Forumet - Hatar mammas sambo.. (HJÄLP)

Hatar mammas sambo.. (HJÄLP)

1262 0 10
hejsan!


Jag har ett stort problem som förstör hela mitt liv..


Jag verkligen hatar min mammas sambo! Min mamma och pappa skilde sig när jag var runt 4-5 år, 2012 träffade min mamma en ny man. Vi köpte en villa bara några månader efter att dem börjat träffas.

Från början tyckte jag verkligen om honom, han var snäll och min mamma verkade jättelycklig med honom. Dem bråkade nästan aldrig och verkade trivas ihop..

Efter att vi bott i huset i några månader så händer det som gör att jag börjar hata honom. HAN TAFSAR PÅ MIG! Jag och han satt i soffan och tittade på tv (min mamma var på nedervåningen).  bara från ingenstans lägger sin hand på mitt lår och smeker mig? Jag sprang rakt till mitt rum och bara grät i flera timmar! Han har aldrig tagit på mig efter det och det hände bara en gång.. Har länge tänkt att det bara var ett misstag av honom. Jag var 10 år när det hände. (HAR EJ BERÄTTAT FÖR NÅGON OM HÄNDELSEN). Inte nog med det så stänger han ofta av wifi grejen hemma, han slänger min mat som han vet att jag ska äta mm.

Efter händelsen har jag knappt tittat på honom. Försöker undvika honom så mycket det bara går och jag följer aldrig med när dem gör saker osv. Äter själv inne på mitt rum. Vill inte ens gå ut ur mitt rum när han är hemma! Sen det hände så har jag inte ens pratat med honom.. Men jag har flera gånger hört att han snackar skit om mig till min mamma. Tex:att jag alltid stökar till det hemma osv. (kan tilläga att jag ALLTID städar efter mig och är otroligt skötsam i skolan osv). Men han verkar hata mig också. Han pratar inte med mig osv. (förstår det dock för jag gör ju detsamma mot honom).

Men han är jättesnäll mot min mamma, släkt osv. Alla i släkten tycker om honom och säger alltid att han är en såååå bra man osv.

Jag orkar inte mer! Jag gråter varenda kväll, känner mig inte alls trygg när han är hemma och jag kan knappt sova på nätterna då jag är rädd att han ska göra mig något. Har även nu under flera gånger drömt om att han jagar mig, mördar mig osv.. JAG VERKLIGEN HATAR HONOM!!

Jag älskar min mamma, vill inte hamna i någon fosterfamilj och lämna alla mina djur,vänner osv. Vill bara att gubben ska bort!!

Jag tror att mamma aldrig skulle tro på mig om jag berättade om det han gjort mot mig, han är ju hennes stora kärlek.. Men efter 3 år helvete så måste jag snart göra någonting! Han har gjort mig så deprimerad under alla dessa år och jag kan inte ens känna mig trygg i mitt egna hem. Därför låser jag ofta in mig i rummet. (mamma har märkt att jag mår dåligt men hon tror nog att det är något annat).

Min pappa har jag inte så jättebra kontakt med då han bor flera timmar bort och jag bara träffar honom några gånger i månaden.

Sorry för flummig text, sitter här med tårarna rinnandes och är otroligt trött. Behöver bara skriva av mig då jag burit allt detta inombords i alla år. Hoppas någon kan komma med tips om vad jag ska göra.. :(

/kram<3

oj vad svårt. Du vet nog att de flesta kommer säga att du måste prata med din mamma om det men jag tror att du kanske ska prata med någon annan vuxen först då du antar att din mamma inte kommer att tro dig och jag förstår dig. Du kanske ska prata med skolsköterskan, kuratorn eller liknande. Du kan ju ringa till bris eller vad det nu är man ringer till och pratar så att du får prata med någon vuxen iaf för jag anser att du måste göra någonting åt det och inte bara lämna det som det är för du verkar ju inte må så jättebra.  

Spana också in:

utifrån texten verkar det som att det som hände var att han smekte ditt lår när ni tittade på tv för tre år sedan? du skriver också att du länge tänkte att det var ett misstag, vad har fått dig att ändra åsikt? 

antingen är han ett obehagligt perv, och då tycker jag du ska försöka prata med någon du är trygg med. eller så var det bara något konstigt sätt för honom att försöka komma dig nära, att agera familjemysig typ? givetvis klantigt om du inte upplevde det som en naturlig grej. det hela beror väl på hur han tog på dig. kan det ha missuppfattats? försök tänk tillbaka på händelsen på ett objektivt sätt, även om det kan vara svårt att inte låta minnet färgas av allt hat du känner kring hans övriga beteende. det känns svårt för mig att skriva det här, då jag samtidigt vill att du ska vara ärlig mot dig själv med vad du upplevde, men det kan vara värt att fundera kring vilka hans intentioner var och vad som hände. hur har han agerat sen dess? .

känner du att det utan tvekan finns eller fanns något sexuellt över hans beteende är det viktgt att prata med någon om det. annars kan det vara värt att jobba på er relation så att ni åtminstone kan leva under samma tak. hur är din relation med din mamma annars? jag förstår att det känns svårt att gå emot din mammas relation men jag tror det vore bra om ni pratade. du ska inte behöva vara olycklig.