Forumet - har vi som människor en skyldighet att förlåta?

har vi som människor en skyldighet att förlåta?

1510 0 55

Spana också in:

player one: nej.
Nachac: Nej.
Mahalageasca: förlåta är ju ett helt abstrakt koncept beyond anything så hm.. njä?
Järnis: man kanske har d1 skyldigheten mot sig sj för å nt paja liv1

men nt som ngn objektiv sanning lr så d r 4 fagz

Anura: nope
Draug: vissa människor är oförlåtliga, så nej.
varför inte? 

jag vet inte riktigt själv vad jag tycker. att förlåta någon är viktigt för ens eget välmående, som järnis säger. det har man ju påvisat inom psykologin (man behöver inte låta personen veta att man förlåtit denne). men man har kommit över det, man finner harmoni osv och det är ju fördelaktigt för ens välbefinnande och uppmuntras.

men om man tänker rent generellt så är ju ingen människa ofelbar och mycket man gör gör man ju av en anledning, med stor sannolikhet har man själv befunnit/kommer man att befinna sig i samma situation. någon som visar på ånger och välvilja har ju dåligt samvete och visar på ytterligare mänsklighet, känns det inte mer naturligt att då förlåta en medmänniska?

med det sagt innebär det ju absolut inte att man ska ta skit eller tillåta sig själv bli tagen för givet, och jag är av den starka åsikten att man absolut ska säga ifrån eller åtminstone informera personen om att det de gjorde var sårande etc.

honolulu: jag vet inte riktigt själv vad jag tycker. att förlåta någon är viktigt för ens eget välmående, som järnis säger. det har man ju påvisat inom psykologin (man behöver inte låta personen veta att man förlåtit denne). men man har kommit över det, man finner harmoni osv och det är ju fördelaktigt för ens välbefinnande och uppmuntras.

Men att må bra av något och att ha en skyldighet är väl två helt skilda saker kan jag tycka?



honolulu: men om man tänker rent generellt så är ju ingen människa ofelbar och mycket man gör gör man ju av en anledning. med stor sannolikhet har man befunnit/kommer man att befinna sig i samma situation. någon som visar på ånger och välvilja har ju dåligt samvete och visar på ytterligare mänsklighet, känns det inte mer naturligt att då förlåta en medmänniska?

Det finns ju saker man kanske borde förlåta för att det inte är en stor grej, men det finns också saker som jag inte tycker att man skall förlåta. Det betyder dock inte att man behöver gå runt med hämdkänslor hela sitt liv, utan bara att man alltid kommer tycka att personen gjorde fel och det finns ingen ursäkt.



honolulu: varför inte? 

jag vet inte riktigt själv vad jag tycker. att förlåta någon är viktigt för ens eget välmående, som järnis säger. det har man ju påvisat inom psykologin (man behöver inte låta personen veta att man förlåtit denne). men man har kommit över det, man finner harmoni osv och det är ju fördelaktigt för ens välbefinnande och uppmuntras.

men om man tänker rent generellt så är ju ingen människa ofelbar och mycket man gör gör man ju av en anledning, med stor sannolikhet har man själv befunnit/kommer man att befinna sig i samma situation. någon som visar på ånger och välvilja har ju dåligt samvete och visar på ytterligare mänsklighet, känns det inte mer naturligt att då förlåta en medmänniska?

med det sagt innebär det ju absolut inte att man ska ta skit eller tillåta sig själv bli tagen för givet, och jag är av den starka åsikten att man absolut ska säga ifrån eller åtminstone informera personen om att det de gjorde var sårande etc.
alltså jag tycker inte att någon egentligen kan klandras eller prisas för någon handling eller egenskap, ändå förstår jag inte hur du menar med att det skulle vara en skyldighet, om man förstår har man väl mer eller mindre en "skyldighet" ordet passar dock inte men ja det är jättebra att förlåta.

har svårt att förstå poängen med allmänna skyldigheter som det är uppenbart att inte alla kan leva upp till. i övrigt: det är bra att vara snäll, det är snällt att förlåta, men man är inte snäll för att man lever upp till sina skyldigheter, alltså har vi inte en skyldighet att förlåta.


aristoteles: Men att må bra av något och att ha en skyldighet är väl två helt skilda saker kan jag tycka?
Ja, det var därför jag delade upp det i två stycken, för det är inte välmåendet jag baserar mina funderingar på, utan mer den filosofiska biten att "alla är vi ofelbara".

aristoteles: Det finns ju saker man kanske borde förlåta för att det inte är en stor grej, men det finns också saker som jag inte tycker att man skall förlåta. Det betyder dock inte att man behöver gå runt med hämdkänslor hela sitt liv, utan bara att man alltid kommer tycka att personen gjorde fel och det finns ingen ursäkt.
Ja, att man accepterar en ursäkt från någon som mår dåligt över det denne gjorde och ber om ursäkt för att denne sårade mig behöver för mig betyda att jag och hen kommer gå i armkrok och älska livet. det kanske rentav är så att jag bryter kontakten efter det, eftersom jag anser att personen inte går att lita på (eller vad det nu kan vara). men på ett sätt så accepterar man ju ursäkten för den andra människans skull, man indikerar inte att det var okej men att ingen är perfekt, lixom.

mynona: Nej. Att förlåta utan att personen ber om ursäkt, ångrar sig, eller åtminstone förstår att hn gjort fel, innebär att hn inte lär något av saken. Det sägs att man själv hämmas av att inte förlåta, men för att slippa den hämningen behöver man inte förlåta, bara bearbeta bort känslorna och gå vidare
menar så klart en människa som ångrar sig och ber om ursäkt :) läs mina funderingar i mitt inlägg ovan!

Mahalageasca: alltså jag tycker inte att någon egentligen kan klandras eller prisas för någon handling eller egenskap, ändå förstår jag inte hur du menar med att det skulle vara en skyldighet, om man förstår har man väl mer eller mindre en "skyldighet" ordet passar dock inte men ja det är jättebra att förlåta.
jag läste det i en bok faktiskt, så det var de orden författaren använde. var förvisso översatt till svenska från engelska som originalet är skrivet på.

honolulu: Ja, att man accepterar en ursäkt från någon som mår dåligt över det denne gjorde och ber om ursäkt för att denne sårade mig behöver för mig betyda att jag och hen kommer gå i armkrok och älska livet. det kanske rentav är så att jag bryter kontakten efter det, eftersom jag anser att personen inte går att lita på (eller vad det nu kan vara). men på ett sätt så accepterar man ju ursäkten för den andra människans skull, man indikerar inte att det var okej men att ingen är perfekt, lixom.

Jag menar på att bara för att någon ångrar sig så tycker jag inte att man nödvändigtvis behöver förlåta, det skall man göra om man helt ärligt känner för det. Det beror ju lite på vad personen i fråga har gjort. Har någon förstört ens liv så ser jag inte att man behöver förlåta denne.