jag spenderar tid med, c:a 2-3 stycken. Dem är alla mindre än mig, jag har väldigt svårt att få kontak med min egen åldersgrupp. Runt andra människor känner jag mig ostabil och är socialt klumpig. jag vet inte hur jag ska bete mig och har ingen naturlig ögonkontakt. Antingen kollar jag inte personen i ögonen nästan alls under hela samtalet och om jag gör det så kollar jag snabbt bort, eller så anstränger jag mig för att kolla personen i ögonen vilket är väldigt frustrerande och gör att jag bara koncentrerar mig på det och hör inte vad personen säger. 

Jag avskyr kallprat och blir lätt distraherad under samtal och börjar vandra runt i mina egna tankar när andra pratar om sitt liv och sådant jag inte finner värst så intressant vilket slutar med att jag inte hört ett ord av vad denne sagt och säger bara "Va? Jag lyssnade inte", vilket händer ganska ofta även om det inte är med flit. Om jag får en fråga av någon kan det låsa sig i skallen helt. Folk som inte känner mig kan beskriva mig som dryg och kall.

Folk har även sagt åt mig att "lugna ner mig" när jag pratat med dem då dem trott att jag har varit aggressiv och pratat högt även fast jag inte tycker att jag varit det. Jag hamnar lätt i konflikter med människor och blir lätt missförstådd. 

Jag sitter även och fingrar med fingrarna/händerna, typ viker huden och vrider och håller på HELA tiden när jag inte gör något speciellt, såsom under samtal. Folk har sagt att jag stirrar väldigt mycket, i princip alla, vilket jag knappt märker för det är något jag bara gör. Det har också förekommit många gånger att folk frågat varför jag sitter och gungar fram och tillbaka vilket jag aldrig märker förens folk påpekar det.

jag har behov av att rätta folk om dem t.ex. stavar fel då jag stör mig väldigt mycket på det även om jag själv stavar fel ibland. Är lite perfektionist av mig. Min vardag är dock inte "fylld med rutiner" även om jag har några som jag anser vara viktiga. Mitt rum är inte städat och är i princip aldrig det heller. Blir dock väldigt frustrerad om någon annan rör mina grejer då jag vill ha dem på den plats dem är. Det enda rutinmässiga jag kan relatera till är att jag finner det rogivande att göra saker om och om igen utan att bli uttråkad och kan ägna stor del av dagen till att göra samma sak om och om igen. Känner mig trygg genom det.

Blir även uppslukad av mina specialintressen till en sån stor grad att jag helt plötsligt kan rikta in hela mitt liv runt det intresset. Dock så har jag svårt att avsluta saker jag börjat och lämnar dem när det blir för frustrerande.

Jag har återkommande deppressioner som går så djupt då jag inte känner någon mening med livet och kan vara riktigt långa perioder. Den senaste jag haft varade nu i ett halvår och blev så illa att jag började skolka och gick inte till skolan alls då, vilket slutade med att jag sket i det överhuvudtaget. 

Känner mig ensam och har alltid gjort. Människor förstår mig inte och jag har ett behov att vara hemma runt mina saker, särskilt efter mycket (för mig) socialt umgänge. Då jag oftast isolerar mig i nån vecka innan jag vill ha något med allmänheten att göra. Mina föräldrar har alltid klagat på att jag sitter inne för mycket. Känner mig även oälskad av dem. Jag vet ju såklart att dem älskar mig för jag är deras dotter men har aldrig kännt att dem brytt sig om mig, så som dem har brytt sig om mina syskon. Mina föräldrar är separerade sedan ett års ålder och för tillfället pratar inte jag och min pappa längre. 

Jag har också tvångstankar. (De var mycket värre när jag var mindre då jag inte kunde ta av mig t.ex. halsband eller armband jag satte på mig. Gick t.ex. runt med ca 9 halsband i 2 år när jag var liten) Jag var också besatt av ett "fårskinn" som jag hade fått och började gallskrika om jag inte fick ha den. Jag hade också behov som liten att rätta till skorna i hallen. Stod minsta sko fel så behövde jag rätta till den. 

Det har minskat betydligt men finns lite som sitter kvar än idag.

Känslig för höga ljud och starka ljus, stör mig på vissa saker till en viss grad att det hänt att jag en gång slagit till någon för att den vägrade sluta.

