Forumet - Hatar mitt liv.

Hatar mitt liv.

940 1 7
Som rubriken säger. Jag hatar mitt liv, jag sitter så ofta jag är ensam och gråter ut. Det gör så himla ont i hjärtat. Som att man hugger sig i hjärtat och inte får visa hur ont det verkligen gör förs ingen ser. Det roliga är att jag vet faktist inte riktit vad som gör att jag mår såhär jävla dåligt!!! Jag har lite jobbiga grejer i mitt liv. Jag ser inte så bra ut, helt ok. Jag är ganska kort. Min familj har inte så bra inkomst.. Och jag är ganska blyg. Jag tror jag har någon sjukdom eller något, små grejer tär verkligen på mig. Om någon säger något otrevligt mot mig så kan jag må så dåligt och gå omkring å tänka på det här hela dagen. Jag kan börja gråta rätt ut om jag börjar tänka på hur dåligt mitt liv är.  Jag har väldigt svårt att se på folk ifall dom är allvarliga eller bara skämtar.  Men det som också får mig att må dåligt 24/7 är min kompis som jag umgås nästan hela tiden. Hon är väldigt populär och det kommer alltid liksom folk fram å kramar henne å så. Och så står jag där. Denhär tjejen får mig att må dåligt varje dag, hon säger ibland hur ful jag är och hur dum i huvudet jag är. Och jag vet ju inte om hon skojjar... Men ändå säger hon varje gång jag är sjuk att hon saknar mig och vill att jag ska komma....

Tycker du ska gå och prata med någon. Tänker framförallt på det där med att du har svårt att tolka andra människor. Oftast känner man på sig om ens vän bara skämtar med en eller om vännen är elak mot en. Eftersom du har svårt att tolka detta så kan de vara bra att prata med någon vuxen om det. Speciellt om det gäller för andra situationer med andra människor också. Rekommenderar dig att ta kontakt med antingen kuratorn i skolan eller ungdomsmottagningen. Var inte rädd för att söka dig dit. De är vana vid alla typer av frågor och funderingar. Lycka till. :)

Spana också in:

Du borde kanske prata med din vän och fråga om hon skojar när hon säger elaka saker, säg att du inte mår så bra av att hon kallar dig ful och dum (även om det är på skoj) . En vän förstår.

SSen liksom, livet är inte alltid så jävla roligt, men ibland får man försöka fokusera på det som är bra och det går att se något positivt i mesta negativt. Jag kan också må skit ibland, det behöver inte alltid finnas en orsak, men det går över.

Du kan alltid traska in till skolkurator eller liknande om du känner att du behöver någon att prata med. O


FruLiten: Du borde kanske prata med din vän och fråga om hon skojar när hon säger elaka saker, säg att du inte mår så bra av att hon kallar dig ful och dum (även om det är på skoj) . En vän förstår.

SSen liksom, livet är inte alltid så jävla roligt, men ibland får man försöka fokusera på det som är bra och det går att se något positivt i mesta negativt. Jag kan också må skit ibland, det behöver inte alltid finnas en orsak, men det går över.

Du kan alltid traska in till skolkurator eller liknande om du känner att du behöver någon att prata med. O

Jag brukar säga till henne att jag inte tycker det är kul när hon säger så till mig, men då säger hon bara "Jag skojjar shit ta det lungt". Och jag blir ju mer och mer vänjd av det så tillslut tror man ju liksom att man är störd,ful och mongo. Jag är alldeles för feg att gå till kuratorn eller något sånt, jag å mina kompisar brukar gå dit och hämta kondomer. ;) Så det skulle bli lite konstigt  om jag kom dit och berätta att jag hatar mitt liv. Men jag tror verkligen jag har liksom något fel, hela min släkt har Adhd. Och min syrra och mamma har typ asperger.