Forumet - Har jag visat nog?

Har jag visat nog?

185 1 21
Hej. Nu är det så att jag har gått och fått väldigt starka känslor för en tjej. Hon är 3 år yngre än mig och vi träffade varandra genom min kompis flickvän för ungefär 1 år sedan. Vi vet inte så jättemycket om varandra (vilket är en bra utgångspunkt) utan har mest träffats på fester och ibland på gymet. Har alltid gillat hennes personlighet, verkligen en tjej som tilltalar mig och ser väldigt bra ut också och jag kan inte hitta något konstigt med henne.

Sedan ungefär 3 månader tillbaka avslutade hon sitt förhållande med en annan kille och jag vet inte varför och jag vet inte hur hon känner nu, men hon har varit intresserad av andra killar som jag känner under de här 3 månaderna.

Men nu är det så att de senaste gångerna vi träffats så har vi pratat ganska mycket och jag har lagt märke till att hon ofta sätter sig bredvid mig och vi har pratat ganska mycket med varandra. Detta har lett till att jag har börjat få starka känslor för henne, vem hade inte fått det i min sits?

Nu då till det vanliga problemet "Hur vet jag att hon inte bara är en social person, hur vet jag att hon inte bara vill vara min kompis, hur vet jag om hon känner något alls för mig?" Värt är att tillägga att jag har ett väldigt dåligt självförtroende när det gäller tjejer sedan högstadiet där jag hade en traumatisk upplevelse efter att rakt ut sagt till en tjej att jag tyckte om henne när hon frågade mitt bland alla mina kompisar och hon hade bara lekt med mig sade hon. Detta satte ett djupt sår i mig när det gäller vad andra tror om mig. Så jag har väldigt svårt att visa vad jag känner och jag hatar att vara för på.

Vi har pratat lite på datorn lite mest om almänna saker typ kommande fester osv och det ledde också till ett snyggt byte av telefonnumer utan att fråga om det utan anledning. Sedan dess har jag inbillat mig att hon skrivit på ett sätt som får det att se ut som att hon tycker om mig men jag är väldigt dålig på att urskilja sådant särskilt på sms. Men hon använder mitt namn ofta som ofta ingen annan gör.

Hursomhelst det var igår jag äntligen började visa mina känslor utan att säga det rakt ut, tyvärr var alkohol inblandat men det är tyvärr nästan ett måste för min del med tanke på min annars så dåliga självkänsla. Tyvärr kan jag sabbat det lite då jag drack lite väl mycket för mitt eget bästa. Det började iallafall med att vi pratade på festen och satt bredvid varandra nästan hela kvällen, upplevde inte heller att hon ville byta plats eller prata så mycket med någon annan. Till slut lade jag min hand på hennes ben och smekte lite lätt när tillfället passade och jag vet inte hur hon tog det, men det måste varit uppenbart vid det här laget att jag gillar henne!? Mycket ögonkontakt också och allmänt glada konversationer. Blev lite handhållning senare också när vi skulle till ett annat ställe, men senare på kvällen liksom gled vi ifrån varandra och träffades inte så mycket. Dels för att jag inte ville vara för på, och jag var lite för full för mitt eget bästa så jag ville inte göra bort mig på något sätt.

Avslutade med att skriva godnatt till henne innan jag däckade och vet inte om det var så bra..

Nu vet jag inte vad jag ska göra, har jag visat tillräckligt och jag kan nog nästan säga att hon inte tycker om mig på samma sätt? Skulle hon visat mer isåfall?

Jag vet inte om jag ska försöka mer eller om jag ska försöka dämpa mina känslor för henne och bara bli kompisar. Skitsvårt för mig som aldrig haft ett riktigt förhållande i hela mitt liv heller, mycket pga mina tidigare händelser som tagit lång tid att komma över och satt spår.

Jag vet inte vad det beror på ifall hon inte alls känner något för mig, jag har fått höra från andra att jag ser bra ut då jag gymmar och sköter kosten väldigt bra i veckorna. Jag är också väldigt lätt att prata med och kanske upplevs som lite för snäll ibland (om det är mycket negativt vet jag inte, men jag hatar att bråka eller att försöka ändra andras åsikter och lyckas alltid hitta en smidig väg att konversera)

Just nu mår jag väldigt dåligt inombords, jag tänker på henne för mycket och ifall jag råkat sabba något på något sätt. Det känns som ett tomt hål i bröstkorgen, som om något fattas. Vet inte om det är kört eller om det fortfarande finns en chans till att bli något.