Jag har dock lätt för språk och min lärare beskrev mig som "språkbegåvad" och tycker det är väldigt roande med ordspel som t.ex. wordfeud. Jag oroar mig över saker jämt och ständigt och går och knatar runt på dem i huvudet om och om igen. Ibland repeteras saker om i mitt huvud och hur obehagligt det än är så kan jag inte få ut det.

Det finns så mycket mer och kort och gott så fyller jag i det kriterier för Aspergers förutom motorisk klumpighet vilket jag inte tycker jag har utöver "normalt". Och har inga överdrivna rutiner, dock så behöver jag planera om det är något jag ska ut och göra nästa dag. Och ja, det finns mycket mer som jag säkert glömt att lägga till i beskrivningen men vill inte dra ut på det mer än så, så om det är något ni undrar så fråga gärna. 

[EDIT:] Tänkte bara påpeka också att jag hatar beröring vid folk jag ej känner. Även fast det kan vara mina syskon och dem kommer och klänger på mig så säger jag direkt till dem att inte röra vid mig, men det är dem ganska vana vid, vid det här laget. Är också känslig för etiketter i kläder och behöver klippa av dem så fort jag kan i nya kläder, annars kryper det i skinnet på mig och kan inte bära plagget. Mina kompisar har också frågat mig flera gånger varför jag aktar mig när folk går förbi mig och om dem råkar snudda mig eller ge beröring varför jag typ borstar bort med handen på det stället där jag blivit berörd. Jag vet inte heller varför jag gör det, upptäckte att jag alltid automatiskt gjort så. 

D.v.s. Ni som har AS, känner ni igen er? Tror ni jag har det?


   
Citera
Ämnesetiketter

Även om alla här skulle skriva ja så betyder det inte att du har det. Du behöver träffa en psykolog/psykiater.


   
SvaraCitera

Ser inget särskilt där som tyder på just aspergers. Det kan lika gärna röra sig om vanlig blyghet, social ovana, "avvikande beteendemässiga preferenser" eller något annat. Jag känner igen mig i typ allt du skriver men har aldrig haft några misstankar om as. Snarare social fobi/blyghet och add i mitt fall.


   
SvaraCitera

Jag arbetar bland annat med personer med autism, har gått en del utbildningar om det och så (i framtiden lär ju diagnosen AS att försvinna i Sverige och istället bli autismspektrumtillstånd). Du har mycket som absolut stämmer överens på AS, men samtidigt låter det som att du läst på mycket om det och då kan det lätt bli så att man letar efter saker hos en själv som stämmer överens med diagnosen. Mycket av de svårigheter som finns inom AS återkommer ju även hos andra närliggande diagnoser.

Om du känner att dina svårigheter medför problem för dig i vardagen, uppsök någon professionell och se till att få en utredning! Vi kan inte riktigt hjälpa dig mer än att spekulera.


   
SvaraCitera

En utredning är något som tar lång, lång tid och inget du kan göra genom självdiagnosticering  eller som vi här kan svara på vettigt. Även om en psykolog läste igenom din test hade denne inte kunnat ge ett vettigt svar utan att först träffa dig. Tyvärr är det inte så enkelt. Men jag förstår att du vill ha svar på alla dina frågor om dig själv och är det så tycker jag att du ska uppsöka psykolog och be om en utredning och förhoppningsvis tillslut få svar på de frågorna du har. Kan nästan lova att ditt liv kommer kännas en gnutta simplare efter en utredning, vare sig det visar sig att du har en diagnos eller inte. 

Lycka till!


   
SvaraCitera

Känner igen mig väldigt mycket i det du skriver, har vart sjukt socialt inkompetent tidigare och inte heller brytt mig nått om om utseende/hygien en tid, det där med svårt för ögonkontakt, samma där. Men det mesta har jag blivit bättre på genom att tvinga mig söka kontakt med nya människor och öva mina sociala skills, om man är isolerad och inte umgås med folk så kan det ju bli som en ond cirkel.

Det du säger om att inte gilla kallprat och får svårt att koncentrera dig i konversationer känner jag också igen, men för min del så tolkade jag det som ett tecken på ADD, att konstant pilla med saker förknippar jag också med det.

