Forumet - Har ni sökt hjälp nån gång?

Har ni sökt hjälp nån gång?

172 0 26

Spana också in:

jag har sökt hjälp
först hamnade jag hos en jättesöt psykoterapeut som hette Siw-Britt, hon såg ut som en liten grå mus och sa inte så mycket, men hon var jävligt bra. Tack vare henne fick jag reda på att jag hade panikångest och "behövde" tabletter.

Sen skickade hon en remiss till BUP. och via BUP går jag nu fortfarande till en KBT terapeut. Och det är otroligt bra!! De har ökat min medicin så mycket nu så jag är helt crazy, trodde först det berodde på medicinen men enligt min terapeut är det bara min egentliga personlighet, med en liten överdrift eftersom jag inte skäms för något alls hahaha och har 0% social fobi pga tabletterna.

I maj gjorde jag en massa tester och i juni fick jag reda på att jag haft en ganska hög depression de senaste åren, men liksom växt in i det så kommer inte ihåg hur det var innan.

Depressionen försvann i slutet av juni, tack vare att jag gjorde en massa roliga saker tack vare min medicin.

Numera har jag dåliga dagar ibland, kan få små attacker ibland också.

Men mår så jääääääääävla bra alltså. Bara om man jämför med förra hösten så är det en stor förändring.

Behöver du hjälp, SÖK [smile][smile][smile][smile]
Julitaatiluj:

Ibland vill man ju bara kasta ut det man har inne i sig, och för mig kändes det bättre att prata med nån som inte kände mig. Och då blev det Tjejzonen där jag pratade med nån tjej. Ingen psykolog eller så, men det hjälpte ändå.


Vad bra! Det behöver inte alltid vara en psykolog. Men i mitt fall... jag behöver reda ut HELA mig känns det som. Alltså, typ allt.

Var det lätt för dig att ta kontakt med dom? Om du förstår vad jag menar...



Birgrrr:

lol ja. gick till läkare pga självskadebeteende/självmordstankar fick remiss till psyk å fick diagnos bipolär å nu går jag dit ofta. är najs.


Så bra =)



Monty Cantsin:

har sökt hjälp för mycket genom att ringa i telefonen, för ångest, ptsd och allmänna märkligheter


Vad menar du ringa i telefonen?



Paseo:

jag har sökt hjälp


Roligt att höra att det har gått så bra. Förstår att det måste kännas otroligt skönt.
Men hur kände du för att göra det? Menar.. kändes det självklart?



Paseo:

Behöver du hjälp, SÖK


Ja, jag anser nog att jag behöver det. Trodde att jag kunde "fixa" mitt liv på egen hand men jag är trött nu.. så, jag ska göra det väldigt snart.
ice_:

Men hur kände du för att göra det? Menar.. kändes det självklart?


Asså jag fattade ju först inte att jag var deppad å så, men pga att jag inte åt så bad skolsköterskan på gymnasiet mig att gå till skolkuratorn. Och hon skickade vidare mig till en psykoterapeut. Och det kändes otrooooooligt skönt bara, att det inte var fel på mig och att jag inte bara var konstig utan att jag bara hade dålig reptilhjärna om man säger så.
Paseo:

Asså jag fattade ju först inte att jag var deppad å så, men pga att jag inte åt så bad skolsköterskan på gymnasiet mig att gå till skolkuratorn. Och hon skickade vidare mig till en psykoterapeut.


praktiskt hehe



Monty Cantsin:

ringa i telefonen


Jag är inte dum. VART ringde du?



Fingerprints:

nej, men bröt ihop hos läkaren på vårdcentralen en gång och då var han snäll och satt och pratade med mig en bra stund. Men det var inte som att jag sökte hjälp, utan det hände bara.


Okej. Men varför hände det då? Och har du sökt hjälp efter det?
Ja, har varit på BUP sedan jag var jätteliten, typ 10-11. Har fått massor med piller och behandlingar hit och dit under hela mitt liv i princip. Inget har fungerat speciellt bra. Har nyligen sökt hjälp igen efter något års uppbehåll, så går KBT för hundrade gången och hoppas på att det fungerar mot mina diagnoser, jag är dock inte så bra på ett genomföra KBT på grund av mina fobier/tvång.
ice_:

praktiskt heheJag är inte dum. VART ringde du? Okej. Men varför hände det då? Och har du sökt hjälp efter det?


Mådde dåligt pga en sak som hade hade hänt, blev dunderförkylning som aldrig gick över, blev skickad mellan läkare hit och dit. Så var utsliten både fysiskt och psykiskt och tillslut bröt jag ihop, tyvärr hos läkaren.
Nä jag sökte inte hjälp efter det. Fick penicillin och åkte hem
ice_:

Varför gjorde ni det? Hur gjorde ni det? Vad för slags hjälp? Hur var det?


Jag bröt ofta ihop i skolan pga att jag var/är känslig och lätt tog/tar åt mig samt att jag åt dåligt. Efter en tid bestämde jag mig för att försöka få hjälp för det var fruktansvärt jobbigt att ständigt gråta. Det stjäl energi. Började prata med skolkuratorn men det kändes inte bra, det gav mig ingenting så jag bad henne om hjälp att boka till på ABE där jag fick träffa en äs-kurator istället. Fick bättre hjälp där, tanten jag fick prata med förstod mig mycket bättre. Nu mår jag bättre, gråter sällan och hanterar maten bättre.