Nu undrar jag, vad skulle ni ha gjort? Känns som att jag visat vad jag känner nu på ett uppenbart sätt även om alkohol var i bilden?

(Hoppas verkligen inte hon läser på denna sidan [tard] då är det nog verkligen kört då hon kommer veta vem det är)

Spana också in:

S3ON:

Inte alls, det är där citeringsfuktionen kommer till hands!


Jo, det är möjligt, men kanske svårt att nå ut till folk om man har en större fråga som det oftast rör sig om. Inte bra om man missat inledningen i en tråd om man ska svara. Jag vet inte, så fort någon blir nöjd med en tråd kan man ju alltid be en moderator radera den..

Jag vill iallafall ha lite råd nu, kommer fan inte kunna sova inatt heller...
Xendu:

Jag vill iallafall ha lite råd nu, kommer fan inte kunna sova inatt heller...


Tror du hade fått betydligt större uppmärksamhet i en stor samlingstråd.. Folk är trötta på att se dessa trådar skapas och ignorerar dem. :/

Försök och sov nu och dröm dig bort i denne tjejens knän! [wink]

Imorgon tar du tag i saken och bjuder na ut på någon rolig aktivitet! [smile]
Ja. Hade hoppats det skulle lösa sig lite mer naturligt :( jag avskyr att ta sådana stora kliv. Som jag sade så känner jag mig så sårbar på något sätt om jag skulle fråga rakt ut. Vet att det inte är så farligt egentligen med att få nobben, men det är som en mental blockering..

Jag tror många har detta problemet och vill veta varför man är så jävla rädd för något man vill ha så mycket. Jag hade kunnat ge en kroppsdel för att få förmågan att läsa andras tankar, tänk vad lätt det hade varit att ta initativ då utan att vara rädd för att misslyckas.

Om det nu är så att hon inte vågar visa något tillbaka förstår jag inte, om det är så att hon inte känner några känslor för mig är mer troligt. Hon kanske inte ens har kommit över sin förra pojkvän, jag har inte fått reda på det.
Jo men problemet är att jag vet ju inte alls vad hon känner. Känns så dumt att fråga ut henne när vi aldrig har träffats innan utanför fester. Hade jag själv varit i hennes situation och bara såg mig som en vän hade det känts lite creepy och för på på något sätt. Jag vet själv hur det känns när man märker tydligt att någon har känslor för en när man själv inte har det för den andra personen.

Jag förstår vad ni säger till 100% och det är mycket bra råd, men jag har som sagt väldigt svårt att ta sådana här steg och hon borde inse att jag är väldigt blyg av mig istället för att tro att jag inte är intresserad bara för att jag inte skriver till henne varje dag. Jag har ändå visat stort intresse för henne de gånger vi träffats och det borde väl vara rätt mycket att gå på?

Det är det värsta av allt att känna sig feg och sårbar, det slutar oftast i att något som är på gång rinner ut i sanden för mig. Men det är den jag är som person och ifall motparten någon gång skulle få för sig att ta initativ skulle jag besvara det till 100%. Nu känns det alltid som det hänger på mig och jag har fortfarande negativa minnen av vad som hände sist jag valde att ta steget.

Hur får man en tjej att inse detta? Eller är det oundvikligt att det kommer flyta förbi och svalna av? De värsta dagarna är nu så här nära inpå, efter ett par veckor kommer jag inte känna samma sak det vet jag. Men visst är det synd att jag känner mig oförmögen att göra något.. [n]
Jag har också tänkt i dem banorna, det känns lite bekvämare att göra något med flera för då känns det inte så uppenbart och rakt på sak. Skulle jag fråga om bara hon och jag ska hitta på något så känns det som att jag likaväl kan säga rätt ut vad jag tycker om henne utan att gå och dra på det.

Desto mer jag tänker på det desto mer falska saker kokar min hjärna ihop. Tankar kommer hela tiden som säger att hon inte alls är intresserad av mig och mitt självförtroende sjunker i botten. Varför nedvärderar man sig för? Om hon bara hör av sig en enda gång på datorn eller sms och bara vill prata så skulle det stiga oerhört mycket och kanske faktiskt få mig att ändra mitt synsätt.