Att vilja isolera sig efter social kontakt brukar jag också göra, jag kan vara social ett tag men sen behöver jag liksom vara ifred eftersom jag blir typ utmattad av det. Detta kan dock förklaras med att du är mycket mer introvert som person för vad jag har uppfattat så får extroverta energi av socialt umgänge medans introverta förlorar energi.. ungefär.

Nu känns det lite som jag pratar mer om mig än dig här men det jag vill komma till är att jag känner igen i stort sett allt du skriver förutom det med tvångstankar, vissa av sakerna tycker jag att jag övervunnit och vissa har jag kvar och just nu så träffar jag en psykolog för ADD men han har dock även sagt att jag har "vissa" autistiska drag.

Jag säger som dom andra, ingenting är helt säkert, det kan likagärna vara flera olika saker så försök få till en utredning.

Hoppas detta hjälpte 🙂


   
SvaraCitera

Jätte mycket av det du beskriver stämmer in ganska bra på mig, fast jag är långt ifrån en asperger. 

..tror jag iallafall Shockerad


   
SvaraCitera

Schism

, jag ska säg att jag har diagnosen asperger och det är inte så att man är blyg eller social ovana eller ''avvikande beteende preferenser'' för jag tror nog de har lite med AS att göra att man är sådan. 

Allmänt:

Jag har nog också ADD behöver nästan alltid göra något, men det går att ´jobba på så man känner mindre begär. sen blir jag också trött av att vara med andra mest egentligen för att ingen förstår mig så bra eller så vet jag inte vad jag ska prata om, har mkt lättare att prata med vuxna däremot.

Har alltid haft svårt att fatta vad punkter ska vara och komma tecken men har lärt mig det snabbt av min bror och mamma som de berättade ganska kort och förståligt.

ADD/ADHD:

ADHD är att man är hyperenergisk och har svårt att koncentrera sig på saker och om man blir arg blir man fullständigt som galen och kan slå eller göra motstånd mot en person tills man inte orkar mer.

ADD är att man har svårt att hålla koncentration på något behöver inte vara att lyssna på läraren men om man t.ex. ska läsa en bok så behöver man sitta i ett tyst rum där ingen pratar eller så.

ZoreOh du har nog asperger, jag har det själv men mild, förstår t.ex. inte vad som är kul i vissa skämt och när man är ironisk som mina bröder man vara och det på ett mkt elakt sätt 🙁 Du ska iaf inte skämmas över det jag blir också väldigt ledsen ibland och är känslig av mig. Rättar också andra men stavar också fel ibland 🙂

Du har många bra egenskaper för aspergare kan vara väldigt bra på de dem kan att de kan bli strålande politiker eller hantverkare eller vad de nu ska bli. Alltid bra att lära sig att prata muntligt har blivit mkt bra på det för när jag kan går det som smort 😀 Man lär sig på ett sätt som inte vanliga barn gör man blir intresserad i det stora hela och inte de lilla i det man tänker stort.

även om t.ex. jag är lite av en eller är en realist och ser framför mig hur världen går i bitar och att folk har ihjäl varandra för att kunna dricka vatten och få mat.

Har haft svårt att förstå när man ska sluta prata men de har blivit bättre med tiden är 16 och ett halvt så man kan ju lära sig mkt på kort tid 🙂 när man ser att något är intressant lär man sig allt om det.

När du känner dig ensam eller behöver prata bör du gå till en psykiatriker en som du känner tilit för och kan prata om vad som tynger dig eller nått du bara tänker på.

Jag ska väl säga att jag inte har vänner för att de aldrig hör av sig även fast man träffats och haft kul många gånger, de är inga riktiga vänner!

Hoppas att jag är till hjälp. Hjälper gärna till och finns här om du vill prata eller så, um menar skriva 😉 Men det är bättre att man diagnostiserar sig först för det är ofta man tror att man har något man inte har men det är ju konstigt om folk som beter sig lika dant och alla har inte samma syndrom för vissa är ''normala'' (finns ju ingen som är det. Men enligt mig har du det, iaf vad jag tror men det är inget dåligt iaf 😀



   
SvaraCitera
Lizeha

Jag tycker att det låter som om du har ADHD mer en Aspergers.


   
SvaraCitera
salmon

Jag har specialintressen och mycket tvångstankar, men jag har i och för sig inte as, utan OCD. Hoppas du får den hjälp du behöver! 


   
SvaraCitera