Jag ångrar att jag drack så mycket den kvällen och kunde nog gjort ett bättre intryck ifall jag inte vart så berusad som jag blev. Alkohol i rätt mängd kan vara ett plus för min dåliga självkänsla, men för mycket så blir det bara kaos och oftast ger en skev bild av vem jag är. Jag har också svårt att visa vem jag är i vanligt tillstånd då jag blir oerhört blyg och obekväm med personer jag känner något för.

Finns det några tips på hur man ska bli bättre på detta? Jag vill kunna slippa dricka alkohol för att ens kunna känna mig bekväm, samt att kunna ge ett bättre intryck på folk. Normalt tar det en lång stund från att man börjat känna någon tills att jag kan prata med den personen på ett normalt sätt, jag vill bli bättre på just detta..
Jag vet.. Men det är alltid lättare att säga så i efterhand än innan man tagit beslutet. Jag har som en mental spärr, det känns totalförbjudet att göra det. Innerst inne vet jag att resultatet inte skulle påverka mig så oerhört mycket om det blev en turn-down. Det är just ATT fråga som det tar emot.

Antingen behöver jag ett mycket bättre självförtroende eller så måste den andra sidan ta initiativ på mig. Det är den enda lösningen som jag ser det i dagsläget.

Men jag vill mer veta ifall jag har visat att jag tycker om henne, borde jag förvänta mig mer från hennes sida för att se om hon också är intresserad, eller har jag redan fått den bekräftelsen? Vet att alkoholen här är ett litet problem, men vissa saker som man gör på fyllan ångrar man inte och det är saker som man normalt inte hade "vågat" göra. Kan det vara ett problem för vissa? Själv skulle jag ha förståelse för en blyg person som blev mer öppen efter lite alkohol, även om det bara är en skadlig och temporär lösning på ett problem man har.

Jag vill försöka laga det problemet och bli en mera självsäker person. Jag vill värdera mig själv men jag behöver hjälp med det. Det spelar ingen roll ifall andra säger att jag ser bra ut t ex, jag måste erkänna det själv.

Jag har läst att kvinnor faller oftare för självsäkra män än för de som är osäkra i sig själva. Jag vill inte Låtsas vara självsäker, jag vill vara det naturligt. Lika naturligt som att man andas in luft! Hur blir man det? Tror det hade hjälpt enormt med mitt bekymmer jag har med tjejer.

Jag har absolut inget problem att få killkompisar, nästan alla jag pratar med kommer jag överrens med och jag visar lite mer självförtroende där, för jag bekymrar mig inte vad andra killar tycker eller tror om mig. Där har vi problemet, så vill jag att det ska bli när det kommer till tjejer också. Jag har nästan aldrig haft en riktig tjejkompis ens i hela mitt liv, bara småpratat med dem men aldrig blivit lika bra kompis med en tjej som med en kille.

Känner någon igen sig som kan ge lite råd? Jag vill inte sopa detta under mattan längre. Jag är 21 år snart och jag vill inte leva mitt liv ensam för att jag inte försökte reparera mina svaga sidor.
Efter en plågsam dag har jag nog till slut bestämt mig. Det blir att avvakta och försöka låta känslorna svalna lite [n] Har två bokade helger i rad där jag ska åka iväg och har då ingen lust att känna mig bunden till någon som jag inte ens vet har känslor för mig.

Självklart hade jag varit modigare och säkrare i mig själv hade jag nog tagit ett steg redan, men det blir nog tyvärr den lätta utvägen denna gången också. Jag måste nog istället försöka reparera mig själv innan jag drar mig in i liknande situationer igen, det har hänt allt för ofta och det slutar likadant pga mina flaws..

Vill tacka alla som gav mig bra tips också, det har också varit bra att få ventilera lite. Skulle nog explodera om jag höll allt inom mig. Det har varit tufft nog att inte ha någon person jag kunnat prata med om detta.
RakatKadaver:

Du tänker för mycket.


Det må så vara. Dock är det en process som knappt går att stoppa när den väl satt igång. Den sätter alltid igång när jag blir förtjust i en tjej. Aldrig något jag tänker på annars [crazy]

Har lugnat ner sig lite nu och det är skönt att slippa den obehagliga känslan jag hade för två dagar sedan.. Det får komma naturligt och jag hoppas att jag kan förbättra min syn på mig själv i framtiden.